MUSIK Håkan Steen skriver om pop
Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetVal -98
INFÖR 20 SEPTEMBER 1998
 

Aftonbladets OLOF BRUNDIN möter statsminister GÖRAN PERSSON i en stor intervju inför valet.
Namn: Göran Persson. Ålder: 49. Yrke: Statsminister. Bor: Lägenhet i Malmö. Familj: Hustru Annika och hennes söner Jesper och Pontus samt döttrarna Anna och Linnea från ett tidigare äktenskap. Inkomst: 791 500 kronor (taxeringsåret 1997). Röker: Nej. Dricker: Öl, vin och gärna gin och tonic. Fritidsintressen: Läsa skönlitteratur, tennis och matlagning.
”Jag har det bästa jobbet som finns”
PÅ RÄTT VÄG? Göran Persson vill inte spekulera i vilka socialdemokraterna eventuellt kan bilda regering med. – Jag har hållningen att det finns en stor risk för att vi vaknar med en borgerlig regering den 21 september, eftersom en stor del socialdemokrater i dag ligger på sofflocket och tror att ”det fixar sig ändå”, säger Göran Persson, här i sin buss under valturnén i Mellansverige.
Foto: URBAN ANDERSSON

Hej Göran!
   – Hejsan.
I förrgår publicerades en statsvetenskaplig undersökning som visar att halva svenska folket inte vet att det är du och socialdemokraterna som bestämmer här i landet.
   – Svenska folket kanske inte platsar på statsvetarnas seminarier, men jag är övertygad om att de klarar av att välja en regering.
44 procent av svenskarna vet inte att riksdagen ägnar sig åt att stifta lagar.
   – Det där är inget att hetsa upp sig över. Jag har mött människor under 30 år som politiker och anser att det hela tiden blir allt större kunskaper hos väljarna. Svenska folket är väl politiskt moget.
Du underkänner alltså statsvetarnas rapport?
  – Jag har fått litet distans till vad experterna påstår. De har sällan alldeles rätt, däremot ofta mycket fel.
Kanske skulle svenska folket bli ännu kunnigare om ni rikspolitiker började samtala med varann i stället för det pajkasteri som pågår, eller vad tror du?
   – Vi kastar inte paj i den här valrörelsen. Om du tittar på vad jag har sagt så ser du att jag anser att det nu är tid för dialog i svensk politik.
Borgarna hävdar ju att Bildt faktiskt försökte skapa en ny, hyfsad samtalston när han återkom från Bosnien.
   – Det hävdar också jag att han gjorde. Det var mycket välkommet.
Men i stället för samtal så möttes han av en hatkampanj från LO.
   – Också jag har utsatts för en och annan attack. Sånt får man som rutinerad politiker ta med en nypa salt. Den gode Carl har varit med så pass länge att han nog har distans till det där.
Kravet på en sanningskommission för att utreda IB:s verksamhet har ju rests på sistone. Alla säger ja, utom socialdemokraterna och moderaterna. Är det den enda fråga där du och Carl Bildt är överens?
   – Nej, det finns säkert andra frågor också. I IB-frågan har vi, i egenskap av företrädare för de två största partierna i landet, kommit överens. Inte för att skydda varandra, utan för att detta genomförs på ett sätt så att Sverige inte skadas.
Nu har också en rad framstående socialdemokrater anslutit sig till kravet på en kommission. Finns det någonting på denna jord som skulle få också dig att säga ja?
   – Kom ihåg att det här forskningsprojektet just har inletts. Låt oss pröva det. Om det sedan visar sig att det inte fungerar är jag öppen för andra lösningar.
Foto: MATS STRAND
”Det vore roligt att förstärka barnfamiljernas ställning”
I det valmanifest du just nu sitter och filar på lär det bli höjda barnbidrag, har jag förstått. Hur mycket blir det?
   – Jag uttrycker mig väldigt tydligt om jag säger att barnbidragen har stor betydelse för familjernas ekonomi. Dessutom vet vi att barnfamiljerna suttit rätt illa till de senaste åren. Det vore roligt att kunna göra någonting för att förstärka deras ställning.
Carl Bildt avslöjade i går att han ägnar sig åt välgörenhet i Bosnien. Vad skänker du pengar till?
   – Jag skänker till partiets fond.
Det är du och LO som sponsrar partiet, alltså?
   – Ja, i nämnd ordning!!! Allvarligt talat, jag skänker ganska blygsamma belopp till partiets internationella solidaritetsfond.
En känd svensk har formulerat sin egen bild av ordet ”solidaritet” så här: ”Solidaritet är att visa medkänsla, ömhet, omtanke och att skydda och att hjälpa andra.” Vem har sagt det, tror du?
   – Jag tror att det var Olof Palme.
Nej, Carl Bildt.
   – Jag trodde att han inte använde det ordet.
Han formulerade sig i Bosnien och berättade det för mig häromdagen.
   – Där ser man.
Du och Bildt försöker inför oss i publiken att stå så långt ifrån varann som möjligt, trots att ni delar de allra flesta grundläggande värderingar. Ni är hyggliga karlar båda två, liksom. Känns det inte litet fånigt att spela det här spelet ibland?
   – Jag är inte en person som strävar efter konflikt, det är mot min natur. Däremot har vi ibland skilda uppfattningar och då ska vi uttrycka det klart. Men visst kan vi glädja oss åt att vi i Sverige faktiskt tycker mer lika om politik än man gör i många andra länder.
Vad beror det på?
   – Att klasskillnaderna i Sverige är mindre och att vi därmed är ett mer sammanhållet land. Det vill jag vara rädd om.
Den gamla socialdemokratiske medarbetaren Assar Lindbeck uttryckte sig i somras i termer av att moderater saknar medkänsla. Delar du den uppfattningen?
   – För mig är moderaterna uppdelade i två grupper. En ung, medelålders och ganska aggressiv moderat generation som jag anser saknar social empati. Sedan finns det en socialkonservativ grupp moderater, man träffar på dom inom kyrkan eller i Röda korset, som gör ett aktivt ideellt arbete. Hos dessa moderater finns en stark och äkta vilja att vara andra människor till stöd.
Vad beror det på att Bildt i fjol utsågs till Sveriges populäraste person, med kungen som god tvåa, tror du?
   – Liksom andra svenskar som jobbat utomlands får man kanske ett extra plus för just det. Det är kanske ett lands sätt att skaffa sig självkänsla. Men jag är klar över att Bildts förstaplats inte har att göra med hans insatser som svensk politiker.
Bildt och kungen har ju det gemensamt att du som socialdemokrat helst vill bli av med dem.
   – Jag har ingenting emot att ha Bildt kvar som oppositionsledare. Och i kungens fall är saken mer principiell.
Man kan alltså rösta på sossarna och ändå gilla kungahuset, trots att det står ”republik” i ert partiprogram?
   – Ja, vi är många som gör det. Kungafamiljen gör ett bra jobb.
Men varför tar ni inte bort det där ordet ”republik” ur partiprogrammet då?
   – Det är inte oviktigt som principiellt resonemang. Partier ska ha program som ska genomföras vid den tidpunkt då det är lämpligt.
Så riktigt säker ska kungen inte känna sig?
   – Detta har inte varit någon stor fråga på 70 år. I den principiella striden om monarki eller republik har vi kommit fram till en kompromiss, den respekterar jag.
Så här långt i valrörelsen är det bara Lennart Daléus du har bjudit på middag på Harpsund, va?
   – Ja, det är det. Vi har från regeringens sida ett ansvar mot centerpartiet att redovisa vår bedömning av konjunkturutvecklingen. Centern har varit med om att skapa den ekonomiska framgång vi har nu och därför vill jag informera Lennart. Man ska vara schyst.
Han var väldigt nöjd med menyn.
  – Ja, han åt mycket. Det var en bra köttfärssås med mycket kryddor som verkligen får koka. Det ska vara några extra buljongtärningar och så ska den stå och puttra länge. Färsk parmesanost och en fräsch, krispig sallad vid sidan av.
Vad hade ni för sorts pasta?
   – Den platta sorten, perfekt kokt så att den får bra tuggmotstånd.
Som en bra valrörelse?
   – Just det. Al dente.
Vad drack ni till?
   – Mineralvatten.
Usch, va trist.
   – Lennart skulle köra bil hem till Stockholm på kvällen.
Jag hörde förresten att du får ont i knäna av att åka i Säpos Volvo.
   – Ja, tyvärr. Bilen är obekväm. Egentligen anser jag att en svensk statsminister ska åka Volvo, men jag fick för ont.
Är det schlatter, eller?
   – Nej, det är en åldersförändring, skulle jag gissa.
Nu har du tydligen bytt ut Volvon mot en BMW för att få rejält med benutrymme. Vore det inte lättare att skjuta fram passagerarsätet där fram på Volvon än att be Säpo skaffa en ny bil?
   – Nej, där fram sitter det en jättestor livvakt i vägen. Dessutom är baksätet i Volvon så lågt att jag hamnar med knänauppe vid hakan.
LOCKAR MED CHARM OCH JOBB Bortsett från charmen satsar socialdemokraterna på att ta fram så mycket pengar att de kvinnor som arbetar i vården kan få vettiga tjänster.
Foto: URBAN ANDERSSON

Jag sätter hundra spänn på att du bildar regering tillsammans med vänsterpartiet. Sätter du emot?
   – Nu är du inne på farliga spekulationer där jag inte alls vågar delta. Jag har hållningen att det finns en stor risk för att vi vaknar med en borgerlig regering den 21 september, eftersom en stor del socialdemokrater i dag ligger på sofflocket och tror att ”det fixar sig ändå”.
Kan man lita på en nykter alkoholist när det kan komma att handla om frågor som berör rikets säkerhet?
   – Det utgår jag ifrån att man kan.
Vad har du att locka den svenska kvinnan till socialdemokraterna med, bortsett från din charm?
   – Bortsett från charmen satsar vi nu dessutom på att ta fram så mycket pengar att de kvinnor som arbetar i vården kan få vettiga tjänster. Att de slipper vikariat, utan får fast jobb i stället. Att de som vill ha heltid i stället för deltid, kan få det. Det är en ödesfråga eftersom många av dem som i dag jobbar inom vården snart går i pension. Det är en ny generation som ska lockas in i vård och omsorg, och den generationen kommer inte att gå dit med de arbetsvillkor som gäller i dag.
Borgarna anser att pigavdraget är det mest jämställda man kan genomföra.
   – Då glömmer de bort att också pigan är en kvinna. Detta är valrörelsens mest absurda inslag. Att vissa kvinnor ska stärka sin jämställdhet på bekostnad av andras.
Då säger borgaren att det är väl bättre att de städar i andras hem än att de går arbetslösa och lyfter bidrag.
   – Hellre anställa en kvinna i vården, där det behövs arbetskraft, än att samma skattepengar ska subventionera städning eller matlagning i friska människors hem.
Låt oss tala om vår vän Birger.
   – Jarl?
Nej, Schlaug. Han anser att socialdemokraterna är livsfarliga eftersom ni är ett så stort och gammalt parti. Kan du förstå vad han menar?
   – Hans resonemang är knepigt eftersom partier befolkas av människor. Birger Schlaug är, precis som jag, i 50-årsåldern och vi har formats mer av våra erfarenheter och upplevelser än av det parti vi representerar. Möjligen är Schlaug livsfarlig eftersom han är i 50-årsåldern. Och i så fall delar han den egenskapen med Bildt, Daléus Schyman, Leijonborg och mig.
Bildt kallar socialdemokratin för ”konservativ”. Själv kallar han sig radikal. Det gillar du inte, va?
   – Det beror på att han vill riva ner det välfärdssamhälle vi har byggt upp i strid med moderaterna. I den meningen är han radikal, men det är ju inte ett uttryck för jämlikhet och solidaritet.
Ibland får jag en känsla av att du är statsminister bara för att vara snäll, att ingen annan ställde upp. Är det så illa?
   – När jag tog jobbet hade jag faktiskt ingen större lust, jag trivdes så bra som finansminister. Men nu, när jag har växt in i jobbet, tycker jag att det är det bästa jobb som finns.
Jag som trodde att du var resultatmänniska, en sån som vill se snabba konkreta resultat?
   – Visst, jag är en ”doer” som man säger. Gillar att handla och agera. Men det finns utrymme för sådant också i statsministerjobbet.
Det är det ceremoniella du inte gillar något vidare, va?
   – Det är sant.
Bildt tycks ju gilla att föra sig i internationella cocktailmiljöer. Känner du dig lika världsvan?
   – Jag är naturligtvis världsvan. Åtminstone i den meningen att jag fullt ut klarar av jobbet. Däremot känner jag ofta i sådana sammanhang att jag kunde ha uträttat så mycket mer produktivt under den tid som går åt.
Hur mycket jobbar du i veckan?
   – Sextio, sjuttio timmar, kanske.
Det är ju inte så farligt! Är du en bättre eller sämre pappa sedan du blev statsminister?
   – Jag tror nog att barnen tycker att jag engagerar mig och går in i vad de sysslar med ganska djupt. Det är kul samtidigt som jag lär mig mycket på det.
Foto: MATS STRAND
”Annika betyder väldigt mycket för mig”
Du har sagt att din fru spelar en inte helt oviktig roll i ditt arbete. Hur skulle Sverige i dag se ut utan Annika?
   – Annikas stora styrka är att hon känner partiet väl inifrån. Hon kritiserar mig och ger mig konkreta tips. Men Annika är också skicklig långsiktigt, en strategisk tänkare. Hon betyder väldigt mycket för mig.
Låt oss prata om EMU en stund.
   – Gärna det.
Tror du att frågan om ett svenskt deltagande i EMU kommer att avgöras under den kommande mandatperioden?
   – Ja, mycket talar för det.
Vore det då inte lämpligt att före valet tala om för väljarna var socialdemokratin står i den här frågan?
   – Nej. Om frågan avgörs under mandatperioden kommer väljarna att få chansen att själva ta ställning. Antingen i en extra folkomröstning eller i samband med nästa val.
Är du färdig med ditt eget ställningstagande till EMU?
   – Nej, det är jag inte. När det gäller det ekonomiska är det lätt att se fördelarna. Det är inte så svårt att begripa att en valuta är bättre än femton. Det svåra är att deltagandet i EMU kan komma att innebära mer av krav på överstatligt beslutsfattande. Och då måste vi prata med svenska folket och förklara vad det betyder först.
Vad har du att säga om Bill Clinton-affären?
   – Jag känner ett stort obehag. Dels har han uppenbarligen ljugit, vilket skadar honom. Han kommer att bli trängd som president. Dessutom känner jag en olust i hur långt man går när man gräver i enskilda människors liv och hur det drabbar denna lilla familj. I det här fallet en hustru och en tonårsdotter.
Kan samma sak hända här i Sverige?
   – Det finns en tendens att vi ligger tio–femton år efter USA. Jag hoppas vi slipper det, men jag är inte säker.
Har Clinton chans att sitta kvar, tror du?
   – Det tror jag att han har. Men hur det nu kommer att funka återstår att se.
Dagen efter valet ska du åka till USA och hälsa på honom. Tänk att Annika vågar släppa i väg dig till Vita huset!
   – Vi ska inte träffas i Vita huset utan i New York, på nedre Manhattan!
Skönt!
   – Det är Tony Blair som tagit initiativet till ett möte där vi ska diskutera den globala aspekten med politiska krafter inom mitten- och vänsterfältet som tror på marknadsekonomin men samtidigt vill driva en social utjämning. Hur gör man det i en ny tid och i en modern värld?
Avslutningsvis Göran, övertyga mig om att rösta på socialdemokraterna den 20 september.
   – Rösta på socialdemokraterna för barnens skull.
Olof Brundin