|
|
Klubben som slår ett slag för hjärtat
Alla har de fått ett nytt liv, ett förlängt liv, genom nya hjärtan, nya lungor eller både och. Hjärt- och lungklubben Viking har cirka 280 medlemmar som genomgått en transplantation och många av dem har i helgen samlats i Malmö för dels årsmöte och dels 15-årsfest där alla firade av hjärtans lust.
Foto: KRISTER HANSSON |
De lever för andra gången med nya organ
MALMÖ.
Längst fram står Stefan Persson. Han är själva spetsen av det mänskliga hjärtat på bilden.
Han är 32 år och sedan han var 17 år har han levt med ett andra hjärta. Han är gift med Jeannette och för två månader sedan fick de sonen Viktor.
Visst är jag glad att jag lever men kroppen har tagit mycket stryk av alla mediciner som jag måste äta, säger Stefan Persson.
Bredvid Stefan i det mänskliga hjärtat står Cecilia Brandenfeldt från Kristinehamn.
Hon är 28 år och fick också hon sitt nya hjärta som tonåring och det är de två som i Sverige levt längst med ett andra hjärta.
Hjärt- och lungklubben Viking firade 15-årsjubileum i Malmö i går.
Hjärtat slut i tonåren
Stefan och Cecilia var båda med om att bilda klubben 1984. Då hade klubben sex medlemmar och av dessa är det nu bara de två som lever. Stefan:
Det är ju faktiskt ingen självklarhet att jag lever. Det är jag medveten om. Mina njurar är till exempel rätt slitna och behöver nog bytas ut snart.
Familjen Persson bor i en renoverad kvarn, utanför Klippan i Skåne. Fram till för ett år sedan drev de ett jordbruk men nu är Stefan sjukpensionär.
Det var en hjärtmuskelinflammation som knäckte mitt hjärta i tonåren. Jag blev opererad av doktor Magdi Yacoub på Harefield-sjukhuseti England den 30 maj 1984.
Jag skulle inte ha levt länge till utan det nya hjärtat, det vet jag. Jag har fått alla år till skänks och jag har levt som vilken ung grabb som helst. Roat mig i tonåren, träffat tjejer, haft skoj, visst.
Blev bonde, köttproducent, men för ett år sedan orkade jag inte längre och Jeannette kunde ju inte sköta allt själv.
En unik pappa
Jeannette står bredvid med Viktor i famnen, säger:
Det finns naturligtvis en skugga, ett allvar, i vårt liv. Jag tänker kanske inte dagligen på det men visst är jag medveten om Stefans sjukdom.
Det var ingen självklarhet att de skulle kunna få barn. Återigen handlar det om Stefans mediciner:
Det togs en mängd prover på mig för att se om eller hur medicinerna påverkat fostret. Vad vi vet är Stefan ensam i Sverige om att ha blivit far efter transplantationen och därför fanns det en tveksamhet. Den finns nu inte kvar, säger Jeannette och ler mot Viktor.
Vad tänkte du då du vaknade upp efter operationen?
Monica Petersson, 52, Ekeby, nya lungor 27 november 1991, opererad i Lund:
Ingen redig tanke men en häftig lyckokänsla. Inte längre syrgas 24 timmar om dygnet. Jag kunde andas själv.
Yvonne Lager, 59, Malmö, ny högerlunga den 7 oktober 1995, opererad i Lund:
Att jag vunnit högsta vinsten. Känslan går egentligen inte att beskriva.
Rolf Carlsson, 53, Flen, nytt hjärta den 8 augusti 1981, opererad på Sahlgrenska, Göteborg:
Jag förundrades över att kroppen var varm. Jag hade en blodcirkulation som värmde mig. Det var fantastiskt.
Lars-Göran Andersson, 61, Lagan, ny högerlunga 10 november 1993, opererad i Lund:
Är jag död nu? Jag hade varit nersövd under fem dygn, jag låg i respirator och och när jag vaknade var jag mycket dimmig. Jag såg konstiga figurer runt mig och jag förstod inte riktigt vad det var. Därför trodde jag först att jag var död.
Gunnel Johnsson, 59, Mölndal, nytt hjärta den 12 juli 1988, opererad på Sahlgrenska, Göteborg:
Det var tomt i mitt huvud. Jag hade inte trott att det skulle gå bra. Ändå så vaknade jag och jag vid liv och då fanns det inte en tanke. Först senare kom den fantastiska livskänslan.
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
telefon: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77
|
|