|
|
|
|
|
Han lärde oss älska Staden 
Han gjorde Staden till sin.Han öppnade våra ögon, han fick oss att se männi-skorna som levde där, både förr och nu. Ingen har skildrat Stockholm som författaren Per Anders Fogelström. Per Anders Fogelström blev 80 år. Han kommer för evigt att förknippas med Stockholm. Den stad han med sin storslagna berättargenerositet delade med sig av till alla oss andra. Till oss som trampade samma gator som han. Först utan att se. Men sen såg vi – Staden. Och vi såg den med hans ögon. Han bodde på Fjällgatan – högst uppe på Söders höjder med en hisnande utsikt över hela sin Stad. Ibland mötte man honom där uppe. Man ville gärna gå fram och hälsa, för under årens lopp hade vi haft så många gemensamma upplevelser. De sträckte sig genom flera hundra år. Vem kan glömma klädesarbetaren Johannes Krohn i boken Vävarnas barn? Han som gick ut bakom avskrädesskjulet på Barnängens fabrik på Södermalm och slog en morgondrill en varm sommarmorgon 1748. Sen gick åren. Decennierna och seklerna. Stockholm förvandlades inför vår inre syn. Till slut – många böcker senare – står Johannes dotterdotters dotterdotters dottersons dottersons dotter Lotta i Storkyrkan och sjunger. Året är 1968. Lotta och hennes vänner har samlats till en minnesgudstjänst över den mördade medborgarkämpen Martin Luther King. Sången: We shall overcome. Allt hänger ihop. Johannes skulle ha känt igen sin Lotta. Om han levat skulle han själv stått där i kyrkan och sjungit. För det var ingen slump att Lotta sjöng för Martin Luther King. Per Anders Fogelström skrev om de fattiga, de vanliga, ärliga och hårt arbetande människor som bär upp historien och formar landet. Han var en sån själv. Han föddes 1917. Föräldrarna bodde i S:t Petersburg där pappa jobbade åt Asea. Men det var revolution och Fogelströms flydde hem till Sverige. Mamma Naemi tog sista båten hem till Sverige för att föda Per Anders. Pappa Arthur gick över gränsen till Finland. 1918 flyttade familjen till Viborg. Så kom dråpslaget. Pappa tröttnade plötsligt på allt. Han ville bara bort. Bort till ett bättre liv, till ett bättre land. Han ville till Amerika där en duktig man kunde bli rik på sitt arbete. Familjen bönade och bad. Men inget hjälpte. Pappa hade dessutom träffat en annan kvinna. Han skilde sig och for. Per Anders Fogelström berättade om avskedet: – Jag minns att vi vinkade av honom vid stationen, jag grät. Han såg honom aldrig mer. – Men varje gång när någon ringde på dörren – många år senare – fanns hoppet där. Kanske är det han. . . Ingen vet hur pappan slutade sina dagar. Sannolikt dog han utfattig och eländig omkring 1920. Då kom det inga fler brev. Hans saknad efter pappan som inte fanns där, beskrev han i boken Hem till sist, som kom för ett par år sedan. Per Anders Fogelström uppfostrades av kvinnor. Han levde i en kvinnovärld. Först med sin mamma och sin syster hemma hos mormor. Sen flyttade den stympade familjen in i Danelii stiftelses hus för ”självförsörjande kvinnor” på Bondegatan 26 på Söder i Stockholm. Få manliga författare har med sån insiktsfull ömhet skildrat det kvinnliga livet. Förklaringen finns i uppväxten. Hans faster satte honom i den flotta Whitlockska samskolan på Östermalm. Där var det ingen som frågade efter hans hemförhållanden. Man tog liksom för givet att de var som alla de andras. – Men en dag var det nära ögat, berättade han: – Vi var på teckningsutflykt till Åsöberget. Men det gick vägen, ingen propsade på att komma hem till mig. Han hoppade av skolan och började jobba i bokhandel och som ungdomsledare. Han skrev hela tiden – i Folket i Bild och på sin skrivkammare och slog igenom med dunder och brak 1951 med skandalboken Sommaren med Monika som filmatiserades av Bergman. Sen skrev han – 39 böcker till. Man väntade alltid på att nästa bok skulle komma.  Det var väl därför man inte gick fram och hälsade när man mötte honom på Fjällgatan. Han verkade alltid gå och fundera på något. Man ville inte störa.Du är borta nu, Per Anders. Men Din Stad, min Stad, alla våra drömmars storslagna Stad kommer alltid att finnas kvar. Inte minst tack vare Dig. Bibliografi Romaner Att en dag vakna (1949) Ligister (1949) Sommaren med Monika (1951) Möten i skymningen (1952) Medan staden sover (1953, nyutgiven 1984) I kvinnoland (1954) En natt ur nuet (1955) En borg av trygghet (1957) Expedition Dolly (1958) Tack vare Iris (1959, nyutgiven 1984) Stad Mina drömmars stad (1960) Barn av sin stad (1962) Minns du den stad (1964) I en förvandlad stad (1966) Stad i världen (1968) Café Utposten (1970) Kamrater Upptäckarna (1972) Revoltörerna (1973) Erövrarna (1975) Besittarna (1977) Svenssons (1979) Vävarnas barn (1981) Krigens barn (1985) Vita bergens barn (1987) Komikern (1989) Mödrar och söner (1991) Dikter Orons giriga händer (1947) Stockholmiana En bok om Söder (1953) Kring Strömmen (1962) Stockholm – stad i förvandling (1963) En bok om Kungsholmen (1965) Okänt Stockholm (1967) Ett berg vid vattnet (1969) Söder om tullen (1969) Stad i bild (1970) Utsikt över stan (1974) En bok om Stockholm (1978) Stockholm (1979) Stockholms gatunamn, tills med N G Stahre mfl (1982) Ur det försvunna (1995) Övrigt Världspolitik i karikatyrer I-III, tills med S P Bahnsen (1943-45) Tretton ödesdigra år, tills med Lisa Matthias (1946) Skämt och oförskämt (1949) 25 svenska skämttecknare, tills med Ivar Öhman (1954) I stället för atombomb, tills med Rol. Morell (1958) Borgerlig begravning, tills med Ture Nerman (1962) Kampen för fred (1971) Vägar till fred (1971) Julböckerna (1973) Kommentarer och noter till Vävarnas barn (1981) Kommentarer och noter till Krigens barn (1985) Vägen till nuets stad (1986) Idyll och explosion (1992) Hem, till sist (1993) (självbiografi) Teater Röster ur nuet STAD-serien Mina drömmars stad Minns du den stad Film Medan staden sover (1950) Sommaren med Monika (1953) Möten i skymningen (1957) Mina drömmars stad (1976)
|
Per Anders Fogelström fotograferad i skrivarlyan på Fjällgatan i Stockholm, inför sin 80-årsdag 1997. Sina sista levnadsår tillbringade Per Anders i rullstol, men han försökte ändå fortsätta med sitt skrivande, men sista boken hann aldrig bli klar. Nu är Per Anders borta men staden, Stockholm, som han lärde oss att älska, finns kvar. 
