Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
ONSDAG 4 NOVEMBER 1998
 

Sveket mot de handikappade ”Politikerna har inte glömt – de struntar i oss”

ATT RÖSTA KOSTADE 300 KRONOR Monica Ahlkvist på Gotland är blind och behöver ledsagare om hon ska gå ut. Om hon vill rösta och behöver ledsagare och färdtjänst för att ta sig till vallokalen kostar det henne 300 kronor. - Politikerna struntar i oss. Får vi bara mat och vård ska vi vara nöjda, säger hon.


Monica Ahlkvist är blind.
  Därför kostar det henne pengar att utöva sin rösträtt.
  300 kronor – om hon använder ledsagare från den kommunala hemtjänsten och färdtjänst till vallokalen.

  Det som är självklart för de allra flesta gäller inte för många handikappade. Det mesta kostar extra, i pengar eller ansträngning – ofta båda.
  Monica Ahlkvist från Björke på Gotland lider av en autoimmun sjukdom och är enkelt uttryckt allergisk mot sig själv. 1971 blev hon blind och är sedan dess mycket beroende av sjukhusvård och storförbrukare av medicin.
  Hon behöver ledsagarhjälp för att gå ut, läsa och klara det praktiska. Hennes man är blind och behöver samma hjälp.

Avgiften höjdes från 1 400 till 5 000
  Tidigare betalade paret 1 400 kronor i månaden för de cirka 30 timmar i veckan de har hjälp hemma. En del av tiden fick de hjälp av en kostnadsfri personlig assistent, resten var kommunal hemtjänst som kostar pengar.
Första januari i år kom beskedet som vände upp och ner på deras tillvaro. Kommunen meddelade att de skulle betala den nya hemtjänsttaxan: 5 000 kronor i månaden.
  – Vi vägrade, säger Monica Ahlkvist.
  Nu har paret bara hjälp tolv timmar i veckan fast deras vårdbehov inte minskat. De har inte råd med mer.
  – Om vi skulle lägga de 5 000 kronorna på vår vård så skulle vi inte ha något över till ett liv utanför sjukdomen, säger Monica Ahlkvist.
  Hon vill kunna köpa julklappar till sina åtta barnbarn, åka och hälsa på dem ibland, bjuda hem goda vänner på middag någon gång.
  Under 70-talet stred Monica Ahlkvist inom handikapprörelsen för blindas bättre villkor. Men nu har reformerna urholkats, tycker hon. Samhället har blivit hårdare.
– Det känns fruktansvärt kränkande att människor sitter och planerar bort de rättigheter som vi kämpade för: ledsagning, lästjänst, resor – sådant som gör livet värt att leva.
  Monica tycker att en blind och handikappad kan leva ett bra liv. Men då måste tryggheten vara säkrad.
  – Den som hela tiden måste ligga sina barn och anhöriga till last får inte ett bra och jämlikt förhållande. Man får inte göra sig för jobbig för omgivningen, människor orkar inte det.

”Får jag mat ska jag vara nöjd”
  Hon är besviken på politikerna, tycker inte att regeringens handikappolitik ens är värd namnet.
  – Jag tror att det medvetet struntar i oss. De menar att om jag får mat och vård så jag överlever så ska jag vara nöjd. Att jag ska kunna leva som en människa, den tanken har de släppt, säger hon.
Maria Trägårdh
Sigge Sigfridsson
Lasse Allard (foto)


Fler nyheter