|
|
|
|
|
Nato-bombningarna mot Jugoslavien har misslyckats, vilket kunde förutses. Nu får FN städa upp. Nato och EU borde till att börja med anslå lika mycket pengar till återuppbyggnaden som förstörelsen kostat. De kirurgiska precisionsbombningarna blev inte de vackra träffar, beundransvärda på tv, som propagandister talat om. Amerikanerna slarvade och träffade kinesiska ambassaden. Den etniska rensningen blev än mer barbarisk, sedan Milosevic fått veta att Nato inte tänkte ta risken att sända in marktrupper. Despoten sitter kvar med ökat stöd av serbiska folket, den demokratiska oppositionen har ingen chans och serbernas hat mot västvärlden är djupt och blir decennielångt. Någon har talat om tre sorters krig under historiens gång. I gamla tider dödades nästan bara soldater (en sanning med modifikationer), intill första världskrigets dåraktiga slakt av en generation unga män. Sedan följde andra världskriget då både soldater och civila dödades. Och så den nya skarpsinniga idén: nu skulle inga soldater dödas, bara jugoslaviska civila. Operationen skulle ta en vecka, sa man i Nato-kretsar. Europas socialdemokrater har varit med på denna strategi. Tony Blair, den värste höken, har talat om ”det humanitära kriget”. Jag skulle inte vilja rösta på honom. Ett argument för bombningar var att Natos trovärdighet stod på spel. Misslyckandet kommer säkert att döljas i någon sorts retorik om att Nato segrat. Den internationella rättsordningen har förbigåtts men nu tvingas även USA anlita FN och samverka med ryssarna för att få slut på kriget. De som stod fast vid FN kallades formalister och visst är det sant att mänskliga rättigheter nu måste hävdas med inriktning på individer och inte bara gälla aggression mellan stater. Men om vi ska acceptera att staters nationella suveränitet i vissa fall får kränkas, då har de som vill kränka rimligen en tung bevisbörda. Och vi kan bara spekulera över hur det går om denna rätt att ingripa tillämpas generellt. Det var uppenbart, har det sagts, att Milosevic planerade utdrivningen långt innan Nato började bomba och detta är säkert riktigt. Men då framstår det som än mer kortsynt att Nato och EU-länderna inte alls tycks ha planerat för denna väntade flyktingkatastrof. Det är väl helt enkelt så som inte minst militära experter sa från början: Aktionen var dåligt planerad, utan hållbara idéer om vare sig militär eller politisk strategi på längre sikt. Det skulle vara ett moraliskt krig, utan egenintressen. Vi skulle, enligt denna retorik, med tillfredsställelse se på tv att demokratierna ingriper och vi skulle med stolthet kunna berätta om detta för våra barn och barnbarn. Men även ett moraliskt krig kräver omsorgsfull militärstrategisk planering. Den stenhårda Madeleine Albright jämför i sina tal med Hitler och förintelsen, företeelser kända från film och tv. Men USA gick inte in i andra världskriget för att rädda judar utan först i december 1941 när de angreps på Hawaii av japanerna. Churchill var tämligen likgiltig för judarna, för att inte tala om fransmännen, och för övrigt räddades inte judarna.Denna ständiga historieförfalskning. Men kanske har de amerikanska anspråken på att ta över världsherraväldet, marginalisera FN och förödmjuka ryssarna också misslyckats. Nu behöver de FN och kan inte betrakta ryssar bara som tiggare. Däremot har Nato till ytterlighet kränkt kineserna, vilket är helt emot USA:s Kina-politik, återigen en så kallad kontraproduktiv effekt. En slutsats är att européerna måste försöka organisera en egen utrikes- och säkerhetspolitik. Visserligen har vi väsentliga värderingar gemensamma med USA men intressena sammanfaller inte alltid. USA har dessutom alltmer börjat kräva att Nato ska kunna engagera sig ”out of area”, vilket är kodspråk för områden var som helst i världen där USA har intressen. En svensk slutsats är att det är bra att vi inte är med i Nato. Balkans folk, inte minst serberna, borde kunna se fram emot samverkan med övriga Europa, liksom staterna i Central- och Östeuropa. Det är kortsynt att säga nej till EU, som en del svenskar ännu tycks tro att valet till EU-parlamentet handlar om. 
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 |
|
