Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
FREDAG 12 FEBRUARI 1999
  

Tito Beltran gör debut på Metropolitan i New York

OPERAKUNGEN Nu tillhör Tito Beltran de största. På tisdag framträder han för första gången på Metropolitan i New York, världens största operascen. Den svensk-chilenske tenoren har snart stått på alla de stora scenerna, men på Operan i Stockholm är han inte välkommen. Där är han stämplad som en ”oseriös sångare”.
Foto: PONTUS HÖÖK

Namn: Ernesto ”Tito” Beltran.
Ålder: 33 år.
Yrke: Operasångare, lyrisk spinto tenor.
Bor: Kungsbacka.
Familj: Hustrun Malin, barnen Gabriella Victoria,7, Daniel Christoffer, 4, och Sebastian Alexander, 2.
Aktuell: Debuterar på Metropolitian i New York i rollen som Rodolfo i operan La Boheme.
Största scenerna enligt Tito Beltran: (som bara har La Scala i Milano kvar att erövra)
1. Metropolitan, New York.
2. Wiens stadsopera.
3. Covent Garden, London.
4. La Scala, Milano.
5. San Francisco-operan.
Tito Beltrans favoritoperor:
1. La Boheme.
2. Lucia de Lammermoor.
3. Kärleksdrycken.
4. Rigoletto.
5. Nabucco.

”Det här är så stort”
NEW YORK. Kungliga Operan i Stockholm ignorerar hans existens.
  Men på världens operascener är Tito Beltran, 33, en stor stjärna.
  – Det här är så stort. Lilla Tito på Metropolitan – världens största operascen, säger den svensk-chilenske tenoren inför debuten på tisdag.
  
Vi träffas på hotell Mayflower, några minuter från Metropolitan-operan. Om bara några dagar ska Tito Beltran göra sin New York-debut inför 4 200 människor som Rodolfo i La Boheme. Marco Armigliato, som Tito har jobbat med i San Francisco, dirigerar. Motspelerska är den chilenska sopranen Cristina Gallardo.
  Tito Beltran är klädd i jeans och skjorta, kysser latinskt på båda kinderna. Han strålar av glädje och entusiasm.
  – Det här är vad man drömmer om.
  Metropolitan hoppades att Beltrans inhopp skulle vara i sex föreställningar. Men det mer än fullspäckade schemat tillät bara två, premiären och en till.
  – Och de ville ändå att jag skulle komma, säger Tito som trots alla framgångar har lite svårt att förstå hur stor han faktiskt är.
  – Det händer lite för mycket, lite för fort.
  Direkt efter andra föreställningen på Metropolitan åker Tito till Toulouse, Frankrike, för några dagars repetitioner inför premiären på La Traviata. Sedan blir det en snabb resa till Mannheim i Tyskland för Rigoletto, så tillbaka till Frankrike igen...
  Framgången har ett pris, som ibland känns högt. Det är svårt att kombinera ett kringflackande liv mellan världens operascener med att vara småbarnspappa. Hemma i Kungsbacka finns familjen: hustrun Malin och barnen Gabriella Victoria, 7, Daniel Christoffer, 4, och Sebastian Alexander, 2.
  – Min fru blev lite ledsen över inhoppet här. Vi skulle ha varit i London hela familjen. Jag skulle ha lanserat min skiva och så skulle jag ha haft semester i en och en halv vecka. Skivbolagsdirektören blev också lite besviken...
  Nu dröjer det till maj innan han kommer hem till Kungsbacka.

Dyra telefonräkningar
  
– Jag har telefonräkningar på 10 000 kronor, suckar Tito. Men vad ska man göra? Det är underbart att i alla fall ha den kontakten. De större barnen berättar vad de gjort. Minstingen säger pappa, pappa, pappa...
  Klockan närmar sig repetitionsdags och vi går till operahuset.
  – Titta vad jag har fått, säger Tito och halar upp ett inplastat id-kort från Metropolitan.
  – Det är ganska tungt, va?
  Framgångarna gör att vi riskerar att få se mindre av Tito på hemmaplan, även om det snart tioåriga samarbetet med Robert Wells garanterar några framträdanden.

Ratad i Stockholm
  
Det är ingen hemlighet att Titos relationer med Operan i Stockholm inte är den bästa. Han har snart stått på alla de stora scenerna (bara La Scala i Milano fattas), men aldrig på Operan i Stockholm.
Känns det inte som en ganska skön revansch att sjunga på Metropolitan?
  
Tito ler glatt.
  – Operan i Stockholm är väldigt begränsad. Jag har väl blivit stämplad som en ”oseriös sångare”. Min agent ordnade ett möte med operachefen. Vi diskuterade repertoarer och bokningar. Men kom ingenstans.
  Det gjorde de internationella operacheferna istället.
  – I går när jag var och lyssnade på Placido Domingo här tittade jag inte så mycket på operan, utan satt mest och tittade ut över den enorma publiken och tänkte: ”snart är det min tur”.
  Tito tystnar någon minut och säger sedan:
  – Jag satte mig en stund på en av balkongerna och tänkte: ”äntligen är jag här”. Men sen blev jag nästan lite besviken, eftersom det inte känns så stor skillnad. Det är det största operahuset i världen. Samtidigt bara en ny operascen att stå på. Men det är nog bra att jag känner så. Metropolitan är farligt. Man kan bli så tagen av det stora att det låser sig.
Är du verkligen så lugn inför premiären som du verkar?
  
– Nej, det är bara som det ser ut, säger Tito med ett stort skratt.

”Härligt internationellt”
  
Sedan börjar vi en irrfärd i ilfart genom Metropolitans inre för att hitta lokalen där han ska repetera.
  Överallt där vi forsar fram skiner människor upp när de får syn på Tito. De kommer fram och hälsar. Alla damer får pussar på kinderna.
  – Det är ett så härligt internationellt liv. Vi träffas – folk från hela världen – än här, än där, säger Tito och växlar mellan svenska, engelska, spanska och italienska beroende på vem han pratar med.
  – Vet du, när jag var ute och åt i går frågade servitören om jag var Tito Beltran och sa att han såg fram mot min debut på Metropolitan. Det är inte klokt. Folk känner igen mig här.
Magdalena Kvarning
magdalena.kvarning@aftonbladet.se

Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
telefon: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77


   
  FLER NYHETER