|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
|
|
|
Jag sminkar mig hårdare nu
Det är mycket nära att Py Bäckman visar mig brösten. Vore jag inte så blyg skulle vi gå bort här och så skulle du få undersöka själv...du skulle inte hitta ett ärr, ingenting. Det här är jävlar i mig inget silikon. Det här är äkta vara. Ja, ja, förlåt då. Men vem skulle inte hysa misstankar inför ett så uppseendeväckande dekolletage som detta? Det är i alla fall en 50-taggare vi talar om. Py bränner av ett hest, smittande, hjärtligt skratt och säger att det är märkligt det här med hormoner, man vet aldrig var dom sätter sig. Jag fick en sån där hormonattack och plötsligt kom det fram folk till mig och sa vad nu då, har du skaffat nya rattar? Då är det bara att vara tacksam. Tänk om det hade börjat växa någon annanstans. Tänk om jag hade fått en jättenäsa eller nåt? Hahahahahaha! 50 bast, alltså. I dag. Jag står med rockmormor högst uppe på Katarinahissen, vi får veta att någon dagen innan kastat sig ut just från denna plats, och med onödig tydlighet påminns vi om vad allt handlar om: Den där hissen mellan himmel och helvete som vissa människor alltid tycks befinna sig i kan plötsligt bestämma sig för att stanna. Det är färdigåkt, det här är din våning, var så god och kliv ur. Py Bäckman fick öppna dörren på en behagligt hög nivå. Men jag har varit nere i källarvåningen också. Jag har suttit där och tryckt på alarmknappen, men ingen har kommit och släppt ut mig, säger hon. I dag är hon uppe i smöret. I dag är hon en rik, lycklig 50-årig flicka som kan berätta om hur det kändes när hon för fyra år sen plötsligt förstod att hon blivit miljonär. Jag hade skrivit texterna till Nordmans skiva och den sålde i platina flera gånger om...jag började räkna efter och fattade hur mycket pengar det rörde sig om. Då gick jag ut på stan och köpte en kaffekokare för 195 spänn. Äh, typiskt grabbar. Jag har inte ens körkort! Jag åker kommunalt. I dag har jag stått på en fullpackad buss från Värmdö. Fem mil. Det är mera min stil. Skulle jag ha köpt en biljävel det första jag gjorde? Aldrig! Det låter gammalt och overkligt, tiden har gått så fort. Men det är ju ändå bara en siffra. Det var värre att fylla 30, det var helskumt. Absolut inte. Fast jag märker ju en del grejer jag sminkar mig hårdare nu, eftersom jag SER sämre. Plötsligt begriper jag varför gamla tanter har så överdrivet mycket smink, knallröda kinder och massor av mascara, det är för att de inte ser sin spegelbild klart nog. Förresten, ni tar inga närbilder på mig sen, bara så ni vet det. Och sen är det ju det här med att de har en på data. När man är gravid får man blöjreklam i brevlådan. Sen börjar det komma reklam för porslin och sånt. Och nu...vet du vad jag fått nu? Reklam för INKONTINENSSKYDD! Men en sån har jag ju redan. Joorå, det är mycket praktiskt, serru. Den kan man dra med sig överallt. På bussen och i tunnelbanan. Man är väl galen som startar ett nytt band i den här åldern. Men nu har jag skrivit låtar åt andra så länge att jag vill göra nåt åt mig själv. Rockmormor, förresten...det har jag blivit kallad i tjugo år. Det är först nu det stämmer, för i höst blir jag mormor på riktigt. Då ska min dotter Ävve (Helena) ha barn. Skitkul! Massor av folk. Artister, konstnärer och författare. Nordman, Totta Näslund, Clarence Öfverman, Dan Hylander och hans nya tjej, Basse Wickman, Hep Stars...jag kan inte räkna upp alla. Inga problem. Vi brukar höras lite då och då. Det blev ju en rejäl krasch när både äktenskapet och Ray Montana Band sprack 1985. Dan och jag levde i total symbios med varann, och vi tävlade i vem som kunde vara jävligast mot den andre i den där skilsmässan. Jag vet inte vem som vann. Men i dag har vi fått perspektiv på allt, vi är vänner. Ja, men märkligt nog är jag kompis med alla mina gamla pojkvänner. Basse Wickman, till exempel, kommer på festen. Vi var ihop i fyra år. Det sprack när jag turnerade som värst med tjejgruppen NQB. Nästan alla förhållanden har varat i fyrafem år. Man inser att hur öppna och ärliga och moderna och jämställda vi än har lovat att vara så är det ändå jag som står där med smutstvätten till slut. Det fick man ju höra. Att jag var så gammal och han var så ung. Vad skulle jag gjort då? Hade det varit bättre med en 70-årig gubbe med vårtor? Det blev en skilsmässa i tysthet, det var aldrig nån som märkte nåt... Nädu, jag tror inte jag tar Lill-Babs i antalet förhållanden. Sen ska du veta att jag aldrig har varit promiskuös av mig. Jag har aldrig varit otrogen när jag varit ihop med nån. Jag har inga bildbevis för det... Det var väl att ta i. Det var efter mammas död, minns jag. Sanningen är att jag haft ett par jävliga år här och där, livet är ingen räkmacka man seglar fram på. Det är en hiss, precis som du säger.
Helt fel, jag stod i den där butiken Animalen 199091 för att informera om exploateringen av djur. Det var helt frivilligt. Jag satt på reklambyrå och gjorde layouter också. Det var ett helt nytt sätt att leva för mig, med fasta rutiner, och det var skönt. Fast sen kom ju succén med Håkan Nordman Hemlin 1993 och förändrade allt. Det var efter krisen med Dan. Jag skulle göra allt på en gång. Jag kunde inte sova. Jag jobbade och gick på gym dygnet runt. Jag var inte klok. Före schlager-EM i Dublin där jag hade mitt bidrag Stad i ljus med Tommy Körberg kollapsade jag. Men jag var bara på sjukhus i tre dagar. Jag fick de råd jag behövde. Jag var en av de utpekade. Men jag var oskyldig, vilket polisförhören också visade. Däremot fanns jag i de där kretsarna som satt på caféet var och varannan kväll, det blev som en klubblokal. Jag hade inget annat att göra när Ray Montana hade spruckit. Visst. Det blev kris. Jag kände att jag måste mota Olle i grind innan det var för sent. Jag tog två helt vita år. Sen började jag lite försiktigt igen, men...jag blev rädd att det skulle trappas upp. Så jag lade av totalt. Utan hjälp. I dag dricker jag bara läsk. Jag vet inte om det är för resten av livet, jag tar en dag i taget. Nej, för faan! Det kommer att finnas alla sorter. Men själv tar jag nog ingenting. Just det. Hep Stars var i Iggesund på 1960-talet och jag hängde på som en slags maskot. Vi blev vänner. De hjälpte mig enormt i början. Nästan. Jag var ju inte ute efter att ligga med killarna, men jag ville vara nära dem. De var ju oerhört populära då. Då var jag där på samma konsert. Hoppas Hep Stars sjunger Sunny Girl för Py Bäckman, 50, i kväll. Wennman möter Py Bäckman Namn: Py Marie Elisabet Ulrika Bäckman. Ålder: Fyller 50 år i dag. Född: Stockholm, uppväxt i Iggesund i Hälsingland. Familj: Ensamstående med en massa katter. Dottern Helene (Ävve), 30, blir mamma i september. Bor: I sekelskifteshus i Stavsnäs på Värmdö och lägenhet i Kallhäll. Aktuell: Textförfattare (ligger etta på Svensktoppen just nu) åt flera svenska artister, bland andra Nordman. Översätter musikalen Chicago och har startat en ny trio ihop med Maria Blom och Bengt Kirschon.
Vanligt penicillin är ett riskabelt läkemedel. De här kan ge biverkningar. Aftonbladet har hela listan. |
|