Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
FREDAG 18 JUNI 1999
  

Text: Liza Marklund
Tyck till om Liza Marklunds kolumn
Pappa lika viktig som mamma
Jag är en ordinär person. Mina åsikter och intressen återspeglar ofta vad de flesta andra intresserar sig för. Därför borde jag ha anat vad som komma skulle. Ändå kom gensvaret på min förra kolumn som en total överraskning.

   För två veckor sedan kritiserade jag ett utspel av barnmorskan Louise Hallin. Hallin tyckte att kvinnor som fött barn skulle vara hemma med full betalning i två år och amma ytterligare flera år. De som började jobba tidigare var dåliga förebilder som satte karriären framför barnets behov. Papporna var inte alls lika viktiga som mammorna, påstod hon.
  Sådana åsikter finner jag oerhört provocerande. Om detta skrev jag och hänvisade till en rad vetenskapliga fakta som bevisar att Louise Hallin har fel.
Gensvaret efteråt har varit helt otroligt. Många håller med mig och utropar: Äntligen någon som törs säga hur det egentligen är! Andra har varit alldeles rosenrasande och kallat mig hjärndöd barnhatare.
Så här i efterhand inser jag att jag framstod som aningen kategorisk, men faktum kvarstår. Många kvinnor går hemma och hänvisar till vad som är bäst ”för familjen”, det vill säga vad som är lämpligast för just dem just då. De tycker, med rätta, att beslutet hur de ska leva är upp till dem och inga andra.
  Men ”lämpligast” kan i de här fallen ofta översättas med ”lättast” eller ”enklast”. Det lättaste för pappan är om han slipper ta strid på sitt jobb för att vara föräldraledig. Att han slipper ta ansvar för hem och barn. Det enklaste för barnet är att slippa lära känna en massa nya människor efter något år. Det lättaste för mamman är att slippa slåss på arbetsmarknaden och i stället gå hemma och vagga och feja. Dessutom behöver hon inte ställa några vardagskrav på mannen. Enklast för alla, som sagt. Jag säger inte att det är fel. Det är helt okej för mig att folk väljer bort möjligheter till utveckling och ekonomisk självständighet.
Det jag däremot vägrar att acceptera är att dessa människor ska vara hyllade förebilder för oss andra. De mammor som väljer att utbilda sig, arbeta, avancera, ta ansvar och göra karriär tycker jag är bättre förebilder för sina barn. Jag tycker man, som förälder, ska visa på livets möjligheter. Att påstå att detta betyder att man hatar sina barn är inte värt att kommentera.
Återigen, det sorgligaste med det här resonemanget är negligeringen av papporna. Jag hävdar nu, möjligen intill dumhetens gräns, att män och kvinnor är lika mycket värda även i detta sammanhang. En pappa är lika viktig som en mamma. Hur bra en förälder är har ingenting med kön att göra. Däremot är det tämligen självklart att den människa som tagit mest ansvar och tillbringat mest tid med barnet också blir den som känner barnet bäst, som står det närmast. Jag tycker det enda rättvisa är att dela på föräldraledigheten, att ta ut ett halvår eller nio månader var.

I slutändan handlar hela den här debatten om hur vi delar upp vår tid. ”Fritid”, ”arbetstid”, ”föräldratid” – i dag är de totalreglerade och får aldrig gå i varandra. I framtiden suddas förhoppningsvis gränserna ut, vi arbetar lite olika under olika perioder i livet, med eller utan barn.
Det är inte ett straff att arbeta, det är kul och stimulerande. Däremot vill jag göra det på mina villkor, inte på arbetsköparens.
  Om detta har jag också skrivit en kolumn som sedan kritiserades på Svenska Dagbladets ledarsida. Marie Söderqvist hävdade att jag inte läst det förslag från SAF som jag kritiserade. Om detta vet naturligtvis Marie Söderqvist noll och intet. Hon påstod att jag egentligen tyckte som SAF, trots att jag inte visste om det.
  En sak vet jag med bestämdhet, och det är att jag och Marie Söderqvist tycker olika om praktiskt taget allting. Jag gillar henne och läser Svenskans ledarsida varje dag, men jag håller nästan aldrig med. Min och SAF:s inställning till arbetsköp är så totalt olika den någonsin kan bli.
  
Det finurliga med en demokrati är att både jag, Louise Hallin och Marie Söderqvist får lov att uttrycka oss offentligt. Vi tycker olika, och vet ni vad?
  Jag tycker att jag har rätt.


Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
telefon: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77


   
  FLER NYHETER