Tyck till om Jan Guillous kolumn

Om jag förstått våra civila och militära myndigheter rätt så är det med hänvisning till demokratin som vi med våra skattemedel tränar nazister att sköta automatvapen och handgranater.

  Det hänger inte ihop. I yttersta fall ska vi försvara demokratin med vapen i hand. Det är grundprincipen för den allmänna värnplikten. Det är således raka motsatsen att sätta vapen i händerna på demokratins fiender. Nassarna har som uttalat mål att använda vapen mot såväl enskilda svenskar (exempelvis bankkassörskor) som mot staten (exempelvis poliser). De vill finansiera sin kamp mot demokratin med hjälp av pengar som de stjäl eller rånar från staten eller enskilda.
  Inte ens Säpo borde ha kunnat undgå att lägga märke till detta.
  Emellertid har Säpo-chefen Anders Eriksson uttalat att nassarna inte utgör något hot mot rikets säkerhet och militära talesmän har uttalat att eftersom vi har åsiktsfrihet i Sverige så kan man inte avstå från att träna nassar i vapenhantering.

Eftersom Säpo-chefen är jurist riskerar han förstås att då och då missförstås när han uttalar sig med juristfacklig jargong. Det han sade betyder att nassarna för närvarande inte utgör något hot mot statsskicket i Sverige, de har inga möjligheter på kort sikt att med våld överta styret av landet. Däri har han förstås rätt. Nassarna kan ställa till en stor mängd elände med sina vapen, men de kan inte ockupera oss. Och trappar de upp sin våldsanvändning så blir de snart utrotade som andra europeiska terrorister i den moderna historien, eftersom statens våldsapparat är oändligt mycket starkare än nassarnas.
 Emellertid kan det ju tyckas oklokt att stärka deras förutsättningar att ställa till elände genom att träna dem i vapenhantering.
 Skälet skulle alltså vara vår demokrati och vår åsiktsfrihet.

 Men i så fall har det, omärkligt och oklart när, skett en intressant omsvängning i svensk politik. För på 1960- och 70-talen var ju såväl Säpo som militärens säkerhetsorgan ivrigt sysselsatta med att finna vänsterelement redan vid den militära mönstringen, för att man skulle kunna se till så att de inte fick någon meningsfull militär utbildning. Inget snack om åsiktsfrihet då, inte.

Men vi som ville göra värnplikt ville därför att vi betraktade Sovjetunionen som det stora hotet, inte bara mot socialismen i allmänhet, utan i synnerhet mot Sverige. Liksom militärerna själva såg vi ingen annan tänkbar framtida fiende än just Sovjetunionen. Därför ville vi göra vår värnplikt, helst på elitförband.
 Och detta ville Säpo och militärerna sätta stopp för. De lyckades i mer än 50 procent, skulle jag tro.

 Då borde alltså någon kunna förklara varför det är fel med vänsterperson som vill försvara vår demokrati i lumpen, men rätt med nazist som vill lära sig att råna banker och skjuta poliser.

Detta är vad som kallas prioritering. Mer än 100 brandbombsattentat mot flyktingförläggningar har förblivit outredda. Gärningsmännen kan i många fall misstänkas vara små nassar på förövning till det grövre våld de nu börjat ägna sig åt. Åt dessa 100 brandbomsattentat har inte ens 17 poliser sammanlagt lagt ner några 140 arbetstimmar.
 För polisens del är det således i praktiken och bevislingen viktigare att jag en pizzabagare, åtminstone om han heter Ahkbar i förnamn, än att jaga brandbombande nazister. Ett undantag finns givetvis, och det är om nazisterna öppnar eld mot polisen. Då först behandlas de som alla andra förbrytare.
 
PS. I min förra kolumn hade jag fel. Jag gissade att det vore bortkastat att rösta på Pierre Schori i EU-valet, eftersom han nog skulle bli EU-kommissionär. I stället föredrog statsminister Göran Persson att utnämna den 16,7 gånger mindre kvalificerade Margot Wallström. Där ser man. Människan spår men Persson rår.