|
|
|
|
|
|
Vänsterledaren hyllad i går: Kämpa vidare, Gudrun, vi behöver dig Knäckt alkoholist i direktsändning på tisdagen. Hyllad och älskad av tusen och åter tusen på gator och torg i går. Gudrun Schymans väg från återfall till politiken gick från famn till famn. Sympativågorna för Gudrun Schyman var rent fysiska. Raden av människor, mest kvinnor, som ville komma fram och ge henne en kram ville aldrig ta slut. Först i Södertälje på förmiddagen, sedan i Kungsträdgården i Stockholm på eftermiddagen. Vägen från Medborgarplatsen till Kungsträdgården kantas av uppsprickande ansikten, leenden och hejarop. Folkhögskoleläraren Birgitta Karlsson och bibliotekarien Gunilla Forslund är två av alla de kvinnor som beslutat sig för att personligen visa Gudrun Schyman sitt stöd. De har köpt var sin ros, står och tittar ett tag, så tar de mod till sig och går fram. Kämpa vidare Gudrun, vi behöver dig, säger de och kramar Gudrun Schyman. Hon är en kvinna som orkar stå rak, ärlig, naturlig och äkta i politiken. Det är inte så vanligt, men viktigt. Därför vill jag visa mitt stöd, säger Birgitta Karlsson. Hon är så modig jag blir stolt Egenföretagaren Maritza López var nästa Gudrun-kramare. Hon var så modig när hon visade sig med de problem hon har. Jag blir stolt för att en kvinna vågar stå upp så rakt, det är inte många män som har det modet, att visa alla sina sidor. Jublet när hon går upp på Kungsträdgårdens scen knäcker den isande motvinden på scenen. Det går en hel minut, och nästan en minut till innan jublet når en ljudnivå så att Gudrun Schyman kan börja tala. Det blir inte ett ord om sprit. Talet är helt fokuserat på kriget i Kosovo och på hur fega och hycklande hon anser att svenska flyktingpolitiker varit i frågan om kosovoalbanernas asylskäl: Det går inte att säga en sak hemma, nämligen att kosovoalbanerna inte behöver något skydd, att de saknar asylskäl, och samtidigt internationellt hävda att det pågår en allvarlig terror i hemlandet. Nu, när klockan för länge sedan passerat tolv, hör jag inte längre någon ansvarig politiker förneka att kosovoalbanerna varit utsatta för allvarliga trakasserier under kanske tio års tid. I er gemensamma strävan att skydda andra samhällsintressen i klartext: det kostar pengar att ta emot flyktingar har ni gång efter annan kränkt den internationella asylrätten och enskilda människors värdighet. Det är inget publikfriande tal Gudrun Schyman levererar. Hon hade kunnat välja att hamra käpphästar och slagord och rivit Kungsträdgården med den entusiasm som mötte henne. De flyktingar som vill komma ska få det I logen efter talet får vi en lite stressad pratstund. Gudrun Schyman visar med oönskad tydlighet att hon inte vill ge någon intervju om sin person. Det var en orimlig situation som fick orimligt stora proportioner. Det är den kommentar jag har om det. Tack, bra. Jag har funderat och skrivit på mitt tal och haft en rad interna möten. Det är en fråga som berör, som kommit under huden på alla de senaste veckorna. Första maj är också den internationella solidaritetens dag. Inrikesfrågor går att diskutera många andra dagar. Sverige hade då, genom att erkänna och se Kosovos problem, bidragit till att föra upp Kosovo på den internationella dagordningen. De som vill komma ska få det. Vi kan inte ha utgiftstak för mänskliga katastrofer. Vi måste utgå från det mänskliga och förhålla oss till verkligheten så som den är. Gudrun Schyman går sedan hemåt, genom nya famnar. Från en bilradio sjunger Robyn: The harder the fall, the higher the bounce. Det betyder att ju hårdare man faller desto högre studsar man. En fras som bättre än de flesta beskriver Gudrun Schymans comeback i går. Jan Helin
jan.helin@aftonbladet.se Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 |
|