Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
LÖRDAG 18 JULI 1998
 

”Anders Björck är en politisk pajas”

Marita Ulvskog
Marita Ulvskog
STYR ÖVER TIDNINGARNA Marita Ulvskog är kontroversiell mediaminister.
Foto: ÅKE ERICSON
Namn: Marita Ulvskog. Ålder: 47 år. Familj: Maken Mats, döttrarna Emma, 23 och Elin, 3. Bor: Lägenhet i Solna, sommarbostad i norra Roslagen. Yrke: Kulturminister med ansvar för kultur-, media- och kyrkofrågor. Journalistisk bakgrund: Journalisthögskolan i Stockholm, lokalradion i Norrbotten, Norrländska Socialdemokraten, Länstidningen i Södertälje, Svenska Dagbladet, LO-tidningen, Dala-Demokraten (chefredaktör). Inkomst: 67 000 kronor i månaden.
Aftonbladets Peter Wennman möter minister Marita Ulvskog
Kulturminister Marita Ulvskog kommer ut på klipphällen i pösiga träningsbyxor och stor T-shirt. Håret flyger hit och dit, hon får gåshud på armarna i den kyliga vinden och ser liten och sårbar ut, som en flicka på sommarkollo.
  Det är svårt att tänka sig att detta är en av Sveriges tuffaste och mest frispråkiga politiker.
  Så ser ju i alla fall den offentliga bilden av Ulvskog ut.
  – I själva verket är jag en sån som går hem och gråter. Jag gråter och snyter mig och kämpar vidare, säger hon.

  Tårarna kommer när personangreppen haglar som värst; när en Carl Bildt anklagar henne för maffiametoder, när en Anders Björck anmäler henne till KU, när direktörerna beskriver henne som en ”maktgalen häxa”.
  Ulvskog snyter sig och går till motattack.
  – Man blir hårt åtgången i det här jobbet. Men det kanske är priset man får betala om man använder ett klarspråk. Jag vill vara tydlig. Jag vill inte vika undan och vara feg. Jag tänker aldrig bli någon pastor Jansson, säger hon.
  Det är länge sen jag träffade henne (”22 år sen”, påminner Ulvskog) och den gången var hon en tystlåten vikarie på Länstidningen i Södertälje. Själv var jag fast anställd och oerhört mycket kaxigare.
  Sen dess har denna lilla väna och ändå så stenhårda Marita Ulvskog varit chefredaktör, civilminister, kyrkominister, idrottsminister, mediaminister, jämställdhetsminister, ungdomsminister, konsumentminister och kulturminister.
  Man kan väl säga att det gått framåt för en av oss.
Det är en skaplig samling ministerposter du samlat på dig.
  – Äsch, det där blir ju alltid fel, det kan vara lite svårt för folk att hålla isär begreppen. Jag har varit civilminister och kulturminister. Alla de andra frågorna är underställda respektive departement, det är alltså inga ”riktiga” ministerposter.
Just nu är det ändå som ”mediaminister” du är aktuell. Förklara för en vanlig läsare varför det var så viktigt att inte Bonniers köpte Svenska Dagbladet.
  – Allt handlar ju ytterst om demokrati. Vilka frågor får ställas? Vilken bild av världen ska vi ha? Vilken verklighet ska skildras? Det är en god, klassisk liberal princip att konkurrens och mångfald ska styra ägandet.
Skulle läsarna upptäcka någon skillnad?
  – Jag tror att vanligt folk känner i ryggmärgen när någonting är borgerligt vinklat. Men det kan vara svårt att orientera sig också, man köper lätt det som står på pränt i tidningen. Den här senaste debatten om monopol eller konkurrens är oerhört bra, för vi ska inte ha den gamla föreställningen att det är den enskilde journalistens dramaturgi som är viktig, det är ägandet som spelar roll.
Nu efteråt verkar ju alla nöjda med att Schibsted klev in och köpte Svenskan.
  – Utom Mariebergs vd Bengt Braun, då. Han hade helt andra utgångspunkter. Han var ute efter att stärka Bonniers monopol.
Men det blev en tuff fight. Ditt sätt att agera kallades i ett läge för ”maffiametoder” av Carl Bildt.
  – Den sämsta formen av partipolitik. Det handlade bara om att gripa första bästa tillfälle att attackera regeringen, att förtvivlat försöka skaka fram vänsterspöket.
Och Anders Björck anmälde dig till KU för ministerstyre.
  – Det finns väl ingen som tar Anders Björck på allvar? Det är en politisk pajas. Det är synd om honom. Jag ska inte föregripa KU:s beslut, men jag är fullständigt lugn.
Du verkar tycka att det är fånigt alltihop.
  – Ja, men det är det ju. Fånigt! Det vet moderaterna också. Allt är bara ett effektsökeri, en teaterpjäs som spelas upp. Den speglar ett förakt för vanliga människor.
Kan du förstå det politikerförakt som finns?
  – Absolut. Det gör mig ledsen, men det finns där och jag kan förstå varför.
Ändå står ni ministrar närmare människorna nu än någonsin tidigare.
  – Visst är det så. Vi borde vara trovärdigare också. Förr var det stora gubbar i mörka kostymer, de var ouppnåeliga i sin överhet, och inte många vågade ifrågasätta dem. Tage Erlander höll en presskonferens om året. Sen dubblade han det visst och höll två.
Det måste ha varit minst lika många tvivelaktiga affärer då som nu.
  – Självklart. Det var nog mycket som aldrig kom fram. Vilhelm Moberg var väl en av de få som försökte tränga in i de ”onåbaras” affärer.
I spåren av Monas Toblerone grävde journalisterna i dina kontokortsräkningar också. Det enda de fann var ett privat telefonsamtal för 195 kronor.
  – Jag vet, jag ringde hem till familjen från Bryssel och försökte få en separat räkning för just det samtalet, men hotellets rutiner tillät inte det.
Sånt kan tyckas överdrivet när man vet under vilka villkor näringslivets toppar rör sig.
  – Det behövs en etikdebatt i den där herrbastun. Det finns ingen balans. Ta en sån som Astras vd Håkan Mogren ... Han fick stora bonuspengar fast det hade gått sämre för företaget. Girigheten vet inga gränser. De berikar sig fullständigt ogenerat. Det finns samtidigt något väldigt barnsligt i det hela – de här direktörerna är som pojkar som sitter och mäter vem som har störst ... bil i sandlådan.
Jag var rädd att du skulle säga nåt annat.
  – Jaså, vaddå? Hahaha!
Som ung hemma i Luleå var du så mycket vänster det gick att bli.
  – Jag började i Vietnamrörelsen, sen var det flera olika vänsterorganisationer.
Blev registrerad av Säpo, sägs det.
  – Det vet jag inte ... men det är nog många politiker som funnits med i deras arkiv.
Och så blev du könskvoterad in på LO-tidningen en gång. Jobbet var först vikt för en manlig journalist.
  – Blev jag? Jaha ... där ser man. Det är väl inte omöjligt. Under alla omständigheter är det glädjande att se förändringen som skett på tidningsredaktionerna, hur många fler kvinnor som fått tjänster som tidigare var vikta för män. Inte minst på Aftonbladet.
Du har varit allt från lokalredaktör till chefredaktör.
  – Jaa, men när jag tänker efter hur det var på tidningarna på 1970-talet, hur spritromantiken flödade ... Det var tur att mina föräldrar inte visste hur det gick till. Då hade de väl förbjudit mig att bli journalist.
Läser i ett gammalt klipp att du inte ville ha en stark ledare som Göran Persson. ”Vad ska man med en sån ångvält till? Det är ju otäckt!”
  – Va? Skulle jag ha kallat Persson för ångvält? Det stämmer inte. Jag tycker inte om begreppet ”starka ledare”, det finns nåt mycket oroande i det, men jag vill nog kalla Persson för en mjukis. Han är en bra regeringschef. Bara för att han är stor i kroppen behöver han inte vara en ångvält.
Det är inte länge sen du hade större mage än honom.
  – Näe, det är tre år sen. Det var då miraklet skedde.
Du hade redan en dotter på 20 år och trodde inte du kunde få fler barn.
  – Mats och jag hade gett upp hoppet, jag var 43 och han 50, det fanns inte en chans på miljonen och det trodde inte läkarna heller. Men så blev det ändå ett litet sladdbarn och det kändes fantastiskt.
Ingen lätt kombination med ditt jobb, antar jag.
  – Det är tungt, nästan omöjligt, att sitta i regeringen och ha småbarn hemma. Jag hinner aldrig med någonting, tycker jag. Men samtidigt är det underbart, man påminns om att det finns väldigt viktiga saker. Får man en KU-anmälan på halsen känns det plötsligt väldigt futtigt när man har en saga att läsa för sin lilla dotter.
Hur ser framtiden ut för Marita Ulvskog? Kan det bli journalistiken igen?
  – Jag har inte en grej uppskriven i almanackan efter den 20 september. Jag vill inte planera så långt fram.
  – Det enda jag vet är att jag inte kommer att bli chefredaktör på Dagens Nyheter.

Marita Ulvskog om...
... musik: Jag lyssnar gärna på Bruce Springsteen, Beethoven och Bob Dylan. Och så gillar jag Eric Ericson, körledaren.
... semestervädret: Jag har semester i norra Roslagen och här har det varit hyfsat. Inte särskilt varmt, men mycket sol. Det är ändå en dröm att få vara ute i havsbandet.
... IK Brage: Ja, jag är medlem! Vännerna prövas i nöden. Jag har en Bragevimpel i mitt arbetsrum också. Sen hoppas jag att jag fortfarande är medlem i Luleå Hockey. Är inte säker på om jag betalat in medlemsavgiften.
... Carl Bildt:
Känner en viss ömhet för honom. Synd att han vill representera ett parti som står för så mycket hjärtlöshet. Men det är kanske en tidsfråga hur länge han gör det.
... aborter: Jag är för, självklart, men det är en komplicerad fråga. Tror inte någon kvinna gör abort om hon inte är absolut tvungen. Det måste vara ett av de svåraste beslut en människa kan ta.


Fler nyheter