|
|
|
|
|
Efter att ha hörsammat påven Urban den andres uppmaning till alla kristna att befria det Heliga landet, drog entusiastiska härskaror österut, varvid de så uppvärmdes i sin religiösa iver att över tio tusen judar i Rhenlandet prompt befriades från jordelivets vedermödor, och nådde slutligen efter många liknande hjältedåd den 7 juni 1099 den Heliga staden, vars 70 000 invånare omedelbart slaktades till Herrens ära. Niohundra år senare har dagens korsfarare funnit ett mål värdigt föregångarna: bomba världen till demokrati. Efter segern på Balkan är entusiasmen stor och de tänkbara målen närmast oändligt många. Teknologin finns på plats, en lämplig skattebas som ska finansiera de framtida korstågen är säkrad genom den europeiska unionen – fredsprojektet – och från femtusen meters höjd ser uppgiften fullt genomförbar ut. Kriget mot Jugoslavien som la en så otrevlig sordin på stämningen under NATO:s femtioårsjubileum, har nu avslutats och förklarats vara en MYCKET STOR framgång. 23 000 bomber och missiler fällda, 35 000 uppdrag utan att så mycket som ett enda allierat liv gått till spillo. Bomberna var visserligen inte riktigt så ”intelligenta” som hade utlovats, några hundra kosovoalbaner strök med, liksom ett par ambassadbyggnader i Belgrad, men i stort sett all annan materiel av sprängteknisk natur var åtminstone tillräckligt klyftigt för att göra sitt jobb på fiendeterritorium.Den store korsfararen Tony Blair som hade mod att tro på seger även när det såg som mörkast ut och kriget – dvs bombningarna – drog ut på tiden, har formulerat de nya korstågens trossats. Blair var helt för bomber under våren och är helt emot bistånd i dag. – Vårt rättfärdigande till det serbiska folket är att ni kan få bli del av ett blomstrande Balkan, men först måste ni omfatta demokratins och civilisationens värderingar vilka är oförenliga med att ha en åtalad krigsförbrytare som ledare för ert land. Generöst, för att inte säga kristligt storsint. Som alla illa genomtänkta och illa genomförda krigsoperationer, förändrades målsättningen med Kosovokampanjen efter hand som aktiviteterna utvecklades och spårade ur. Till att börja med var målet att hindra etnisk rensning i Kosovo – en gripbar och vettig målsättning – därefter blev det att krossa Hin Håle själv, serbernas ledare Milosevic som utpekades som personligen ansvarig för konflikterna på Balkan, därefter att helt enkelt segra för att inte förlora trovärdighet. När bombningarna inleddes slogs dörren upp för det serbiska ledarskapet att utvisa alla vittnen och genomföra etnisk rensning av albaner utan begränsningar. Efter eld upphör har den albanska gerillan kunnat skrämma ut serberna. Nu återstår blott några tusen. Ett krigsäventyr som började med målsättningen att hindra etnisk rensning och slutar med ett fullständigt rensat Kosovo. En fenomenal framgång. Inte förvånande sägs krigsmålet nu ha gällt något helt annat, demokratin. Storstilade projekt, skissade i sena timmars övermod av den ena eller andra skrivbordsgeneralen, slutar ofta som en kamp för att rädda den egna trovärdigheten. Det är den sämsta av alla målsättningar eftersom det hindrar en öppen och kritisk prövning av vad som egentligen är tänkt att uppnås och till vilken kostnad. Det tycks ha undgått segerrusiga kommentatorer att även om våra mål i Kosovo hade varit de ädlast tänkbara, så tillät vi oss att använda medel som vanligtvis förknippas med det vi säger oss bekämpa. Segern uppnåddes inte genom att krossa den serbiska krigsmaskinen – den är i stort sett intakt – utan genom att bomba det civila samhället till aska och ruiner.NATO:s och EU:s strategi efter segern är tyvärr lika oklar. Den har bara mening om den serbiske ledaren faller mycket snart, helst inom de närmaste månaderna. Men om Milosevic inte faller? Med vintern kommer svält och umbäranden till Serbien. Från väst kommer dock ingen, eller nästan ingen hjälp, så länge serbledaren sitter kvar. Att vika från denna linje vore att ge efter för diktaturen. Att ge efter kunde tolkas som ett svaghetstecken. Det vore att förlora i trovärdighet. Så ska vi då låta barn och gamla gå under, för att bevara vår egen trovärdighet. 
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 |
|
