|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
|
|
År 1887 anlände den första turisten till Ljugarn på Gotland. Han hette Adolf Haussman, var född i Östergarn och kom trampande på en velociped. Vi mådde illa när vi for dit häromdagen, i en skummande kuling. Vi hade ätit smörgåsar i lä bakom Gotska Sandön, men de kom upp och for i havet utanför Slite. Vi var på sjöresa för att, ja, kontrollera läget. Hamnfogde Yngve Ahlgren tog emot i gästhamnen och sa att allting ordnar sig. En inblåst seglare i båten bredvid hjälpte till med förtöjningarna.
Sedan hälsade vi på gamla bekanta. De hade köpt ett fint hus som tyvärr har ett ruttet staket runt tomten. De tog oss till Wallins konditori i Katthammarsvik där de har hembakta kakor och knutterabatt. Vi spelade flipper och drack kaffe. Mår man inte illa på sjön så mår man illa av att man äter för mycket rostat lamm med potatisgratäng. Vi gjorde det. Fruarna drack så mycket vin att de började gräla om huruvida en kvinnlig stjärt sjunker tio eller tjugo centimeter under en livstid. Jag begriper inte riktigt hur eller varför sådant mäts, men det är väl någon slags grundforskning som kan staga upp de emellanåt luddiga resonemangen i tidningarnas skönhets- och hälsobilagor. Nå, om ni inte visste det så är det ganska enkelt att prata gotländska. Man säger bara -e på slutet av alla ord. Och lite -au-. Ska man handla på ön så går man således inte till ICA-jouren, utan till "ikejauren". Så där är det. Och när jag hade pratat gotländska några timmar vädjade de andra om att jag skulle sluta. Då klippte jag till med den där om Fisby, urinernas och trosornas stad, men de skrattade inte åt den heller.
Ljugarn är en udde med villor på Gotlands östkust. Där finns raukar också, även om en fänrik från Försvarets radioanstalt sprängde bort rätt många av dem under kriget. Fritt skottfält, ni hajar själva.
Samma kväll på krogen Kråkan träffade jag en klasskamrat som jag inte hade sett på 25 år. Olika falla ödets lotter. Själv är man pajas. Han hade blivit molekylärbiolog. Han berättade att det var hans pappa som ordnat med muséet åt pråmen. Jag sa att det var ett fantastiskt fint muséum och jag tror han blev glad över berömmet. På morgonen passerade vi Hoburgsgubben, en av turist-Sveriges mest överreklamerade figurer. De har ju tvingats måla det som ska vara näsan i rött för att man ska begripa vilken rauk som egentligen är gubben. Annars är det skitsnyggt därnere, vyerna och så. Vid fem på morgonen gick vi förbi en skog av vindkraftstolpar in i Burgsviks hamn. Även där finns en trevlig hamnfogde som basar över en välskött hamn. När jag blir stor vill jag bli hamnfogde. Vid lunch kom ett par män med en tankbil så vi kunde bunkra olja. Jag frågade mannen från oljebolaget om han hade hört historien om tanten som ringde och skulle beställa olja till villan, ni vet, hon som sa att de skulle skicka mannen med den långa slangen för att hon hade hålet så långt upp i häcken. Jodå, han hade hört den.
Sedan hälsade vi på bekanta i byn. De tog oss till ett stenhuggarmuseum där besökarna själva fick prova att hugga lite i sandstenen. I en bok på muséet stod det att "den veterligen största slipstenen som någonsin huggits hade en diameter på 2,5 meter". Vad slipade de på den?
 Vågar Persson åka med miljöpartiet? Moderatledd regering otänkbar för tandemparet Samuelsson och Schlaug Hemma - efter sex år till havs. Familjen Lundgren seglade jorden runt Skynda att fynda. Lågtryck - då är det högtryck i butikerna Håll ut - i veckan tittar solen fram. Till dess gäller det att hålla hårt i paraplyet ”Anders Björk är en politisk pajas.” Aftonbladet Peter Wennman möter medieminister Marita Ulvskog
|
|
Egentligen är det ganska lätt att prata gotländska
I dag tror jag att vi stryker Ölands norra udde och sedan går vi hemåt mot Stockholms skärgård.
