|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
|
|
Jokkmokks-Jokke
har avlidit
Enkel och rättfram tog han sin älskade publik med storm. Den sjungande mannen i samedräkten och den svarta kalufsen rev ner applåder varhelst han drog fram med sitt medryckande "Tjosan, tjosit". Jokkmokks-Jokke blev 84 år. Sent i går kväll dog han. Född 1915 i Porsi i Jokkmokk intill polcirkeln med efternamnet Johansson, gav han sig ut i världen till ett brokigt liv. 19 år gammal fick han jobb som rallare, inte ovanligt på den tiden för ungdomar uppfödda vid inlandsbanan. Sedan sadlade han om och arbetade som målare åt SJ. Under den tiden växte sig kärleken till gitarren allt starkare. En arbetskamrat övertalade Bengt Djupbäck, som han senare kallade sig, att göra solokarriär. De drog till Stockholm och vilken scen vore bättre att presentera undret från norr iklädd samedräkt än Nalen på gata Regerings. Året var 1954. Jobbarkompisen gav honom dessutom ett artistnamn, Jokkmokks-Jokke, som blev ett begrepp i nöjesbranschen. ”Gulli-Gullan" blev en braksuccé Nalenchefen Topsy Lindblom såg möjligheten att lansera den exotiske mannen som ett pittoreskt inslag bland jitterbug-publiken. Legenden tog form. Det dröjde ännu några år innan hela svenska folket tog Jokkmokks-Jokke till sitt hjärta. Frukostklubben med Sigge Fürst blev genombrottet. Och 1963 kom braksuccén "Gulli-Gullan", låten som blev Jokkes signaturmelodi och som alltid kommer att vara intimt förknippad med honom. Ryktet gör gällande att låten kom till under en danskväll i Östersund. Jokke blev betuttad i en sjuksköterska just med namnet Gullan. Senare skrevs och komponerades melodin och på den vägen blev det. Jokkmokks-Jokkes hjärta klappade alltid för sjuka, fattiga och svaga. De välgörenhetskonserter han gav är närmast otaliga. Där samlade han in pengar till en fond åt mindre bemedlade. Med tiden ökade hans religiösa engagemang, andligheten och hans kristna åskådning fick mera markerade karaktärsdrag. Det hindrade honom inte att förlusta sig emellanåt. En gång i Las Vegas på en improviserad resa till USA kunde han ägna sig åt sin stora last i livet - att dra i enarmade banditer. Elaka kamrater kallade honom därefter "den ryckande samen". Även om Jokke under sina sista år bosatte sig i storstaden vände han alltid tillbaka till sina fiskevatten i den orörda fjällnaturen. Klarade svår bilolycka Han kände att det var där han egentligen hörde hemma. Under senare år drabbades Jokkmokks-Jokke av svåra sjukdomar. Han fick diabetes. Han fick svårt att gå. Han opererade in en plastklaff i hjärtat, som tickade vidare med hjälp av en pacemaker. Han fick cancer. Han drabbades av dubbelsidig lunginflammation. Och som det inte räckte råkade han för några år sen ut för en allvarlig bilolycka där bilen voltade. Jokke klarade sig på ett mirakulöst sätt. Han vände alltid tillbaka till livet. Ända till i går kväll. Då orkade hjärtat inte längre. Christer Renström
  
 Yrsa Stenius, kolumnist: Varför har vi så dåligt tålamod med hundar? |
|
