|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
|
|
|
Han ville att sanningen skulle fram
Stig Edling berättar om mötet med diplomaten I sju år har han tvekat och våndats. Nu väljer journalisten Stig Edling att öppet berätta om sitt nattliga samtal med UD-diplomaten Bertil Hökby. Han var med när Bofors lämnade över pengar till Rajiv Gandhi, säger Stig Edling. Det var i vardagsrummet i sommarstugan hemma hos Bertil Hökby i skånska Arild. Kvällen var sen, de hade delat en flaska vin, och plötsligt lättade Bertil Hökby sitt hjärta för Stig Edling. Han ville att sanningen skulle komma fram, men kände sig bunden av sin tystnadsplikt, säger Stig Edling. Bertil Hökby var svårt sjuk i cancer. För Stig Edling berättade han om sitt beslut: skulle läkarna ge honom en dödsdom, att cancern var obotlig, så var han beredd att vittna om sin stora hemlighet. Han berättade att han var med då en Boforsdirektör lämnade över pengar till Rajiv Gandhi på ett hotellrum någonstans, säger Stig Edling. Han var den svenska regeringens representant, men var inte delaktig i överlämnandet av pengarna, säger Stig Edling. Bertil tyckte att hanteringen var märklig och var mycket upprörd. Därför ville han att sanningen skulle fram. Bertil Hökby hade en lång UD-karriär bakom sig. Han har varit minister andreman på de svenska ambassaderna i New Delhi och i Helsingfors. Exakt varför det blev just Bertil Hökby som var med i hotellrummet då pengarnas överlämnades vet inte Stig Edling. Han sa till mig att ambassadören inte var aktuell eftersom det då hade blivit för officiellt. Bertil var en mer inofficiell representant för Sverige, säger han. Föll nerför trappan och hämtade sig aldrig Då, i vardagsrummet hemma hos Bertil Hökby, gick Stig Edling inte in på några detaljer. I stället ägnade de båda männen stor tid åt att prata om formerna för hur Bertil Hökby skulle träda fram. Vi bestämde att träffas igen och i detalj gå genom hur vi skulle gå vidare, säger Stig Edling. Några dagar efter det nattliga samtalet ringde Stig Edling upp Bertil Hökby. Jag ville ha bekräftat att han menade allvar, och han ville absolut köra. Vi väntade bara på läkarutlåtandet, säger Stig Edling. Ett par veckor senare avled Bertil Hökby. Han ramlade i trappan hemma i Arild, och cancern hade försvagat honom så mycket att han aldrig orkade komma igen. I dag är det sju år sedan det nattliga samtalet. Stig Edling har brottats med hur han skulle göra med Bertil Hökbys berättelse. Jag hann aldrig gå in i detalj och ställa alla de frågor som jag vill ha svar på, säger Stig Edling. Han har nu valt att göra avslöjandet i novellform. I boken Mutan, mördaren och modern beskriver han samtalet. Bertil Hökby har fått ett fingerat namn. Jag förnekar inte att det handlar om Bertil Hökby. Det var inte min avsikt att hans namn skulle komma ut, därför skrev jag berättelsen i fiktiv form. Nu när ni har gjort kopplingen finns det ingen anledning att förneka det, särskilt som han själv ville att sanningen skulle komma fram, säger Stig Edling. Han skulle aldrig ljuga för mig Stig Edling och Bertil Hökby lärde känna varandra 1969, då båda arbetade med Pockettidningen R på bokförlaget Prisma. Jag har känt Bertil under många år, och jag vet att han är en mycket trovärdig och hederlig person. Han skulle aldrig ljuga för mig. I boken beskriver Stig Edling att de båda hade ätit middag och druckit vin tillsammans under det nattliga samtalet. Vi var inte berusade. Dessutom fick jag ju berättelsen bekräftad ett par dagar senare. Nej. Han var helt klar. Bertil Hökby var en hederlig människa med hög moral. Han var beredd att gå ut med sitt namn och vittna i en rättegång. Nej. Reportaget dog med Bertil. För mig återstod bara om jag skulle vara lojal mot honom och föra ut hans berättelse, eller inte alls bry mig om det. Jag valde att berätta det i novellform. Det kändes mest rätt.
TYCK TILL: Plumpt - eller kul satir? Döm själv! Så beställer man en gin och tonic
|
|