Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
FREDAG 12 MARS 1999
  
Wennman möter Liza Marklund
Text: Peter Wennman Namn: Liza Marklund.
Ålder: 36 år.
Yrke: Journalist och författare.
Familj: Förlovad med Micke Aspeborg. Tre barn, 15, 8 och 5 år.
Bostad: Femrummare i Stockholm.
Född: I Pålmark utanför Piteå.
Inkomst: ”Jag har blivit miljonär på boken.”
Aktuell: Börjar i dag som kolumnist på Aftonbladet.
’Jag har haft livvakter’
DECKARDROTTNINGEN ÄR AFTONBLADETS NYA KOLUMNIST Liza Marklund kan kortfattat beskrivas som en rik, mordhotad, feministisk före detta raggarbrud som skriver Sveriges bästsäljande deckare. Hon har varit gift i Ryssland, fått barn i USA och blivit förlovad i Flen. I dag gör Liza entré på Aftonbladet som kolumnist.
Foto: LOTTE FERNVALL

Liza Marklunds första kolumn i Aftonbladet.
Det har hänt en del sen Liza Marklund var lagerknegare på Forslunds Bilverkstad i Piteå och gled omkring i stor raggarbil om kvällarna.
  I dag är hon Sveriges hetaste deckarförfattare.
  I dag debuterar hon som kolumnist i Aftonbladet.
  I dag är hon rik som ett troll.
  
Det brukar ju vara vanligare att folk hymlar en smula med det sistnämnda, ”jodå, visst, det går skapligt, nog tjänar jag pengar, men jag har faktiskt utgifter också, det finns hål att stoppa i, förresten är det en privatsak, bla bla bla...”, men Liza har förstås fått nog av såna svar efter alla år som journalist.
  Jag frågar alltså:
  – Är du rik nu?
  – Ja.
  – Är du miljonär?
  – Ja.
  Sen är den saken ur världen, även om Liza vill tillägga att ”pengar är bara intressanta när man inte har några”.
  Ni har väl redan räknat ut att det är succéboken ”Sprängaren” som ligger bakom jättelyftet. Kriminalromanen som toppar försäljningslistorna och nu har beställts i 130 000 exemplar, en smått fantastisk siffra i landet Sverige. Boken är dessutom såld till Norge, Danmark, Finland, Tyskland och Holland.
  Det har naturligtvis gått över all förväntan.
  – För två år sen fick jag en kvarts miljon i förskott och skrev kontrakt på fem romaner om kriminalreportern Annika Bengtzon. Förläggaren och jag trodde det skulle dröja till tredje, fjärde boken innan det slog till på allvar. Men det blev ju en fullträff direkt, säger Liza.
Nu väntar vi redan på tvåan, ”Studio Sex”.
  
– Jag skriver som en galning. Den ska vara klar om drygt tre veckor, och jag har en tredjedel kvar. Om jag skriver tio sidor varje dag fram till påsk kommer jag att hinna precis.
Du får inte göra nåt hastverk, bara.
  

Mina personuppgifter är hemliga. Jag har varit mordhotad i tio år.
– Nej, nej, ingen risk. Jag skrev de sista hundra sidorna av ”Sprängaren” på tre dagar. Jag är en sån som sätter klockan på ringning om morgonen och går upp och skriver i minst åtta timmar. Det svåra är att sluta. Jag blir så inne i det hela.
Hur funkar det med tre barn?
  
– Det går utmärkt. Det är så oerhört mycket lättare när man kan sköta sitt jobb från hemmet. Man har inga transportsträckor. Jag tror dessutom att man jobbar mycket hårdare.
Jag trodde det tog mycket längre tid
att skriva såna här detaljrika och genomtänkta deckare.
  
– Den första, exakt 613 000 tecken på datorn, skrev jag på sammanlagt sex veckor. Men efter halva tiden gjorde jag en paus och skrev en kommunal utredning om jämställdhet till Kommunförbundet. Sen började jag igen och blev tveksam när jag läste vad jag skrivit. Jag ringde till en kompis och sa: ”Vad håller jag på med? Vad är det här för skit?”
Tur du fortsatte. Den blev suverän.
Blir ”Studio Sex” lika bra?
  
– Man kan alltid hoppas. Det blir ett slags dovare ton i den. Inte lika mycket våld, men otäckare i alla fall.
I ”Sprängaren” beskrivs en person som har skyddade personuppgifter, eftersom hon är mordhotad. Det är
samma sak med dig själv.
  

Jag gifte mig med en ryss. Men jag var aldrig ihop med honom.
– Ja, mina personuppgifter är sekretessbelagda. Jag har varit mordhotad i tio år.
Vem har velat mörda dig i tio års
tid?

  – Det är inte en, det är flera. Det började med en artikelserie jag skrev om en fundamentalistisk terrorgrupp, där kom det första hotet. Nästa kom när jag skrev om ekonomisk brottslighet. Sen är det nån högerextremistisk idiot som ska ta livet av mig och en mansgris som ska knivmörda mig.
Låter ruskigt.
  
– Det har till och med hänt att jag blivit bortforslad från en redaktion mitt i natten, i en bil med skottsäkra rutor, till hemlig adress. Jag har gått omkring med livvakter.
Det tycks kunna bli intressanta kolumner i Aftonbladet.
  
– Min tanke är att skriva utifrån nyhetsflödet, att vara aktiv i debatten. Men jag vill egentligen bara väcka en tanke, inte försöka övertyga människor om att jag har rätt.
Ge nåt exempel på vad du tänker
skriva om.
  
– Jag har funderat mycket på de enorma resurser det kostar samhället att ha folk i fängelse. Allt från låssmeder till poliser och kriminalförfattare tjänar pengar på brottslingarna. Det kanske rentav vore bättre att ge tjuvarna en lön, rätt av, varje månad? Det skulle bli billigare i slutändan.
Det är inte så många som minns att du faktiskt varit på Aftonbladet förut. Jag märkte dig aldrig.
  
– Jag gjorde väl inget större väsen av mig. Det är tolv år sen, jag var 24 då. Jag kom från Luleå, från NSD och Kuriren, och var vikarie på Aftonbladet i elva månader. Det är den enda arbetsplats jag blivit tvingad att sluta på. Jag blev utlasad efter elva månader och var skitsur.
Men du behövde inte gå arbetslös länge.
  
– Näe, jag har alltid haft sysselsättning. Nio olika journalistjobb på 15 år. Allt från kolumnist på Värnplikts-Nytt till nyhetschef på TV 4.
Skar det sig med de andra cheferna på Fyran?
  
– Nej, men jag trivdes inte där.
Och när du kom till Stockholm kunde du egentligen ingenting.
  
– Inte ett dugg. Jag var totalt obildad. Jag har inte ens gått i gymnasiet. Efter skolan jobbade jag på bilverkstad i Piteå. Men jag hade det här med att skriva inom mig... ända sen jag var åtta år har jag skrivit deckare. Jag var 16 när jag flyttade hemifrån och har försörjt mig själv sen dess. Jag glömmer aldrig när jag skrev noveller till tjejtidningarna och fick inkomstuppgift från Åhlén & Åkerlunds förlag... det var stort.
Du var raggarbrud också.
  
– Haha, jaa, jag köpte mig en stor blåvit Cheva. Men eftersom jag var för ung för körkort fick jag mest sitta i baksätet.
Sen gifte du dig – fast bara på papperet.
  
– Det var en rent teknisk grej under Gorbatjovs regim, jag gifte mig med en rysk civilingenjör. Men jag var aldrig ihop med honom. I stället fick jag barn med en amerikansk kille. Och min nuvarande fästman (sen tio år tillbaka) är från Flen...
  Det är alltså vad Aftonbladets läsare har att se fram emot varannan fredag: kolumner av en rik, mordhotad, feministisk ex-raggare som säljer flest deckare i landet och som varit gift i Ryssland, fått barn i USA och blivit förlovad i Flen.
  Det låter onekligen spännande.
Peter Wennman
[email protected]

Fem frågor om...
FAVORITKOLUMNIST:
– Jan Guillou är bäst. Även om jag inte alltid håller med honom läser jag det han skriver. Han är ett föredöme eftersom han är så klar i sina åsikter.

HENNING MANKELL: – Skriver bra deckare, men har ingen koll alls på det där med manligt och kvinnligt.

VÅLD:
– Vi försöker på nåt sätt avskaffa våldet genom att inte prata om det. Fel, tycker jag.

KÄRLEK:
– Den största drivkraft vi har. Man kan älska nån så innerligt att man tappar förståndet om den personen försvinner.

RAGGARE:
– Det var ju modernt i Piteå på 1970-talet. Jag var väl värst där också, i vanlig ordning.

Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: [email protected]
telefon: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77


   
  FLER NYHETER