|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
|
|
var är du?
RADUSA. Fellenza Isui, 11, tittar på oss med mörka, allvarliga ögon. Hon håller om sin sjuåriga lillebror Alaudin. – Pappa är död. Mamma försvann när serberna jagade oss till tåget i Pristina. Hennes berättelse är grotesk. Serbiska poliser med stora knivar och masker för ansiktet slog in dörren till deras hem och sparkade ut dem på gatan. Mamman flydde med dem till vänner i en annan del av stan. De var ”säkra” några timmar. Sen hörde de hur skottlossningen och skriken kom närmare och närmare. Polisen drev ut dem med hugg och slag. De vuxna plundrades på pengar och värdesaker. Barnen skrek hysteriskt. Mamman och barnen hoppade in i en väninnas bil. Men de hann inte långt innan de stoppades igen. Mamman och väninnan slets ut av poliserna. Lämnades kvar i bilen Fellenza och Alaudin blev ensamma kvar. Runt om dem drevs folk fram som boskap. – Vi ropade efter mamma, men hon var borta. Melep Shkodem kände igen barnen när hon kom förbi bilen. – Jag tog med dem till tåget ner till gränsen. Där var vi tillsammans och nu är vi här . – Vi letade efter mamman vid gränsen. Jag tror aldrig att hon ens kom fram dit. Fellenza pratar lugnt och och overkligt stilla om mardrömmen. Alaudin pratar inte alls. – Men han skriker på nätterna. Efter mamma. Och efter mormor som han tror är på väg hit. Kvinnorna i lägret berättar rysliga historier. Sadie Zhegmova, 32, vaggar sakta sin lilla ettåring Florentina i famnen. – När vi inte kom ut ur huset fort nog drog serben fram en stor kökskniv och tog tag i armen på Florentina. – Sno på, annars skär jag armen av ungen! skrek han. – Jag fick inte ens ta med mig en nappflaska. Många berättar om våldtäkter Många berättar om övergrepp och våldtäkter. Men ingen av de många, många vi talat med i Radusa och de andra lägren runt Skopje har sett något sådant själva. En ständigt återkommande berättelse är den om 20 vackra flickor som skildes ut från flyktingkolonnen för att våldtas och sedan stympas och mördas. Enligt amerikanska källor finns det ett koncentrationsläger på andra sidan gränsen med bara kvinnor. Minst 200 av dem ska ha mördats sedan de skändats av soldater. – Soldater har alltid våldtagit i krig. Här nere tillkommer dessutom etniska motiv för att förödmjuka den andra sidan, säger svenske OSSE-samordnaren Bo Pellnäs på plats i Skopje. – Man måste vara försiktig innan man sprider sådana här uppgifter. De måste kontrolleras noga. – Jag såg hur folk sköts ihjäl. Men våldtäkter, nej. Serberna hade väl för bråttom, säger Sonya Aytin. Zelihe Bogichi föddes 1914, då skotten i Sarajevo satte världen i brand. Förutom de slitna kläderna på kroppen äger gumman bara sin käpp. – Krig, krig, krig. Jag har varit med om fyra stycken, säger hon gråtande. – Jag föddes i kriget. Ska jag nu också behöva dö i det? Ring och utmana! I kväll kl 19–20 08-600 06 11 
Anta utmaningen! I tisdags skänkte Aftonbladet en krona per såld tidning till krigets offer. Det blev 353 000 kr. Aftonbladet utmanar andra företag att följa efter. I går skänkte Vattenfall en halv miljon kr.Postgiro 90 01 00-9
Stöd Aftonbladets och Rädda Barnens insamling till barnen i Kosovo på bank- eller postgiro 90 01 00-9. Ange Rädda Barnen som betalningsmottagare, märk talongen ”Barn 2000-Kosovo”.
För att göra din inbetalning via internet – ange att du betalar via bankgiro i stället för postgiro. Ange precis samma gironummer, alltså 90 01 00-9. Andra hjälporganisationer: Läkare utan gränser pg 90 06 03-2 Röda korset pg 90 08 00-4 Baptistförbundet pg 90 19 60-5 Lutherhjälpen pg 90 02 56-9 Pingstmissionen pg 90 00 50-6 Svenska alliansmissionen pg 14 286-9 Unicef pg 90 2001-7 Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 |
|
ENSAMMA KVAR
”Mamma försvann när serberna jagade oss”, säger Fellenza Isui, 11. Nu bor hon med lillebror Alaudin, 7, i flyktinglägret i Ragusa.
