Sverige upphör inte med en smäll, inte ens med ett pip - Sverige försvinner ner i en strukturfond

Det har inte varit någon riktigt bra vecka för EMU-anhängarna. Vår nationella favoritsport - hoppa på åsiktståget - går mot kval och slutspel. Vår egen kommissionär Anita Gradin gjorde visserligen ett storartat framträdande som stins. Men det uppstod stockning på perrongen när alla skulle ombord samtidigt.

  Kommissionären Gradin presenterade två starka argument för ett snabbt svenskt medlemskap. För det första, hävdade hon, är det svenskt fegt av oss att låta de andra ta hela risken med EMU. Och för det andra, slog hon fast, finns det ingen risk.
  Gradin har nyss av de elaka tyskarna utnämnts till EU:s egen Supernolla. Men låt oss säga så här: Inlägget var känslomässigt starkt.

Samtidigt som Santer, Gradin och EU-kommissionen höll på att sjunka ner i en puttrande soppa av korruptionsanklagelser, utropades unionen här hemma till befriad zon för alla plågade svenska företagare. Vilken lycka för alla driftiga masar, knallar och jämtar
 att slippa det korrumperade Stockholm och komma in under det öppna, vänliga och obyråkratiska Bryssel!

 Våra Bryssel-resenärer kan vifta med sitt trollspö över euro-unionen, mumlandes läten som ”fredsprojekt”, ”stabilitet”, ”tillväxt”, och så vidare. Men någon vit kanin lär inte hoppa fram ur den hatten. Valutaunionen förblir vad den är.

Alternativet till ”flexibilitet” är att göra om Bryssel till en jättelik socialbyrå där neddekade folk och nationer kan knacka på när de har sålt sommarstugan och bilen.
  Kritikerna har också i flera år hävdat att om vi avskaffar vår egen valuta, kommer Sverige att bli ett allt mer avfolkat skogslän i Europas utkant. Detta har ihärdigt förnekats från ansvarigt håll. Tvärtom, med EMU skulle svenskarna gå mot en ny guldålder.
  Nu säger en riksbanksdirektör att, visst, det finns ett ”norrlandsproblem” förknippat med EMU. Men det skall avhjälpas med strukturfonder.

  Sverige upphör inte med en smäll. Inte ens med ett pip. Sverige försvinner ner i en strukturfond.

De avslutar sin ambitiösa lista med en rekommendation om snabb svensk anslutning till EMU.
  I euro-land blir såväl lista som ordföranden och hans vice, liksom för övrigt hela banken, obehövliga.
  Men om de ansvariga verkligen tror på sin lista, får man väl utgå från att riksbanksfullmäktige är beredd att försvara sig mot den europeiska centralbanken. Kanske skall detta uppfattas som att banken äntligen formerar sig som parti och ställer upp i den kommande folkomröstningen som Linje 2? Avveckla demokratin - men med förnuft.
 Nu skall vi alltså genomlida ytterligare en dyr och fördummanden kampanj där allt som är tillräckligt korkat, förklaras vara en ”process”, ett flöde, en fors, en älvflottning. Och där slutpunkten på varje debatt blir att detta trots sina skavanker är, just det - ett fredsprojekt.

Kärnan i EMU-kampanjen blir nu, som tidigare, att envist och tålmodigt bearbeta medelklassens dåliga självförtroende i syfte att öka det. Vi duger ingenting till. Vi klarar oss inte själva. Våra företag lämnar oss. Våra begåvningar är redan i London. Det är över huvud taget bråttom att ta sig ur Sverige i tid.
  Eller, som en förtvivlad företagare utbrast häromdagen:
  - Snart är kronan inte värd en spänn ens!