|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
|
|
|
Foto: URBAN ANDERSSON Hejsan. Svenska folket kanske inte platsar på statsvetarnas seminarier, men jag är övertygad om att de klarar av att välja en regering. Det där är inget att hetsa upp sig över. Jag har mött människor under 30 år som politiker och anser att det hela tiden blir allt större kunskaper hos väljarna. Svenska folket är väl politiskt moget. Jag har fått litet distans till vad experterna påstår. De har sällan alldeles rätt, däremot ofta mycket fel. Vi kastar inte paj i den här valrörelsen. Om du tittar på vad jag har sagt så ser du att jag anser att det nu är tid för dialog i svensk politik. Det hävdar också jag att han gjorde. Det var mycket välkommet. Också jag har utsatts för en och annan attack. Sånt får man som rutinerad politiker ta med en nypa salt. Den gode Carl har varit med så pass länge att han nog har distans till det där. Nej, det finns säkert andra frågor också. I IB-frågan har vi, i egenskap av företrädare för de två största partierna i landet, kommit överens. Inte för att skydda varandra, utan för att detta genomförs på ett sätt så att Sverige inte skadas. Kom ihåg att det här forskningsprojektet just har inletts. Låt oss pröva det. Om det sedan visar sig att det inte fungerar är jag öppen för andra lösningar.
Jag uttrycker mig väldigt tydligt om jag säger att barnbidragen har stor betydelse för familjernas ekonomi. Dessutom vet vi att barnfamiljerna suttit rätt illa till de senaste åren. Det vore roligt att kunna göra någonting för att förstärka deras ställning. Jag skänker till partiets fond. Ja, i nämnd ordning!!! Allvarligt talat, jag skänker ganska blygsamma belopp till partiets internationella solidaritetsfond. Jag tror att det var Olof Palme. Jag trodde att han inte använde det ordet. Där ser man. Jag är inte en person som strävar efter konflikt, det är mot min natur. Däremot har vi ibland skilda uppfattningar och då ska vi uttrycka det klart. Men visst kan vi glädja oss åt att vi i Sverige faktiskt tycker mer lika om politik än man gör i många andra länder. Att klasskillnaderna i Sverige är mindre och att vi därmed är ett mer sammanhållet land. Det vill jag vara rädd om. För mig är moderaterna uppdelade i två grupper. En ung, medelålders och ganska aggressiv moderat generation som jag anser saknar social empati. Sedan finns det en socialkonservativ grupp moderater, man träffar på dom inom kyrkan eller i Röda korset, som gör ett aktivt ideellt arbete. Hos dessa moderater finns en stark och äkta vilja att vara andra människor till stöd. Liksom andra svenskar som jobbat utomlands får man kanske ett extra plus för just det. Det är kanske ett lands sätt att skaffa sig självkänsla. Men jag är klar över att Bildts förstaplats inte har att göra med hans insatser som svensk politiker. Jag har ingenting emot att ha Bildt kvar som oppositionsledare. Och i kungens fall är saken mer principiell. Ja, vi är många som gör det. Kungafamiljen gör ett bra jobb. Det är inte oviktigt som principiellt resonemang. Partier ska ha program som ska genomföras vid den tidpunkt då det är lämpligt. Detta har inte varit någon stor fråga på 70 år. I den principiella striden om monarki eller republik har vi kommit fram till en kompromiss, den respekterar jag. Ja, det är det. Vi har från regeringens sida ett ansvar mot centerpartiet att redovisa vår bedömning av konjunkturutvecklingen. Centern har varit med om att skapa den ekonomiska framgång vi har nu och därför vill jag informera Lennart. Man ska vara schyst. Ja, han åt mycket. Det var en bra köttfärssås med mycket kryddor som verkligen får koka. Det ska vara några extra buljongtärningar och så ska den stå och puttra länge. Färsk parmesanost och en fräsch, krispig sallad vid sidan av. Den platta sorten, perfekt kokt så att den får bra tuggmotstånd. Just det. Al dente. Mineralvatten. Lennart skulle köra bil hem till Stockholm på kvällen. Ja, tyvärr. Bilen är obekväm. Egentligen anser jag att en svensk statsminister ska åka Volvo, men jag fick för ont. Nej, det är en åldersförändring, skulle jag gissa. Nej, där fram sitter det en jättestor livvakt i vägen. Dessutom är baksätet i Volvon så lågt att jag hamnar med knänauppe vid hakan.
Nu är du inne på farliga spekulationer där jag inte alls vågar delta. Jag har hållningen att det finns en stor risk för att vi vaknar med en borgerlig regering den 21 september, eftersom en stor del socialdemokrater i dag ligger på sofflocket och tror att det fixar sig ändå. Det utgår jag ifrån att man kan. Bortsett från charmen satsar vi nu dessutom på att ta fram så mycket pengar att de kvinnor som arbetar i vården kan få vettiga tjänster. Att de slipper vikariat, utan får fast jobb i stället. Att de som vill ha heltid i stället för deltid, kan få det. Det är en ödesfråga eftersom många av dem som i dag jobbar inom vården snart går i pension. Det är en ny generation som ska lockas in i vård och omsorg, och den generationen kommer inte att gå dit med de arbetsvillkor som gäller i dag. Då glömmer de bort att också pigan är en kvinna. Detta är valrörelsens mest absurda inslag. Att vissa kvinnor ska stärka sin jämställdhet på bekostnad av andras. Hellre anställa en kvinna i vården, där det behövs arbetskraft, än att samma skattepengar ska subventionera städning eller matlagning i friska människors hem. Jarl? Hans resonemang är knepigt eftersom partier befolkas av människor. Birger Schlaug är, precis som jag, i 50-årsåldern och vi har formats mer av våra erfarenheter och upplevelser än av det parti vi representerar. Möjligen är Schlaug livsfarlig eftersom han är i 50-årsåldern. Och i så fall delar han den egenskapen med Bildt, Daléus Schyman, Leijonborg och mig. Det beror på att han vill riva ner det välfärdssamhälle vi har byggt upp i strid med moderaterna. I den meningen är han radikal, men det är ju inte ett uttryck för jämlikhet och solidaritet. När jag tog jobbet hade jag faktiskt ingen större lust, jag trivdes så bra som finansminister. Men nu, när jag har växt in i jobbet, tycker jag att det är det bästa jobb som finns. Visst, jag är en doer som man säger. Gillar att handla och agera. Men det finns utrymme för sådant också i statsministerjobbet. Det är sant. Jag är naturligtvis världsvan. Åtminstone i den meningen att jag fullt ut klarar av jobbet. Däremot känner jag ofta i sådana sammanhang att jag kunde ha uträttat så mycket mer produktivt under den tid som går åt. Sextio, sjuttio timmar, kanske. Jag tror nog att barnen tycker att jag engagerar mig och går in i vad de sysslar med ganska djupt. Det är kul samtidigt som jag lär mig mycket på det.
Annikas stora styrka är att hon känner partiet väl inifrån. Hon kritiserar mig och ger mig konkreta tips. Men Annika är också skicklig långsiktigt, en strategisk tänkare. Hon betyder väldigt mycket för mig. Gärna det. Ja, mycket talar för det. Nej. Om frågan avgörs under mandatperioden kommer väljarna att få chansen att själva ta ställning. Antingen i en extra folkomröstning eller i samband med nästa val. Nej, det är jag inte. När det gäller det ekonomiska är det lätt att se fördelarna. Det är inte så svårt att begripa att en valuta är bättre än femton. Det svåra är att deltagandet i EMU kan komma att innebära mer av krav på överstatligt beslutsfattande. Och då måste vi prata med svenska folket och förklara vad det betyder först. Jag känner ett stort obehag. Dels har han uppenbarligen ljugit, vilket skadar honom. Han kommer att bli trängd som president. Dessutom känner jag en olust i hur långt man går när man gräver i enskilda människors liv och hur det drabbar denna lilla familj. I det här fallet en hustru och en tonårsdotter. Det finns en tendens att vi ligger tiofemton år efter USA. Jag hoppas vi slipper det, men jag är inte säker. Det tror jag att han har. Men hur det nu kommer att funka återstår att se. Vi ska inte träffas i Vita huset utan i New York, på nedre Manhattan! Det är Tony Blair som tagit initiativet till ett möte där vi ska diskutera den globala aspekten med politiska krafter inom mitten- och vänsterfältet som tror på marknadsekonomin men samtidigt vill driva en social utjämning. Hur gör man det i en ny tid och i en modern värld? Rösta på socialdemokraterna för barnens skull. Olof Brundin
|
|