|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
|
|
|
Tidens lösen är fusionen. Slå ihop två problem och man finner en lösning. Vig samman två hetsporrar och man får ett harmoniskt äktenskap. Två dinosaurier omfamnar varandra och viskar små, små ord av kärlek: Tillsammans är vi framtiden. Forskare i företagsekonomi har i alla tider varnat för fusionen som metod att expandera rörelsen. I åtta fall av tio skapas inte värden, värden förintas. Fusionen orsakar förvirring, oklara ledningsfunktioner och en destruktiv kultur. Kort sagt: en period av kalabalik. Vad forskarna möjligen inte uppfattat är att det är just det som är poängen. För en maktfullkomlig företagsledning är fusionen ett utmärkt sätt att med jämna mellanrum ändra alla referensramar. Utvärdering blir med ens omöjligt. Företaget är plötsligt dubbelt så stort och ägnar sig åt helt andra saker än tidigare. Efter varje fusion får man börja om från början. Formulera nya mål, nyckeltal och planer. Marknaden blir märkligt nog överlycklig. Marknaden vill inte se vinster, marknaden vill drömma. Efter något år är det uppenbart att målen inte kommer att nås, eller något oväntat har skett, kanske visar det sig att alla de fina synergier man drömde om i själva verket var en surdeg som säljarna mest av allt ville dumpa. Då är det dags för nästa fusion. Och spelet kan fortsätta. De politiska partierna på den borgerliga kanten som är så förtjusta i att hålla fram företagarvärlden som förebild har märkligt nog aldrig skrivit ut samma fusioneringsmedicin åt sig själva. Ändå konkurrerar inte borgerliga partier främst med huvudfienden till vänster, utan med varandra. Här vore en fusion logisk och riktig. Men den har aldrig skett.Ingrid Rydbeck-Zuhr berättar i en kommande bok som många läsare har skäl att förväntansfullt se fram emot, och några att frukta, hur hennes far bankpionjären Oscar Rydbeck tillbringade en middag i förtroligt samtal med Bertil Ohlin. Folkpartiledaren drömde om att fusionera. Med socialdemokraterna. Ett företag har ändå den fördelen att målsättningen är klar: ökad eller i vart fall bevarad lönsamhet. Men varför fusionera nationer? Nationer skall inte gå med vinst. Fusionen är en legering. En blandning av två eller flera som bildar något nytt och enhetligt. Koppar och tenn fusionerar till brons. Det talas mycket om europeiskt samarbete. Men låt oss kalla saker vid deras rätta namn. Den europeiska valutan och Europaparlamentet handlar om någonting annat. Drömmen är att fusionera. Historiskt har demokratins institutioner byggts parallellt med nationalstaterna. Det nya är att demokratin skall byggas vid sidan om, ovanför eller till och med i motsats till nationen. I dessa globala tidevarv är det naturligtvis helt otidsenligt att påstå att nationalstaten skulle ha någon annan uppgift att fylla än att stilla upplösas och försvinna. Kort sagt, att fusioneras.Den pågående Europavalrörelsen har varit en orgie i rosenröda fusioneringsdrömmar. Var och en får naturligtvis tro, hoppas och lova vad han eller hon vill. Men här finns en kolossal underskattning av de krafter som sätts i rörelse när de demokratiska styrelseformerna en dag ställs i motsats till nationella intressen. Portugisiska och grekiska bönder vill helt enkelt inte att nogräknade tyskar och svenskar i demokratisk ordning reformerar, det vill säga lägger ned, deras jordbruk. Man skulle förstås kunna se hela valet mer som ett slags skämt, ett practical joke som de styrande spelar menigheten. Alla vet att de viktiga frågorna avgörs någon annanstans. Men vi kan i alla fall låtsas. Låt oss gå igenom hela ritualen med debatter, leende politiker, tv-utfrågningar, löften och torgmöten, men inte på riktigt, utan som levande charad. Problemet är att de demokratiska bristerna inte kan avhjälpas genom att Europaparlamentet ges verklig beslutsmakt över riktiga frågor. Antingen leker Europaparlamentet parlament, fast det inte är det. Eller leker Europa nation, fast det inte är det. Det senare är en farligare övning.Det går inte att svänga ett trollspö över den politiska fusionen och säga: Hokus pokus, varde något annat än vad vi ser. Trots mässandet förblir vinet vin och brödet bröd. Menigheten ser. Nationen är demokratins immateriella bas. Fusioneringens eviga löften: storlek, standardisering och hägrande rekordvinster den döendes svar på förnyelse.
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 |
|
VALET TILL EU - 4 DAGAR KVAR STOCKHOLM till senaste flugan.
SENASTE NYTT I DIN MOBILTELEFON: Anmäl dig nu - och du har chansen att varje morgon få Aftonbladets hetaste nyhet - direkt i din mobil som ett sms-meddelande. Du kan också läsa artiklar och telegram i din handdator. |