|
|
|
|
|
Det kunde bara sluta så här...
Det kunde egentligen bara sluta på ett sätt. Att den principfaste ämbetsmannen Erik Åsbrink skulle hamna på kollisionskurs med fullblodspolitikern Göran Persson borde alla kunnat räkna ut redan för tre år sedan. Erik Åsbrink hann vara finansminister i tre år och 21 dagar. I vredesmod och utan förvarning tog han i går avsked och sågade därefter regeringschefen jäms med fotbladen. 
Varför drog inte Erik Åsbrink och Göran Persson jämt? Den viktigaste orsaken har inte ett dugg med politik att göra. Det handlar om två helt olika förhållningssätt, politikerns och ämbetsmannens. Fullblods- politiker Göran Persson är en fullblodspolitiker som drivs av en allt överskuggande vilja – att överleva som regeringschef. Efter det sämsta valresultatet sedan allmänna rösträttens införande meddelade Persson att ”vi regerar vidare”. Så uttrycker sig bara den som verkligen vill sitta kvar vid makten. Samma ambition kom till uttryck i går när Göran Persson efter bara fyra timmar kunde presentera sin nye finansminister, förre Ams-chefen Bosse Ringholm. Pricipfast ämbetsman ”Business as usual”, sa statsministern. Det var han förmodligen ensam i landet om att tycka just då. Mot denne politiske överlevare ska ställas Erik Åsbrink. Trots att han var regeringens viktigaste och mest centrala statsråd är han i grunden ingen politiker. Han är en principfast ämbetsman och akademiker som tycker det är viktigare att hålla sig till fastlagda riktlinjer än att olja maskineriet med de välvilliga, men vaga uttalanden, som karaktäriserar en politiker med utvecklad fingertoppskänsla.
Avgick Åsbrink för att Persson vill sänka skatten nästa år?Givetvis inte. Perssons uttalande i söndags om eventuella skattesänkningar var fullblodspolitikerns sätt att visa välvilja mot vänsterpartiet. Om Åsbrink inte redan varit så arg på Persson hade han givetvis insett detta. Nu lät han sin halvårslånga irritation och ilska över chefen ta överhanden och de eventuella skattesänkningarna bli svepskälet till avgången. Möjligen kan skärmytslingar med vänsterpartiet under budgetförhandlingarna ha spelat in. När v:s förhandlare ville reta upp Åsbrink ordentligt påminde de om s-kongressens beslut om att ökad sysselsättning var överställd alla andra politiska mål. Det är i den andan som Perssons uttalande om skattesänkningar ska ses. Sänkta skatter ger folk mer pengar att röra sig med vilket i sin tur ger jobb. För en finansminister på dåligt humör kunde det alltså verka som om statsministern valt oppositionens sida. Inte finansministerns, där tak för utgifter och ekonomisk disciplin spelar en överordnad roll.
Kom Åsbrinks avgång oväntat?Nej, det förvånande är snarast tidpunkten – två dagar före regeringens treårsbudget. Den verkar vald för att Perssons ska skadas så mycket som möjligt. ”Erik måste bort” Att Erik Åsbrinks karriär som finansminister varit på väg mot sitt slut har stått tämligen klart. Han har skippat rader av viktiga EU-möten och i stället skickat en i sammanhanget lättviktig person, någon av sina statssekreterare. Kontroverserna med statsministern har inte varit okända även om vidden och omfattningen varit större än man kunde föreställa sig. Att Persson inte varit alldeles nöjd med sin finansminister har inte heller varit någon hemlighet. Han har hörts yttra att ”Erik måste bort” eftersom det enda man tänker på när Åsbrink syns i tv är nedskärningar. Det är inget särskilt omtänksamt omdöme.
Hur kunde Persson trolla fram en ny finansminister på fyra timmar?Givetvis för att han tänkt på saken länge. Nu tvingades han fråga Bosse Ringholm tidigare än beräknat. Den snabba och resoluta tillsättningen tog dessutom udden av den värsta kritiken mot Persson och hans ledarstil. En aktion av en fullblodspolitiker.
Är Persson en okänslig buffel?Persson är ingen modern ledare som delegerar makt och ansvar. Han toppstyr. Det har åtminstone två avigsidor. Regeringen blir inget arbetslag. Och eftersom Persson är en av Sveriges mest offentliga personer så blir hans tillrättavisningar publika. Göran Persson är skadad Att kalla Persson för okänslig är dock att gå för långt. Men han uttrycker sig efter svenska förhållanden ovanligt rakt på sak och låter ofta som en gammaldags bruksdisponent när han recenserar andras arbetsinsatser. Det kan uppfattas som okänsligt.
Hur skadad är regeringen?Det är snarast Göran Persson som är skadad, inte regeringen.
Hur skadad är då Persson?Rejält. Han har förlorat sitt viktigaste statsråds förtroende. Han har ersatt Åsbrink med Bosse Ringholm som visserligen har en starkare ställning inom socialdemokratin än Åsbrink. Men som näppeligen kan kallas en karismatisk och engagerande ledare. Chock för socialdemokrater Utan några jämförelser i övrigt så blev Kjell-Olof Feldts avgång i februari 1990 början till slutet för den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Finansministerposten är oerhört central för alla s-regeringar och avhopp därifrån sänder chockvågor genom hela partiorganisationen.
Vad betyder Åsbrinks avhopp för Perssons framtid?Möjligen att han blir än mer övertygad om att avgå inom en femårsperiod. Även om Persson alltid ser allting från den ljusa sidan, i alla fall officiellt, så är de frekventa avhoppen från centrala poster i regeringen en tung börda.
Oppositionen kräver nyval och föreslår den 13 juni. Är det sannolikt?Nej. De som vill raljera med Persson brukar säga att hans inofficiella valspråk är ”makten framför allt”. Socialdemokraternas opinionssiffror är för närvarande inte av det slaget att ett nyval ter sig särskilt lockade för den som vill behålla makten.
Så allt förblir vid det gamla fast med ny finansminister?Troligen. Lena Mellin
lena.mellin@aftonbladet.se Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 |
|
VÅREN 1998 För ett år sedan kunde man tro att de vara ett oskiljaktligt radarpar, finansministern Erik Åsbrink och statsministern Göran Persson. Då hade de bara leenden över för varandra. 
Hösten 1998 Ett halvår senare är minerna helt andra. Något har hänt i förhållandet och de båda har svårt att dra jämnt. I går kom den totala brytningen. Erik Åsbrink väljer att hoppa av jobbet som finansminister. 