|
|
|
|
|
Det var, när jag läste den gamle Washington-ambassadören Wilhelm Wachtmeisters memoarer som jag begrep varför det i Sverige främst bland socialdemokrater, allra mest bland statsråden utbryter en sådan uppbragdhet och förtrytelse, när svenskar använder sig av ordet RÄTT i ordet rösträtt och ger fan i att gå och rösta. Dessa ”röstskolkare” vet, att demokratin finns grundmurad i deras land. Ingenting hotar den. Inte ens deras förbrytelse ”att inte fullgöra sin medborgerliga plikt”. De vet också, att ideologiernas tid är förbi, vänster och höger är antikverade begrepp; det är inte längre en manifestation att lägga sin röst på en idé som slutar med ”-ism”. De vet, att en modern valrörelses förhöjda temperatur bara är en gimmick, artificiellt framkallad av låtsas-konfrontation och fejk-polarisering. Kanske finner de valets frågeställningar för enkla eller för svåra eller för lite relevanta för att locka fram deras närvaro vid valurnan. De accepterar, att det är ”de andra” som bestämmer parlamentets sammansättning. De vet, att det kommer nya val, då de kan, om de vill, göra sin stämma hörd. Wachtmeisters bok Det jag läser i Wachtmeisters bok är hur dåvarande utrikesministern Sten Andersson är på besök i Washington och träffar sin amerikanske kollega James Baker. I stället för att tala amerikansk-svenska frågor ”förde Sten in samtalet på El Salvador och dess nyvunna demokrati. Det blev en ideologisk debatt om formell, kontra reell, demokrati. Baker förklarade att om regimen valts i demokratisk ordning råder demokrati, även om regimen inte har hela folkets aktiva medverkan i samhällsarbetet. Sten hävdade motsatsen och hänvisade till lågt valdeltagande.” Högt valdeltagande är en svensk trossats. Högt valdeltagande görs liktydigt med civilisation, utbildning och medvetenhet. Sverige har i decennier haft högt valdeltagande. Siffrorna har därmed återspeglat vilka sällsynt förträffliga människor vi är till skillnad från slapp-folk med lågt valdeltagande som El Salvadors och det förskräckliga Amerikas. Så hände, i två val i rad, att svenskarna inte längre går i flock och röstar på kommando. Kanske tyckte de att frågorna inte var viktiga. De hade funnit att de påverkade sina liv på andra sätt än med röstsedel. Den viktigaste punkten i livet, att fixa tjej (eller kille) står ungdomar själva för utan statens försorg. Likadant med att fixa jobb; det sker på egen hand. Resultat: Lågt valdeltagande. Medborgarna var kättare. De hade brutit mot den heliga dogmen om högt valdeltagande. Politikerna reagerade som om de personligen förolämpats. Det hade de. Högt valdeltagande bekräftade ju, enligt dogmen, att folket tyckt att det politiker sysslar med är mest betydelsefullt av allt. Med lågt valdeltagande hade politikens och partiväsendets överhöghet ifrågasatts. ”Förresten”, sa en och annan politiker, ”vad ska vi i fortsättningen köra upp i halsen på amerikanerna om deras taskiga demokrati, när de nu faktiskt har högre valdeltagande än vi...” Jag tycker att det låga valdeltagandet är ett hälsotecken. Vi ska inte ligga sömnlösa över faktum, att sex svenskar av tio fann frågan ointressant, om det är Paulsen eller Schori som står överst på gödselstacken i Strasbourg. Vi ska se ointresset och olydnaden som en emancipiering av det slag som våra föräldrar visade, när de slutade att på kommando och av slentrian att gå i kyrkan. De ville själva bestämma över sin söndag. Individualism ersatte kollektivism. Olika från val till val Ingenting i historien säger att högt valdeltagande i sig är bra och att lågt är dåligt. Det är lokalt betingat, det är olika från val till val. Hitler kom till makten i ett val med högt valdeltagande. Röstfrekvensen beror heller inte på om frågor är enkla eller svåra. Finner människor att frågan angår dem röstar de både om vänstertrafik och kärnkraft. Men det går inte att bluffa allmänheten om vad som är viktigt. Två exempel från det område där jag numera är bosatt: I Östtimor, som i 25 år varit ockuperat av Indonesien, ska om några veckor folkomröstas om självständighet. Det är terror i luften medan valregistreringen pågår. Trots geografisk oländighet och fysisk fara har redan 300.000 av de 400.000 röstberättigade registrerat sig. Ty frågan är viktig. Men gör högt valdeltagande med automatik Östtimor till en god demokrati? I Australien ställs väljarna i november inför frågan: vem ska vi ha som statsöverhuvud, den brittiska monarken eller en australiensare som vi själva utser till president? Enkel frågeställning. Men uppenbarligen i en oviktig fråga, ty 29 procent av de röstberättigade vet inte ens att en folkomröstning ska hållas. Gör lågt valdeltagande Australien till en usel demokrati? Svensk demokratisyn är luddig. Ännu luddigare blir den med demokratiminister Lejons förslag att ersätta rösträtt med röstplikt. Med kommandomedel vill hon höja valdeltagande så att vi kan fortsätta att spotta jänkarna mellan ögonen. Skrota förslaget! Rätt är rätt som i rättighet och frihet. Plikt är lika med skyldighet, åliggande, sedebud, kategoriskt imperativ, nödvändighet och tvång. Fy fan. 
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 |
|
