|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
|
|
– Jag åker inte utan min hund
”Archie” är lilla Tarinas enda hopp i en värld full av dårskap BLACE. Nu börjar mardrömslägret vid gränsen på att tömmas. Planen lättar från Skopjes flygplats och skingrar kosovoalbanerna över världen. – Jag åker inte härifrån utan min hund, säger Tarina, 5. Hon sitter en bit bort, några meter från den halkiga backen ner till det stinkande lägret. Hennes pappa Rasip lyckades komma ut för flera dagar sedan. Han har, på vägar som han inte pratar högt om, kunnat ta sig in och ut ur lägret flera gånger. – Min fru och min elvaåriga dotter är fortfarande kvar därnere. Jag reser inte utan dom, säger han. – Eller Archie, säger Tarina och kramar om boxern som oavbrutet står och vädrar in den osannolika, sura lukten från folkhavet nedanför. Avskärmad från omvärlden Tarina förstår inte vad som händer. Hon vet bara att mamma Merita och storasyster Diella är borta nånstans och att de inte har något hus längre. Men hon har hunden. De har inte varit ifrån varandra ett ögonblick den senaste veckan. Tarina har skärmat av sig från allt runt omkring. Hunden ger henne i alla fall en viss trygghet, lite värme i detta totala vansinne. – Archie, Archie, viskar hon medan pappa pratar om familjens osäkra framtid. Hundratals människor trängs i leran längst fram. En kamp för att hålla ihop Flera klarar det inte längre och rasar ihop. Bårbärarna halkar själva omkull när de ska ta sig upp för branten mot sjuklägret intill. – Läget förbättras. Det är något mindre uselt än i går, säger Peter Morris från Läkare utan gränser. En kraftig granatsmäll hörs inifrån Kosovo. Ingen reagerar. – Hur det är på andra sidan berget vill jag inte tänka på, säger Morris. Polisen öppnar grindarna, släpper igenom ett par hundra. Familjer, släkt och vänner slåss förtvivlat för att inte bli skilda åt. Många blir det i alla fall. ”Släpp hit min son” En man, Sokol, får plötsligt syn på sin grabb Bekim, en vilsen sjuåring som kläms mellan benen på de vuxna vid staketet. – Min son, min son, släpp hit min son! ropar han hest. Han försöker tas sig ner igen, men stoppas av bistra poliser. – Du måste vänta, VÄNTA!! Under tiden fylls bussarna. Minuse, en 21-årig student från Pristina, väntar på att få komma ombord. – Alla utom min syster, som är läkare, har kommit ut, säger Minuse på perfekt engelska. – Jag törs inte tänka på vad som har hänt henne. Jag törs knappast tänka på vart de ska skicka oss heller. Kanske Stockholm, säger hon och försöker le. Hon får min adress, tittar på den och säger: – Jag hör av mig om jag överlever det här. Men nästa gång vi träffas ska det vara hemma hos min familj i Pristina. Bussarna packas fulla som sardinburkar. Dörrarna hålls stängda. Fönstren öppnas inte. Rutorna immar igen. Militären har gummihandskar Så, efter en olidligt lång väntan kommer karavanen i väg. En del bussar kör mot Natos enorma tältstäder. Andra kör raka vägen ut till flygplatsen. Ingen ombord vet i förväg var de ska hamna. Planen står uppställda på plattan och väntar. De fördrivna visiteras av polis och militär som har gummihandskar och kirurgmasker på sig. En kvinna kollapsar. – Hysterisk, konstaterar en fallskärmsjägare. En annan skriker förtvivlat: – Min man och mina barn är fortfarande kvar vid gränsen! En makedonsk journalist säger att det finns många såna exempel: – Röda Korset kommer att få ett helvete med att pussla ihop familjerna efter det här. Jag ser Minuse, som trodde att hon kanske skulle få komma till Stockholm.  Ögonen är dimmiga. Hon vet fortfarande inte vart hon ska.Men det vet vi. Om ett par timmar kommer hon, hennes familj och alla andra att landa i Kulu i centrala Turkiet. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 |
|
 Här är åtgärderna som ska ge jobb och stärkt välfärd. Vårens ekonomiska mangling är klar Lena Mellin: Det blev inte som du tänkt, Rosengren
Nato vill öka bombningarna - flyktingkaos i Makedonien Öppet gräl mellan Göran Persson och Paavo Lipponen. Svenske statsministern ”förvånad” över finländsk njugghet EU-länderna kunde inte enas om flyktingar. Pierre Schori: ”Jag är besviken” Wolfgang Hansson: Vapenvilan - ett hån mot Kosovo. Sverige tar emot 5 000 flyktingar. Här hamnar kosovoalbanerna, region för region - Jag åker inte utan min hund. ”Archie” är lilla Tarinas enda hopp i en värld full av dårskap Aftonbladet ger 353 000 till barnen i kriget. ...och it-företagare utmanar andra att skänka pengar. Peter Håkansson: Jag sätter in 3 000 kronor Carl Hamilton, kolumnist: Eldupphör är inte längre ett alternativ ÖVRIGA ARTIKLAR ”Vissa kvinnor är ragator.” Kd-politikern: Därför blir de slagna av män Artiklarna om cancern gav Eva pris igen. Aftonbladets reporter belönad av Cancerfonden Monica Lewinsky: Var är du svenske man? Nu söker hon sin hemlige brevvän under Sverigebesöket UD polisanmäler ambassaden i Teheran. Misstankar om mygel med visum och uppehållstillstånd Mördaren gav upp då han blev frisläppt. 25-åringen erkände att han knivhögg taxichauffören i ryggen Skottdrama i natt. Mannen som var beväpnad med gevär tog sitt liv efter att ha skjutit ihjäl fyra www.aftonbladet.se fick nytt pris. Bästa medie på internet enligt Vision Unga rökare kan få obotliga skador. ”Vår studie visar att det finns något unikt dåligt med att börja röka som ung” Mordmisstänkte svenskens kamrat i polisförhör. Reskamraten planerar nu att resa hem från Hollywood Sjukdom tvingar cuf:s Magdalena att lämna politiken. 400 svenskar drabbas av SLE varje år |
