Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
FREDAG 15 JANUARI 1999
  

Göran Skytte På historiens sophög

Härom dagen var jag inbuden till Nyhetsmorgon i TV 4 för att möta Frank Baude, ordförande i KPMLr, vilket uttydes Kommunistiska Partiet Marxist-Leninisterna revolutionärerna.

  I kafferummet på TV4 klockan sju på morgonen ser han ut som en oansenlig grå liten farbror. Lite tafatt, lite bortkommen. Keps och trenchcoat. Som en levande anakronism, en bild av förr i tiden. Och i den lite slimmade och mondäna och ungdomliga miljön på TV 4:s redaktion kan han , för ett ögonblick , väcka en viss sympati.
Men sedan erinrar man sig vad denne grå och oansenlige farbror står för. Trots alla de fasor som kommunismen åstadkommit är han fortfarande en övertygad kommunist och stalinist.
  Han bildade sitt parti i början av 70-talet, och spikade då fast bland andra följande teser.

  • Socialdemokratin, som inte står fascisterna efter när det gäller att brutalt bryta ner arbetarrörelsens försvarskamp mot kapitalets offensiv, uppträder som fascismens vägröjare. Socialdemokratin blir socialfascism.
  • Stalin var en stor marxist-leninist som försvarade och vidareutvecklade marxismen-leninismen. Stalin är och förblir det socialistiska uppbyggets store pionjär vilken försvarade den proletära diktaturen i Sovjetunionen.
  • Att störta det kapitalistiska utsugarväldett kan endast ske genom att arbetarklassen , under ledning av sitt parti, i en väpnad revolution rycker makten från bourgeoisin, krossar dess statsapparat och upprättar proletariatets diktatur.

    Detta skrevs 1972. Men det gäller fortfarande. Och så sent som i december 1998 skriver partiets tidning Proletären så här: Överklassen är beredd att dränka folkviljan i blod. Om överklassen inte böjer sig för folkviljan måste dess våld mötas av folkets våld.

      Rent parentetiskt är det värt att notera själva språkbruket. Detta sätt att uttrycka sig blev under 1920- och 30-talet gemensamt för de röda kommunisterna och de svarta fascisterna och de bruna nazisterna.
      De stred mot varandra, men det var en brödrastrid. I många avseenden hade de likartad inställning, attityd, anda, politisk vision. De uttryckte sig på samma sätt. Och än idag både talar och skriver Frank Baude som de röda och de bruna propagandisterna på 30-talet. Även när han hamnar i en TV-soffa.

      Han leder ett parti som enligt egen uppgift har cirka 3.000 medlemmar. Nu för tiden är de förmodligen inte ett dugg farliga. I det stora hela framstår de som patetiska och förvirrade stollar. Men ändå är det obehagligt att möta en sådan som Frank Baude. Och orsaken är följande.
      Om denne lille grå och oansenlige man hade fått makt, då hade han infört det som i marxist-leninistisk vokabulär heter proletariatets diktatur. Då hade han förbjudit alla andra partier än sitt eget kommunistiska parti.

    Han hade förbjudit Aftonbladet och Expressen och alla andra icke kommunistiska tidningar. Då hade Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet exproprierats och döpts om till Proletären. Då hade TV 1 och TV2 och TV4 blivit en kanal med namnet Folkets Röst. Och då hade all opposition mot denna politik på lämpligt sätt blivit ”eliminerad”.
      Detta är ingen överdrift. Ty det var så det gick till på den tiden för inte så länge sedan - då kommunisterna kunde gripa makten runt om i Europa. Den grå och oansenlige farbrorn Husak blev en kommunistisk bödel i Tjeckoslovakien. Den grå och oansenlige farbrorn Honecker blev en kommunistisk bödel i Östtyskland.

      Om Baude hade fått möjlighet att förverkliga sin vision av socialism och rättvisa och jämlikhet , då hade också han blivit som Husak i Tjeckoslovakien, som Honecker i Östtyskland. Då hade Förste Kamrat Frank Baude blivit medaljbehängd ledare för den Folkdemokratiska Republiken Sverige. Då hade vi på första maj tvingats ut på huvudstaden Göteborgs gator och torg för att under smattrande röda fanor och till musik av Internationalen hylla ordförande Baude som Vår Store Rorsman.

      Han fick inte den chansen. I stället blev han en patetisk och lite tragisk figur i den yttersta periferin av det politiska livet. Eller som kommunisterna brukar uttrycka saken: han hamnade på historiens sophög.

    [email protected]
      Gud ske tack och lov .


    Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: [email protected]
    telefon: 08-725 2000
    fax: 08-600 01 77


  •    
     FLER NYHETER