|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
|
|
Ögonen är själens spegel och det syns att Index bär solsken i sitt sinn’. Han är som Christer Pettersson fast uttryckligen tvärtom.Det började redan ombord på Finlandsbåten. Både Viking och Silja Line var fullsmockade med hundar på Helsingforsrutten i onsdags kväll och i den brokiga skaran fanns naturligtvis en och annan mer eller mindre löpande tik. Index kände doften av de underbara damerna så fort han kom ombord på Silja Symphony. Han krälade sig fram i kort koppel över fartygets alla däck tills han fann drömflickan på plan sju i fören. Hon var rätt stor, påminde om en rhodesian ridgeback, och tornade upp sig framför Index som Mount Everest. Denne inledde dock oförväget klättringen och fann ett snillrikt sätt att få grepp om drömflickans hals, tynga ned nacken med sitt väldiga – grova, sade domaren – huvud och sedan häva sig upp så han nästan hamnade på den gudomligas rygg innan han ramlade ned på andra sidan av bara farten. Index hade gärna finslipat sin teknik under någon timme om inte hans snörpiga matte hade släpat i väg med honom till mindre upphetsande hörn av båten. De flesta passagerarna liksom personalen på Finlandsfärjan föreföll roade av hundlivet ombord. Ändå är det ett problem när man reser med en hund, som blir förtvivlad av att lämnas ensam i hytten, att få mat på färden, hundarna är i princip förbjudna i restaurangerna. Personligen har jag ofta blivit utomordentligt väl bemött av restaurangernas personal som tänjt sig för att ordna något för mig trots att jag hållit fast vid Index sällskap. Ändå kan jag inte låta bli att undra över varför det ska vara så strängt, detta med hundar. Självklart ska de inte finnas i tid och otid överallt men varför kunde man inte ha några bord i ett undanskymt hörn i beredskap för hundägare som vill äta en god middag? Som en liten rökavdelning? Ytterst sällan är ju restaurangerna fulla. Ifall hundarna (och deras ägare) uppträder illa ska de åka ut förstås. Men tillåt mig att nämna att jag under de tjugo år, då jag åkt regelbundet över Ålands hav med olika färjor, åtskilliga gånger har fått matron förstörd av småbarn som föräldrarna totalt tappat handlaget med. Jag missunnar inte småbarnen tillträde till restaurangerna men ibland har jag undrat över varför systemets tolerans är oändlig när det gäller oregerliga barn och ingen när det gäller en hund som ligger tyst under ett bord.Väluppfostrade hundar är rätt disciplinerade varelser. Och de bråkar mindre med varandra än många äkta par som hunnit fram till varmrätten. Visste ni förresten att hundutställningar för det mesta är tysta evenemang? Ju större utställning desto mindre skäll. Flockdjuret hunden blir i motsats till den stolta individualisten människan föga upptänd av att hamna i massor. Hunden positionerar sig med skall och andra åtbörder i flockens hierarki men förvandlas till en likgiltig enstöring när massan är så stor att den inte urskiljer strukturerna. Människan däremot kan ganska lätt smälta in i en ostrukturerad massa och bli ett med en skränande flock som en hund aldrig skulle godta.Detta bara som ett påpekande, om det är civilisationen det hänger på, tillträdet till krogen nämligen. 
  
 Yrsa Stenius, kolumnist: Varför har vi så dåligt tålamod med hundar? |
|
