Perssons tre stora kriser
Åsbrinks avhopp Mager budget Minskat förtroende
Frågan är vad som är värst.
  Åsbrinks dramatiska avhopp.
  Den magra budgeten.
  Eller den katastrofala nergången i förtroendet för Göran Persson.
   Tanken var att regeringen i dag skulle visa handlingskraft. Efter månader av förhandlande med miljöpartiet och vänsterpartiet skulle täckelsen falla för en framtidsinriktad flerårsbudget med inriktning på jobb, tillväxt och ett grönare folkhem.
  I stället presenteras ett ytterst magert program av en finansminister som i hast kallats in under fanorna sedan företrädaren avgått i protest mot statsministern.
  Av de storstilade planerna syns bara spår. Det mesta ska hända i höst, nästa år, 2001 eller möjligen 2002. I alla fall inte just nu.

Framtiden flyttas fram allt längre
   Det bör bekymra partiledningen. Under förra årets valrörelse förespeglades väljarna att det var dags att ta av tagelskjortan. Nu visar det sig att den fortfarande ska användas. I år sparas 7,8 miljarder kronor. Nästa år är summan 8,9.
  Men i framtiden blir det bra. Tyvärr flyttas denna framtid hela tiden allt längre fram i tiden. En smula frustrerande, inte minst för regeringen.
  Minst lika dyster är Aftonbladet/Sifo. På två veckor har andelen väljare som har stort eller mycket stort förtroende för Göran Persson minskat med en tredjedel. Bland s-väljarna är minskningen större än bland väljare i allmänhet.
  Det är en dramatisk nedgång från en redan ganska låg nivå. Svenska folket hade redan i slutet av mars större förtroende för både Alf Svensson, Carl Bildt och Gudrun Schyman. Trots att de företräder betydligt mindre partier än Göran Persson.
  Om orsakerna kan man bara fundera högt. Men det finns åtminstone tre tänkbara förklaringar:

1 Erik Åsbrinks dramatiska avhopp.
  I Sverige påbjuder seden att man håller tyst om att man är osams. Åsbrink hemlighöll på intet sätt att han lämnade regeringen för att han ogillade att Persson styrde och ställde bakom hans rygg.
  Erik Åsbrink var tillsammans med Mona Sahlin regeringens populäraste statsråd. När han klipper till mot Perssons svagaste punkt, den påstådda buffligheten, ger det givetvis genklang.

2 Handlingsförlamningen.
  Uttrycket rivstart används gärna inom politiken. Men regeringen har sedan valet i höstas bara presenterat fyra större förslag. En handlade om nerdragningar av försvaret. En annan satte stopp för vidare diskussioner om bärgning av de döda från Estonias vrak.

Idétorka – eller interna slitningar?
   De övriga två är höstens ordinarie budget och dagens preliminära flerårsbudget. Det är förslag som regeringen är piskad att lägga på riksdagens bord vare sig de har något innehåll eller ej.
  Om handlingsförlamningen främst beror på idébrist, budgettak eller interna slitningar är oklart. Men att förtroendet för Göran Persson påverkas negativt är självklart.

3 Si eller så-strategin.
  Göran Persson uttrycker sig utomordentligt klart. Det är svårt att missförstå honom. Tyvärr ändrar han sig ganska ofta. Ett spiksäkert uttalande ena veckan kan följas av ett annat nästa vecka. Det skapar stor osäkerhet. Vad vill regeringschefen egentligen?
  Förvirring skapar också uttalanden i olika riktingar av statsråden. Pratar de aldrig ordentligt med varandra?
  En regering som man inte vet vad den tycker eller vad den vill är svag.
  Det får Göran Persson betala för i dagens Sifo.