|
|
|
|
|
Försvarsbeslutet omodernt redan när det togs
Tyvärr var de omoderna redan när de klubbades. Därför är det ständigt bråk om försvaret. ÖB Owe Wiktorin är sur. Man kan förstå honom. 1996 klubbade riksdagen det senaste stora försvarsbeslutet. Det sträcker sig fram till och med 2001. Försvarsbeslutet är riktlinjer som ÖB och försvarsmakten ska rätta sig efter. Så långt är alla överens. Alternativet vore att militären satte sig upp mot demokratiskt fattade beslut. Som motprestation förväntar sig ÖB att få pengar för att upprätthålla den verksamhet som stipuleras i försvarsbeslutet. Det är här meningarna börjar gå isär. Utan att gå in på alla förpostfäktningar kan det senaste händelseförloppet rekapituleras så här: Nytt besked nästa dag  I våras fick försvaret order att spara 7,5 miljarder på tre år. Det motsvarar ungefär fem procent av kostnaderna.
Den 12 oktober lade ÖB fram sin plan för hur det skulle gå till.
Dagen därpå gav regeringen nya order. Nu skulle 9,3 miljarder bort.
Owe Wiktorin surnar till. Han talar om supertankers inte kan styras som jollar, lappkast och behov av trollkonstnärer. Han säger till och med att det ”inte är militärt försvarbart”.
I skuggan av detta knåpar riksdagens försvarsutskott för att hitta pengar som egentligen inte finns. Men med bokföringstricks som kortare avskrivningstider kan man åstadkomma mycket. Exempelvis att lugna överbefälhavaren.
Försvarsminister Björn von Sydow slog sannolikt huvudet på spiken när han i går meddelade att det gällande försvarsbeslutet grundar sig på hur omvärlden såg ut i mitten av 1990-talet.Sedan dess har läget ändrats. Bland annat har Rysslands försvar rostat ihop. Det svenska försvaret behöver alltså inte längre ha de dimensioner som riksdagen bestämt. Men i stället för att ge ÖB nya order ska han hanka sig fram med de gamla. Verkar inte det vara en omöjlig sits? I bakgrunden lurar försvarsindustrin, en mäktig påtryckargrupp. Enkelt uttryckt försörjs i dag det svenska försvaret till största delen av svenska krigsmaterieltillverkare. System som inte politikerna vill ha Försvaret har beställt stora system dimensionerade för ett försvar som politikerna inte längre vill ha, ett försvar som snabbt kan slå tillbaka en hotande invasion. Regeringen vill numera ha styrkor som kan ingå i internationella fredsbevarande operationer. De vill ha många värnpliktiga. Och de vill ha en forskning och utveckling som, om hotbilden förändras, på några års sikt kan göra det svenska försvaret stridsdugligt. Och de tycker att det svenska försvaret kan köpa grejor utomlands. Detta hotar försvarsindustrin. Det hotar också jobben på de orter där dessa industrier dominerar. Följaktligen reser både företag, kommunalråd och fack ragg. Samtidigt. Frågan om försvarets framtid är kort sagt en soppa. Som det sannolikt skulle krävas ohyggligt skickliga diplomater för att klara ut utan att fler än en skriker som en stucken gris. Lena Mellin
lena.mellin@aftonbladet.se |
|
