|
|
|
|
|
Han har order att lägga ner
BODEN. Det är fyra veckor sen ÖB, Owe Wiktorin, fann sig beskjuten av sina egna i en överraskande attack snett uppifrån. Han hade följt regeringens anvisningar till punkt och pricka i budgetpropositionen, han hade räknat på varenda krona och trodde att han satt säker, men regeringen satte en känga i ÖB:s rygg och tryckte till: ”Du måste dra ner kostnaderna med 9,3 miljarder.” Hur och var trollar man fram en sån summa pengar? Hade jag varit Martin Ljung hade det varit lätt att ge ett tips, jag hade bara klappat Wiktorin på hans fyrstjärniga axel och sagt: – Du kan ta från vänster, det är obegagnat. I dagens läge räcker man emellertid inte fram några snusdosor till Sveriges överbefälhavare. Man hoppar över hela den där gamla helyllesvenska soldatromantiken med ärtsoppa och grötrockar och 91:an och Loffe Carlsson och fulla repgubbar. Situationen i det svenska försvaret lämpar sig inte för skämt. Owe Wiktorin är en lång, spänstig Gary Cooper-trygg karl med fast blick och vänligt sätt, han är en man som jag utan tvekan skulle köpa en begagnad stridsvagn av. Vi träffas i ett rum på A 8 i Boden.  Hur är läget, Owe? Är det kris?– Definitivt inte. Det svenska försvaret är ingen krisorganisation, även om det finns små sprickor under den vackra fasaden. Trots nedskärningar och andra bekymmer har vi ett bra utgångsläge. Jag har ganska god anledning att vara stolt. Vi har det modernaste försvaret i Europa. Men du måste vara rasande över alla nedskärningar.– Jag är naturligtvis skyldig att följa mina instruktioner. Men sättet som regeringen hanterat försvarsfrågan på är skandalartat. Vi riskerar att radera ut en kunskapsmassa när ambitionsnivån regleras politiskt på det här viset. Fattar politikerna någonting?– Det vore fel att säga att de ingenting begriper. Men vi saknar debatt om inriktning och målbilder. Inget politiskt parti har en klar linje i försvarsfrågor. Inte en enda politiker har en bestämd uppfattning. Deras enda målstjärna är att spara, spara och spara ... medan försvaret bara blir mindre och mindre. Hur litet kan försvaret bli utan att rasa samman?– Om vi inriktar oss på kompetens och kvalitet, samspel mellan människa och teknik, klarar vi oss länge. Tiden är borta när vi måste sitta vid gränsen och vänta på fienden. Men vi får inte förlora för många av de unga och duktiga. Det är jag rädd för. Här i Boden borde det vara 1 000 värnpliktiga nu. I stället är det drygt 200.– Ja, sån är ju dagssituationen. Vi har allmän värnplikt och bör fortsätta ha det enligt min mening. Men pengarna räcker inte. Systemet är instabilt. Ungefär 45 procent av en årskull ungdomar kallas in nu. Somliga som vill göra lumpen får inte. Andra som vägrar sätts i fängelse. Det är vansinnigt.– Det där är verkligen en central fråga. Några stackare har kommit i kläm ordentligt. Även om jag inte är nån lagstiftare ska jag verka för att detta rättas till. Jag tror vi är på rätt väg. Jag känner mig inte det minsta hotad av någon fiende.– De flesta svenskar är nog invaggade i trygghet. Vi har ju fått leva i fred så länge. Förlåt att jag är naiv, men vad skulle kunna hända oss?– Det var lättare att precisera hotbilderna under kalla kriget. Alla förstod varför vi måste ha ett invasionsförsvar. Men allt har förändrats i rasande takt och den vanliga fiendebilden har vittrat bort. Jag kan inte peka åt öst eller väst eller något annat håll, men vi får vara beredda på ett helt nytt sätt att strida i framtiden. Om vi angrips sker det tredimensionellt, på flera punkter samtidigt, på ställen där vi är som mest sårbara. Det är till exempel datahacker som går in i våra informationssystem. Radio, tv och hela samhället slås ut. Alla frågar om han ska avgå Du har haft tuffa fighter med våra försvarsministrar, du har varit i blåsväder ett par gånger, men det är ingen som rör dig i alla fall.– Det är väl den vanligaste frågan jag fått: Ska du avgå nu? Jag kan bara säga att jag i alla livets skeden gör det som känns rätt för mig. Passar det inte så kan jag lika gärna gå. Din integritet är viktigare än stjärnorna på axeln, alltså.– Just precis. Jag måste kunna se mig själv i ögonen när jag står och rakar mig framför spegeln på morgonen. Skulle du hellre vilja gå tillbaka till din gamla tjänst som stridsflygare?– Ha, jaa, ibland undrar jag vad jag gjorde för val, egentligen. Peter Wennman
peter.wennman@aftonbladet.se Fem frågor om... JOHN GLENN: – Astronaut. Gammal man i fin form. Intressant person. Jag är lite avundsjuk på honom, måste jag erkänna. TOP GUN: – En film jag såg med stort intresse. Även om det var en romantisering av pilotlivet. MINKAR: – Jo, vi vet ju nu att flera misstänkta ubåtskränkningar var minkar. Men vi har varit systematiskt kränkta av annat än minkar sen 1992. Min uppfattning är dock att det har upphört nu. FALLSKÄRMAR: – Mycket trevlig sysselsättning som fler människor borde prova på. Fallskärmar i yrket har jag inte, förutom att jag som pilot fick pension vid 55 år. ÄRTSOPPA: – Gott tillsammans med lite punsch. Nationalrätt, tycker jag. |
|||||||||||
|
MÅLTAVLA. Överbefälhavare Owe Wiktorin är hårt ansatt av sparkrav. ”Inte en enda politiker har en bestämd uppfattning. Deras enda målstjärna är att spara”, säger han.