Du lärde mig att inte vänta tills det passade. Att inte spara till ett senare tillfälle. Att inte hålla nödutgången öppen ifall svårigheter närmar sig. Att aldrig låta det lätta gå före det rätta.
  Och vi vann. Vi vann sju månader och två dagar av kärlek av det slaget som de flesta bara letar efter utan att någonsin hitta.
  Och Du kanske redan vet hur väl omhändertagen jag är av dem som Du älskade och litade på.
  Du kanske redan vet att Din hund som alltid gått mig på nerverna nu är bland det käraste jag har.
  Och att jag redan börjat sakna blöta handdukar på golvet, fulla askkoppar överallt och dina hemska flintastekar i hela frysen.
  Du kanske vet hur vilsen jag är här i dag utan Dig och Dina kloka svar.
  För utan Dig min älskling så framstår livet ändå som en lång transportsträcka tills vi ses igen.
  Utan Dig och Dina skratt, Din glädje och Din goda vilja så är vi inte lika lyckliga här.
  Utan Dig är tillvaron bara tomhet. Och utan Dig här känner jag bara förlust, sorg och saknad.
  Så jag vältrar mig i våra minnen och sparar i mitt hjärta känslan av att älska och att älskas av någon som Du.