Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
LÖRDAG 9 JANUARI 1999
  

Professorn ger svar. I dag: PROSTATA
Fem av Sveriges främsta läkare svarar på de svåra och viktiga frågorna om våra vanligaste sjukdomar i Aftonbladets nya artikelserie.
I dag berättar professorn i urologi Jan-Erik Damber om prostatan – mannens gissel.
Namn: Jan-Erik Damber Ålder: 49 år
Yrke: Professor i urologi vid Norrlands universitetssjukhus, Umeå
Kissar du som en karl – eller en gubbe?
DÅLIGT TRYCK? Tar det lång tid att kissa, är det inte samma tryck på strålen som förr i tiden? Det behöver inte betyda att du måste gå till doktorn, urinflödet blir svagare hos alla män med åren. Viktigare är om du behöver kissa ofta, framför allt på nätterna. (Bilden är arrangerad)
Foto: MATS STRAND

Prostatan är mannens gissel – men allt ont är inte cancer

Att kunna kissa över ett dike – är det vad som skiljer mannen från gubben?
När är det motiverat att operera sin prostata?
Finns det ett manligt klimakterium?
Borde även medelålders män äta könshormoner?

Jan-Erik Damber är en av landets främsta experter på området. Han är professor i urologi i Umeå och ger här svar på de viktigaste frågorna om prostata och manligt klimakterium.

Prostata brukar beskrivas som mannens gissel. Tycker du att det är en rättvis beskrivning?
  
Ja, det kan man nog säga. Praktiskt taget alla män får med åldern förändringar i sin prostata och en stor andel får sådana besvär att de måste åtgärdas medicinskt. Prostatasjukdomar hör till mannens allra vanligaste åkommor.

Fyller prostata egentligen någon funktion?
  
Prostata har förmodligen flera uppgifter. Den vätska, som bildas i prostata och som ingår i sädesuttömningen, ökar sannolikt spermiernas rörlighet och underlättar därigenom befruktningen.
  Prostatavätskan innehåller dessutom flera ämnen, bl a zink, som skyddar de övre urinvägarna mot bakterieangrepp. De flesta av våra kroppsöppningar har ju något slags ”portvaktsfunktion”, som skyddar kroppens inre mot ovälkomna mikroorganismer.
  Man har nu också ideer om att sädesvätskan kan innehålla faktorer, som dämpar immunförsvaret. Då en spermie kommit in i kvinnans kropp, borde hennes immunsystem reagera och stöta bort spermien som något främmande. Så sker ju inte.
  Det är tänkbart, att sädesvätskan innehåller ämnen, som trycker ned det lokala immunförsvaret. Det skulle i så fall kunna förklara, varför sädesvätskan är så smittsam hos HIV-infekterade.

Har kvinnan en prostata?
  
För några år sedan hittades en millimeterstor körtel hos kvinnan, som utvecklingshistoriskt motsvarar mannens prostata. Körteln ligger i övre delen av kvinnans urinrör. I något enstaka fall har faktiskt en kvinna drabbats av prostatacancer i körteln, men det är naturligtvis extremt sällsynt

Enligt vissa forskare motsvaras den omtalade och omskrivna G-punkten hos kvinnor av en G-punkt i mannens prostata? Stämmer det?
  
Det betvivlar jag. Antagligen kommer den här uppfattningen från taoismen, som beskriver prostata som en viktig erogen zon. Men det handlar mer om filosofi än om medicin. Den ansamling av nervändslut, som bildar G-punkten hos kvinnan, har ingen motsvarighet hos mannen.

Det finns en sjukdom hos män i medelåldern, som kallas ”kronisk prostatit”. De har diffusa smärtor i underlivet, är rädda för att sitta i kalla bilar, går i långkalsonger en stor del av året och utsätts ofta för verkningslösa antibiotikakurer. Vad är det här för sjukdom och vad kan man göra?

Vi vet inte idag vad som orsakar den kroniska prostatiten. Man har forskat kring olika typer av virus och bakterier utan att kunna hitta orsaken.
  Det finns klara kopplingar mellan prostatit och ledbesvär. Det leder tankarna till att immunförsvaret snarare än mikroorganismer skulle kunna vara boven. Vi vet också av erfarenhet att kyla förvärrar symptomen, även om vi inte kan bevisa det vetenskapligt. Däremot är inte kylan orsaken till sjukdomen.
  Det dominerande symptomet är värk och tyngdkänsla i pung, penis och ljumskar med utstrålning nedåt låren. Några har dessutom lättare vattenkastningsproblem och flytningar.
  Sannolikt är det många män, som går omkring med de här besvären, utan att söka hjälp. Det vi ser inom vården är bara toppen på isberget. Enstaka män med prostatit-symptom har för övrigt inte prostatit, utan smärtorna i underlivet kommer från inflammerade leder och ledband i bäckenet.

Hur kan ni hjälpa de här männen?
  
Det första åtgärden är att sätta in en antibiotikakur, även om man inte lyckats påvisa några bakterier. En hel del av patienterna förbättras av det, åtminstone tillfälligt. Däremot är det ingen mening med att upprepa antibiotikakuren, om den inte ger någon effekt.
   Vissa förbättras av antiinflammatoriska preparat, alltså läkemedel som minskar inflammationen och svullnaden i prostata. Sedan är det viktigt med saklig information. Vi berättar för patienterna, att det är en ofarlig sjukdom, som spontant går över hos många, även om den kan vara långdragen.
  Vi lugnar ängsliga patienter med att sjukdomen inte har någonting med cancer att göra. Bara den informationen i sig kan göra det lättare att stå ut med besvären.

När en man i övre medelåldern inte längre kan kissa över ett dike – är det då dags att boka tid för en undersökning av prostata?
  
Det kan vara det, men behöver inte vara det. Flödet och trycket i sig är inte det som avgör, när man bör söka läkare. Det viktiga är graden av de subjektiva besvären, som nästan alltid består i att man måste kissa ofta, framför allt då på nätterna.
  Vi använder numera ett speciellt, internationellt frågeformulär för att så noggrant som möjligt kunna skatta hur stora besvär patienten har.
  Om diket är det enda bekymret, behövs knappast en läkarundersökning – urinflödet blir svagare hos alla män med åren.
  Sent i förloppet kan prostataförstoringen ibland ge upphov till komplikationer, då man akut måste få hjälp. Det kan röra sig om urinstämma, dvs ett totalstopp i urinflödet, eller infektioner i urinvägarna.

Vid vilken ålder brukar prostatabesvären börja?
  
Det är pensionärernas sjukdom – det är sällan man söker före 60-årsåldern. Men det finns enstaka, som redan i 45-årsåldern har uttalade besvär.
  Hos en liten grupp män kan det finnas ett ärftligt inslag och då börjar besvären tidigt.

Att urinflödet försvagas vid en prostataförstoring är ju lätt att förstå. Men vad beror de täta trängningarna och det täta kissandet på?
  
Mannens urinrör går genom prostatakörteln, som ligger direkt under urinblåsan (se teckningen på förra uppslaget). Då prostata förstoras kläms urinröret till och man får ett avflödeshinder. Urinstrålen blir svagare.
   För att övervinna det relativa avflödeshindret, måste blåsans muskulatur arbeta hårdare för att pressa ut urinen. Blåsmuskulaturen blir kraftigare, men tyvärr blir den samtidigt mer lättirritabel.
  Blåsan kommer alltså att dra ihop sig redan vid små urinmängder och det leder till de täta trängningarna. På grund av avflödeshindret töms inte blåsan alltid fullständigt utan det står kvar resturin, vilket ytterligare späder på de täta trängningarna.

Det är en vanlig uppfattning att doktorn kan utesluta ett avflödeshinder i prostata genom att känna i ändtarmen med ett finger. Men så enkelt är det väl inte?
  Nej, så är det inte alls. Graden av avflödeshinder har lite att göra med prostatastorleken. Man kan ha en liten, hård prostata som ger ett stort avflödeshinder, och man kan ha en stor sladdrig prostata, som inte alls ger något avflödeshinder.

När anser du att en prostataförstoring bör opereras?
  
Om patienten har uppenbara besvär och om man dessutom med mätningar kan påvisa ett avflödeshinder, skall självklart något göras. Den vanligaste metoden är att man skär bort prostatavävnad med en elektrisk kniv enligt osthyvelsprincipen.
   Det är ett av de vanligaste kirurgiska ingreppen i vårt land. Omkring 10 000 operationer av den här typen görs per år. Man ligger vanligen kvar ett par tre dagar på sjukhuset.

Hur ser operationsresultaten ut och vilka är biverkningarna?
  
Resultaten är mycket goda och biverkningarna få. Det som kan inträffa är att man under en kort period direkt efter operationen kan lida av täta trängningar, men det går över ganska snart.

Om kirurgi av någon anledning inte är möjlig, vilka andra behandlingsmöjligheter finns att tillgå?
  
Det experimenteras nu med mindre riskabla, kirurgiska metoder, som inte kräver att patienten sövs. Det handlar bland annat om att utnyttja mikrovågor och laser.
  Utöver kirurgi kan man också använda mediciner, som framför allt är viktiga för patienter med lindriga besvär och för dem som inte klarar av en operation.
   Det finns två sorters läkemedel. Ett preparat minskar prostatakörtelns storlek, men det tar tid innan det ger effekt. Den andra typen får den glatta muskulaturen i prostata och bäckenbotten att slappna av och minskar därigenom avflödeshindret.

Prostatacancer är den i särklass vanligaste cancerformen och den vanligaste orsaken till död i cancer hos män. Samtidigt är prostatacancern ovanlig genom att en så stor andel av fallen är symptomlös. Hälften av våra 80-åriga män har en symptomlös prostatacancer. När, var och hur bör en prostatacancer behandlas?
  

  Om tumören bara är begränsad till själva prostata, finns tre behandlingsmöjligheter. När man bör föredra den ena eller den andra metoden debatteras livligt bland fackfolk. Det slutliga valet av behandlingsform görs i samråd med patienten.
  En variant är att man inte gör något aktivt utan endast följer patienten med noggranna kontroller för att förhindra komplikationer. Den här strategin används framför allt på de äldsta männen.
   Väljer man att vara mer aktiv i sin behandling, kan man antingen stråla patienten eller operera bort hela prostata.
  Strålbehandlingen ges antingen som en yttre bestrålning eller genom implantation av radioaktiva nålar i prostata.
   Om det å andra sidan redan har skett en spridning av cancern till lokala lymfkörtlar eller till andra ställen i kroppen är den viktigaste åtgärden att slå ut de manliga könshormonerna, eftersom de stimulerar tillväxten av cancern.
  Man gör alltså en ”kastration”. Ett sätt att kastrera är att var tredje månad spruta in ett läkemedel, som stoppar upp frisättningen av hormonet. Det andra sättet är helt enkelt att operera bort testiklarna, där ju det manliga könshormonet produceras.
  Cellgifter har idag knappast någon plats i behandlingsrutinerna, annat än från ren forskningssynpunkt.
  Däremot spelar den lindrande smärtbehandlingen en viktig roll. Många av dem som har en spridd cancer drabbas nämligen av mycket smärtsamma dottertumörer i skelettet. Med strålning mot skelettumörerna går det att dämpa smärtorna avsevärt.

Finns det ett manligt klimakterium?
  
”En man i klimakteriet blir trött, fet och tappar sexlusten”
Både ja och nej. Om man jämför med kvinnorna, så finns det ju inget så dramatiskt som kvinnans menopaus, där könskörteln plötsligt slutar att producera hormoner. Hos männen handlar det om en långsam och successiv minskning av testosteronproduktionen från 50-årsåldern och uppåt. Testosteron är ju det viktigaste manliga könshormonet.

Vilka är då symptomen?
  
Det kan vara ett minskat ”go”, en mental trötthet. Ofta har fördelningen av kroppsfettet förändrats med bukfetma och en antydan till bröst som följd. Nedsatt sexuell lust och förmåga är ett annat vanligt symptom. Även männen, precis som kvinnorna, kan drabbas av skelettskörhet, om könshormonerna sjunker påtagligt.

Vad gör du om en patient med de här symptomen söker dig?
  
Förutsättningen för att starta en hormonbehandling är självklart att man kan påvisa en testosteronbrist.
  Nu måste man komma ihåg att det är högst vanliga symptom vi talar om, och att det faktiskt bara är hos någon procent av männen, som man kan påvisa en testosteronbrist.
  Konkret gör vi så, att vi tar två blodprov med några dagars mellanrum. Hittar vi då en uppenbar testosteronbrist, erbjuder vi ersättningsbehandling.

Hur går den behandlingen till?
  
Testosteronet kan antingen tillföras med plåster eller genom att ta en spruta var tredje vecka.
Vad har du sett för resultat?
  
För dem som verkligen har en testosteronbrist är resultaten både snabba och påtagliga. Man mår rent allmänt bättre och tycker att livet känns roligare.

Vad är risken för biverkningar?
  
Så länge testosterontillförseln enbart handlar om att ersätta en brist, är nog risken för biverkningar minimal. Den enda risk jag kan se är att väcka en slumrande prostatacancer till liv. Men att tillföra testosteron till män, som redan har normala nivåer är en helt annan sak – det kallas doping som bekant. Då får vi de vanliga doping-biverkningarna med bl a aggressivitet och psykiska förändringar.

Vart vänder sig en man i klimakteriet, som vill ha hjälp?
  
Om husläkaren är intresserad av de här frågorna, kan man vända sig dit. I annat fall ber man husläkaren om en remiss till en uro-log eller endokrinolog (hormonspecialist).
Håkan Hagström

   
 FLER NYHETER