|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
|
|
|
Man måste ju säga att Bosse Ringholm hade harvat på rätt bra i seriesystemet under 40 års tid, han lirade i pojklandslaget (SSU-ordförande) som 16-åring och avancerade så småningom till Allsvenskan (Ams-chef). Egentligen var det alltså på tiden att förbundskaptenen hörde av sig. Hörru Bosse, har fått ett återbud här. Kommer du? Som om han ens behövde fråga. Herregud, dom var ju en man kort och matchen hade redan börjat, vem tackar nej till spel i det läget? Ringholm fick en tuff debut mot svårast tänkbara motstånd, men efter drygt tre veckor som finansminister i Svenska Landslaget vågar man nog påstå att han klarat tempohöjningen rätt bra. Jag menar, det var ju ingen försiktig inmatchning via avbytarbänkar det handlade om här det var pang rätt in i smeten, nyckelspelare på mittfältet, långa dobbar och vassa armbågar. Förbundskaptenen miste en fritänkande individualist, en Tomas Brolin, och fick in en obrottsligt lojal lagspelare, en Stefan Schwarz. Förmodligen är både Åsbrink och Ringholm nöjda med den jämförelsen. Nå, nu tycker ni kanske att det börjar bli väl mycket sportsnack här, men det är inte mitt fel, det är finansministerns. Jag kommer inte undan. Idrottsfantasten Ringholm börjar direkt och han visar sig ha chockerande bra koll: Trevligt att träffa en gammal hockeyreporter. Brynäsare är du också...det är väl du och Lasse Sandlin på Aftonbladet? Sen är det naturligtvis kört. Vi pratar hockey och fotboll och tennis och löpning och däremellan om hans nya jobb, och Ringholm pekar på hur många gemensamma grundvärderingar det finns i idrott och politik. Det är lagspelarna som gör det stora jobbet. De vanliga kommunala tjänstemännen drar lasset i defensiven, men deras arbete i det tysta ger ju aldrig några rubriker. Det skulle väl vara då, i så fall. Men politik är i alla lägen ett lagspel. Det går inte att soloköra på Tumba-vis. Visst, men vad vore de utan sina lagkamrater? I både idrott och politik handlar det om att kunna hantera både vinster och förluster. Kan man ta ett nederlag på fotbollsplan kan man göra det i arbetslivet och samhällslivet också. Det var den gamle tyske fotbollsstjärnan Uwe Seeler som sa det, att det jag lärt mig mest av är nederlagen. Ja, förmågan att ställa om med kort varsel. Varken idrott eller politik är förutsägbara företeelser. Det var självklart att Modo skulle vinna SM-guld i ishockey. Det blev inte så. Såna situationer måste man kunna hantera med flexibilitet. Nej, nej...framför dig ser du en man som spelade hockey på uterinkar i Skövde på 1950-talet. Utan hjälm! Jag har näsan intryckt på ett ställe och tänderna är inte särskilt jämna heller, de har fått sina smällar. Vi har en fantastisk ungdomsverksamhet, 117 lag. Det är en nivå som tilltalar mig, inte så extremt elitinriktad. Vi trivs och har roligt och mår bra i den här klubben. Absolut inte! Jag har sett en del skräckexempel. En gång var det en pappa som stod och svor åt ungarna på plan och jag gick fram och bad honom ta det lite lugnt. Jag fick världens utskällning. Lägg dig inte i det du, för fan! Åh...det var interpellationsdebatt i riksdagen. Det var talmannen, jag och en moderat på plats. Tre personer. Och samtidigt var det 31000 på Råsunda...men okej, plikten framför allt. Jag vet att många undrar över sånt. Tänk då på att ju högre upp du kommer, desto mer granskad har du blivit. Du har prövats varje dag av kamrater och politiker, genom alla led. Det är en mycket sträng urvalsprocess. Hela mitt liv har varit en anställningsintervju, kan man säga. Dessutom är politik inte ett jobb, det är ett förtroendeuppdrag. Jovisst. Hur skulle jag kunna vara annat? Jag fick hoppa in utan en enda träningsmatch i benen och gå till attack direkt i första anfallet. Men jag lär mig också nåt nytt varje dag. Tempot är högt. Så blir det ju automatiskt när de politiska motståndarna tar chansen att ifrågasätta en. Det finns många arenor jag inte varit på än. Men det viktigaste är att veta nåt om människors villkor. Allmänheten underskattar nog den biten. Man måste inte vara professor i nationalekonomi för att bli finansminister. Däremot måste man vara en bra allmänpolitiker. Titta på legender som Ernst Wigforss och Gunnar Sträng den ene var känd som språkvetare, den andre hade bara sex års folkskola. Minns samtidigt hur det gick med landets ekonomi när den högutbildade Anne Wibble var finansminister. Jo. Kommer man från ett professorshem, så. Jag tror svenska folkets reaktion blev en riktig aha-upplevelse för henne. Därför att många högt uppsatta, inte minst i näringslivets topp, har mycket dålig kunskap om hur de vanliga, fattiga människorna lever. De som kämpar sig fram på några kronor sista veckan före lön den 25 i varje månad. Ibland vore det på plats med ett studiebesök i verkliga livet. Det vill jag nog påstå. Inte minst som fotbollsledare. Människor har alltid kommit fram och pratat om vardagsfrågor med mig. Jag gör mig inte märkvärdigare än jag är. Jag är en tunnelbaneåkare. Ha, jaa...det tjänar väl sina politiska syften, kanske. Sen heter det ju att man är tråkig om man inte går ut och tar en öl med dom andra. Jag läste vad Annette Kullenberg skrev om mig i Aftonbladet: Vem vill fira midsommar med Bosse Ringholm? Sånt får man väl bjuda på, jag blev inte upprörd. Men läsarna blev visst så arga att hon fick ta tillbaka alltihop... Nej. En gång i tiden instämde jag i den där gamla devisen idrott och alkohol hör inte ihop. Och nån ska väl hålla fast vid den också. Jag tror det är bättre nu är för 2030 år sen. Vi är duktigare på att fostra dagens ungdomar. Det tror jag inte. Jag är faktiskt tolerant mot andra som dricker. Jag propagerar inte för ett helnyktert liv. Att vara måttlighetsförbrukare är helt okej för mig. Visst, hon dricker väl ungefär som du. Inte alls. Jag känner nästan inga andra. Och inte är jag med i nykterhetsrörelsen heller. Den här sköna majkvällen skjutsar vi Bosse Ringholm från finansdepartementet hem till villan i Gamla Enskede och sen vidare till Enskede idrottsplats. Bosse har en B-lagsmatch att kolla in. En vaktmästare i blåställ får syn på finansministern och skiner upp och säger tjena, Bosse, och man tänker att sånt händer väl bara i Sverige. Sen hälsningar och småprat till höger och vänster i myllret av träningsoveraller och bara bollsparkarben, unga och gamla ser lika glada ut. Bosse Ringholm ser ut att trivas oerhört bra, och jag tänker att detta är onekligen en mycket lycklig man. Möjligen lite småtråkig, möjligen orutinerad i landslagssammanhang, men förbannat lycklig.
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 |
|
DE NYA JOBBEN Gunnar Fredriksson, kolumnist: FN får städa efter Natos fiaskon i Jugoslavien. |