Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
SÖNDAG 8 AUGUSTI 1999
  

Text: Herman Lindqvist
Tyck till om Herman Lindqvists kolumn
Världen har vänt Afrika ryggen
Mörkret föll hastigt över savannen. Det prasslade i det torra gräset. Babianerna i trädet skrämde upp några fåglar i närheten – så hördes vrålet, lejonets vrål i natten utanför vårt tält.
  Vi hade fyra nattvakter. En var beväpnad med ett automatgevär, de andra hade pilbågar med nyvässade pilar.
   Lejonet hade valt kullen intill oss som platsen där han under en vecka älskade med sin nya hona. Ett lejon som älskar gör det cirka 15 gånger i timmen under en hel vecka. Däremellan vrålar han så att blodet isas på allt levande inom sex kilometers avstånd. I synnerhet på alla konkurrerande hanlejon, som varsamt håller sig undan.
  Det är bara lite mer än 100 år sedan den vite mannen trängde in i det inre av Afrika. Han kom med nya vapen och ny teknik och efterlämnade nya sjukdomar, hårdexploatering av marken, utplåning av djurliv och människor.
  
De häpna urinvånarna fick veta att berg, floder och sjöar som legat där i tusentals år, nu hade ”upptäckts” och därför uppkallats efter upptäckarnas sponsorer, kungar, drottningar, finansmän och ordföranden i geografiska sällskap borta i Europa.
  Savannens och djungelns djur, som betat där ända sedan de första grottmålningarna, uppkallades efter främmande män som rödsvettiga och illaluktande lät sig bäras allt längre in i djungeln.
Afrikas invånare, som i hundratals år bott i egna länder och riken, fick veta att de nu bodde i ett helt nytt land, oftast fyrkantigt och skapat på ett skrivbord i Europa. Det var länder lika naturliga som om man ritat ett fyrkantigt land i Europa, befolkat med lika många tyskar, fransmän, italienare och spanjorer plus inslag av polacker och danskar – och sen undrat varför folken inte kunde hålla sams, de hade ju fått ett eget land.
  
Nya expeditioner anlände, beväpnade till tänderna. Den vite mannen mejade ner allt som kom i hans väg. En enda expedition kunde fälla över 90 lejon och otaliga elefanter, noshörningar, bufflar och krokodiler.
  Det är knappt 50 år sedan de stora slakterna upphörde. Afrika har inte hämtat sig än.
  Nu är den vite mannen tillbaka fast nu för tiden oftast bara beväpnad med kameror och kikare. Med surrande zoomlinser närmar sig dagens storviltjägare ”de fem stora”, elefanterna, bufflarna, lejonen, leoparderna och noshörningarna.
  Djuren låter oss komma nära. Inget djur har människan som byte. Få människor har dödats av de vilda djuren utan att djuren först blivit provocerade.
  Vi flög i varmluftsballong tätt över huvudet på en morgonsömnig gepard. Då ballongen mullrande steg upp mot himlen spratt skrämda zebror och gnuer åt alla håll.
  Tidigt en morgon körde vi nästan över två unglejon som nyss fällt en buffel och nu sög i sig de ännu varma inälvorna. Morgonsolens strålar glittrade i deras blodiga manar då de irriterade tittade upp mot oss.
De utrotningshotade djuren är på väg tillbaka. Den vite mannen och i synnerhet hans fru och barn älskar Afrikas vilda djur, pengarna strömmar till, träd planteras, djur vårdas – men vem bryr sig om Afrikas människor? Vem skickar pengar till 6,5 miljoner flyktingar?
  
I tre veckor reste vi genom södra och östra Afrika, ofta på vägar som gjorda för måntraktorer. Vi läste i lokalpressen att tusentals människor skulle dö i år eftersom malariamedicinen tagit slut. Hiv-smittan sprider sig snabbt, i vissa länder är var femte invånare hiv-positiv.
  
Här bor tolv procent av världens befolkning, men Afrikas sammanlagda ekonomi är bara en procent av världens GNP, en procent av allt som tillverkas och säljs i världen. Bara två procent av all u-hjälp går till Afrika – där nöden är som störst.
  Världen har vänt Afrika ryggen. Den vite mannen orkar inte se fler bilder av nöd och lidande.
  Då är det roligare när tv visar gulliga lejonungar och praktfulla solnedgångar över savannen, och de dåliga samvetena botas med pengar till träd i Kenya, till skogar som inte finns och kanske aldrig kommer att finnas.

Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
telefon: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77


   
  FLER NYHETER