Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
MÅNDAG 19 JULI 1999
  

Text: Gunnar Fredriksson
Tyck till om Gunnar Fredrikssons kolumn
Var hela ubåtsjakten en absurd fars?

Nu blickar jag ut över en oändligt vacker fjärd i Stockholms skärgård. Egendomligt: under 15 år trodde marinen att det vimlade av sovjetiska ubåtar här.
 Vad var sanningen? Var alltsamman en absurd fars?

 Två distansminuter bort, i 350 grader, ser jag Oskar Fredriksborgs fästning, där jag avverkade mina första veckors värnplikt vid kustartilleriet för länge sedan.
 Det var kallt krig men tanken att ryssarna skulle göra något så idiotiskt som att sända in ubåtar långt in i våra krokiga svårnavigerade skärgårdar fanns nog inte.

Jag har gjort två repmånader på Utlängan i Blekinge skärgård och något lärt känna de farvatten där den sedermera så kända Gåsefjärden finns. Det är grunda vatten och stenbumblingar över och under ytan, ingen ubåtsskeppare går in där med vett och vilja.
 Men det var där den sovjetiska U 137, av whisky-klass, gick på grund i oktober 1981, varefter en i svensk säkerhetspolitisk historia enastående masshysteri började.

 Sveriges journalister, som gärna framhåller hur de kritiskt granskar myndigheters handlingar och språk, var nästan alla fullkomligt okritiska.
 Jag avvek och skrev att jag kanske inte borde ge mig in i debatten eftersom ”jag har en så egendomlig uppfattning. Jag undrar nämligen om det är så omöjligt att ryssarna navigerade fel.” Under alla år var jag skeptisk.
 En 30 år gammal 76 meter lång ubåt skulle alltså, enligt två ubåtskommissioner och olika regeringar, med någon sorts avsikt gått in i en trång, grund vik, där den inte ens kunde dyka och dölja sig, med tankarna urblåsta så att den inte kunde komma av ett grund, med dånande dieselmotorer, nedsläkt radar och i full marschhastighet.

Det verkade dåraktigt. Att navigera fel med dåliga instrument är inte så konstigt men den förklaringen dög inte.
 Carl Bildt drev på. Jag har fått veta att Olof Palme tvivlade men bedömde att han inte kunde ta en politiskt strid, eftersom Bildt, sjöofficerare och borgerliga tidningar och politiker skulle kasta sig över honom och anklaga honom för att vara mjuk mot Sovjetunionen.

 Den största komedien utspelades vid Hårsfjärden, då marinen trodde de hade fångat en ubåt, världspressen kom farande och läktare byggdes så att alla skulle se när ubåten tvingades upp.
 Fototillfället blev fiasko och frågan var nu internationellt död. USA, annars så misstänksamma mot Sovjetunionen, brydde sig inte.
 Det talades om miniubåtar och undervattengående bandvagnar som dock inte existerade. Teorin hade skapats för att förklara det ubåtsintrång, som så många gav sig djur och jävlar på förekom.
 Jag avstår från att nämna exempel på de tusentals bisarra iakttagelser som inrapporterades, särskilt under sommaren.

En professor i psykologi förklarar att folk ser samma saker ideligen, när väl en hysteri börjat.
 Är minnet av ryssarnas härjningar sommaren 1719 ännu levande i vårt folks svårtgrundliga medvetande? (För övrigt undrar jag om ryssarna tyckte Stckholms skärgård var vacker.)
 Kanske pös luften ur dramatiken när så kallade typljud från ubåtspropellrar visade sig komma från minkar.
 Varför var inte marinofficerarna försiktigare? Hade det inte varit klokare att vara mindre tvärsäkra?

 Nu fick de världens mest sofistikerade instrument och jakten har kostat oss 3.5 miljarder. Ändå fick de inte upp något.
 Under andra världskriget sänktes 46 ubåtar i Östersjön, med den tidens teknologi och spaningsresurser.
 Jag har inte påstått att inga sovjetska ubåtar någonsin kränkt svenskt vatten. Jag har bara efterlyst sunt förnuft och mer kritisk granskning.
 1994 bildades en fristående medborgarkommission som ägnat sig åt studier i ämnet, med mångsidig sakkunskap och vetenskaplig källkritik. Boken heter ”Ubåtsfrågan” (Verdandi debatt).

Det har kanske varit svårt för journalister att hantera frågan. Dagens Nyheter hade efter vår presskonferens på skvallerplats en kommentar på pladdernivå.
 Jag har varit med i kommissionen och skrev ett kapitel om mediernas roll. Medlemmarna har inte i allt samma bedömningar, dock tror jag vi förenas i uppfattningen att man mycket väl kan vara emot sovjetsystemet tycka vad man vill om ryssar men att man inte för den skull behöver tappa förståndet.


Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
telefon: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77


   
  FLER NYHETER