Svenske soldaten muckar för gott
Om ÖB får bestämma ska bara var tredje göra lumpen
Symbolen för det svenska försvaret, den värnpliktige soldaten, är en utdöende ras.
  Om ÖB får som han vill kommer bara var tredje ung man att göra sin nationella plikt.
  Är det så lyckat?
   Överbefälhavaren Owe Wiktorin presenterade i går förslaget om hur det framtida, bantade försvaret ska organiseras.
  Om ÖB får som han vill kommer bara 15 000 unga män att göra värnplikten under nästa år och året därpå. Därefter vill försvaret utbilda 16 350 personer per år. Det är en minskning med en fjärdedel jämfört med förra året.
Själva symbolen för det svenska folkförsvaret, en cyklande soldat med blåbärsris i hjälmen, är alltså på väg ut. Bara en tredjedel av de unga männen kommer att få chansen att lära sig att försvara landets gränser.
   Förslaget kan förefalla vara det enda naturliga. Liksom alla andra verksamheter blir försvaret alltmer högteknologiskt och specialiserat. Det finns varken plats eller behov av stora kader av människor som utför de mer eller mindre okvalificerade uppgifter som många värnpliktiga har utbildats för.
  Men det finns en baksida.
  Den nya tidens värnpliktiga blir, om försvaret får som det vill, inte inkallade. De söker sig frivilligt till försvaret.
  Av dessa ”frivilliga” kommer många att få en ganska dyr utbildning som ger hög kompetens.
  Dem vill försvaret behålla. Det sätt som föreslås är korttidsanställningar.

Vill anställa upp till 3 000
   Från 2003 vill försvaret anställa tusen soldater och sjömän mellan ett och tre år efter avslutad värnplikt. Därefter återgår de till sina vanliga jobb – om de hunnit få några.
  Argumenten är ekonomiska. ”Gjorda utbildningsinvesteringar ska komma grundorganisationen och de internationella insatserna till godo”. Så måste en överbefälhavare som fått anslagen trimmade resonera.
  Men är det den bästa lösningen?
  Den som frivilligt söker sig till försvaret kan givetvis drivas av nationellt patos, vara intresserad av flygplan, vilja bo i Karlskrona eller ha någon annan högst legitim anledning.
  Men det kan lika väl bli den som gillar att slåss och skjuta. Den som finner ett egenvärde i att hantera vapen. Den som själv kallar sig stridis.
  Det är inte säkert att det är just den typen av människor som betjänar det svenska försvaret bäst. Om inte alla ljugit är det inte heller de som bäst sköter försvarets alltmer omfattande internationella uppdrag.

Svenskens fördel: civila jobb
   I de sammanhangen brukar det alltid framhållas att svenskarnas största tillgång är att många har civila jobb i botten. En svensk elektriker kan prata med en bosnisk elektriker. Däremot är det inte säkert att en elitutbildad svensk soldat har samma förmåga.
  Den 1 oktober kommer ÖB:s nästa förslag. Nämligen vilka förband och skolor som ska läggas ner i det slimmade Försvars-Sverige.