|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
|
|
|
Klockan är 5.15 och jag stiger in i bussen som ska ta mig från hotellet i Singapore till flygplatsen. Den sysslolösa chauffören sysslar febrilt. Med en handduk putsar han frenetiskt den redan glänsande instrumentbrädan. Lugn, det har han inte. Förra gången jag var i Singapore var det visserligen full rulle på muggpoliserna, som grep de män som inte spolade efter sig på de offentliga toaletterna och bild på förbrytarna hamnade med namn i Straits Times. Det hade då också införts ett rigoröst förbud mot tuggummi. Det enda nya förbud jag noterar är transport av durian, som är en tropisk frukt i grannlandet Malaysia, och har en vidrig, genomträngande lukt av ruttna ägg.
Men nu har statsbyggaren Lee, och hans biträdande statsminister, sonen Lee Hsien Loong, viktigare saker för sig. Ödesfrågan i Singapore, som också har giltighet för en rad utvecklingsländer: Går det att med bibehållen disciplin och strikt statskontroll gå in i modern tid och växa inom high tech? Svar: Nej! Kreativtet föds ur djärva tankar och, säger både tekniker och samhällsforskare, djärva tankar frodas bara i frihet. De pekar på Silicon Valleys fragmenterade skaparmiljö, anarki, långhårighet och kroniskt avynglande entreprenörskap. Hoppjerkor som är borderliners och till och med vågar parkera fel. Det är långt från Singapore, där det är officiell politik, att åtta singaporeaner av tio ska bo i offentligt subventionerade fastigheter. Staten äger en tredjedel av börsens värde. Var går linjen mellan kaos som är kreativt och ordentlighet och förbudsmentalitet som är hämmande? Går det att finna en brytpunkt?
Ingen vet. Men en av Asiens främsta tänkare, indiern Sunanda K Datta-Ray, som just avslutat en sex år lång gästprofessur i Singapore, noterade nyss, att en indisk premiärminister på officiellt besök i Singapore ställde till skandal, när han noterade, att demokratins problem löses med mera demokrati, inte med mindre. Den ekonomiske historikern D N McCloskey har skrivit, att teknisk utveckling grundar sig på verbal miljö som gör det möjligt för uppfinnare att göra sig hörda. Yttrandefrihet leder till rikedom. Det tror inte Singapores landsfäder. Han strävar efter Atens civilisation men vill behålla Spartas disciplin. Det finns därför bara ett politiskt parti. Radion är statsstyrd. Tidningen är innehållslös. Landet är knappt uppkopplat på det bångstyriga internet. Bokhandeln för bara okontroversiella böcker. Ute på Singapores flygplats - som naturligtvis är den bästa i världen, tydligt skyltad, snabb i incheckning, stor utan att skrämma, intim utan att vara trång, rikligt med stolar, rena toaletter och bra matställen - läser jag ett nyutkommet frihetsmanifest, Framtiden och dess fiender av Virginia Postrel. Hon noterar, att regler i många länder inte är fundamentala ramverk utan specifika för livets alla skiften: Det finns företagspolicy, trafikregler, religiösa påbud, etikettens konventioner, yrkesetik, ordklasser och syntax, spelregler, mjukvaruprogram, forskarsamhällets spelregler. Mellan den allmänna lagen om avtal och Ät aldrig gammal majonnäs ligger lager på lager av allt mer specifika regler.
Hur många förbud och råd kan en människa assimilera?
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 |
|
AFTONBLADET GRANSKAR KRIGET OM KOSOVO Staffan Heimerson: Singapore-borna klarar fler förbud. |