|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
|
|
EU – gå inte ifrån era medborgare
Toppmötet handlar om att bli kompis med sina väljare CARDIFF. EU sitter fastlåst i ett skruvstäd. Klämt mellan motvilliga medborgare och topppolitikernas ambitioner. Så kan det inte fortsätta. Det har äntligen alla insett.
Under de senaste tio åren har medlemmarna blivit fler, den inre marknaden har skapats, den nya gemensamma valutan euro har uppfunnits, fått ett namn och är på väg ut till finansmarknaderna. Gränser har rivits och förhandlingar som syftar till att ge EU ytterligare elva medlemmar har inletts. Att en förening med femton oberoende stater åstadkommer så mycket på så kort tid saknar förmodligen motstycke i historien. Men det glänsande myntet har en baksida. De vaknade ”fem i tolv” Medborgarna, de 371 miljoner människor som bor inom unionens gränser, har lämnats på efterkälken. Medan lyriska premiärministrar satt det ena storstilade projektet efter det andra i sjön har de som ytterst skulle tjäna på det, EU:s invånare, mest sett krångel och överbetalda byråkrater. Fem i tolv har EU:s stats- och regeringschefer insett att det är dags att ändra stil. Medborgarna måste med på tåget, annars rasar unionen ihop. De femton statsministrar och två presidenter som rest till toppmötet i Wales huvudstad Cardiff inledde försiktigt diskussionen i går. Det visade sig att alla var lika oroade. Valdeltagandet i valen till Europaparlamentet går ständigt ner. Folkomröstningen nyligen i det traditionellt EU-vänliga Irland slutade visserligen med en kraftig ja-majoritet. Men aldrig tidigare har så många röstat nej. I Danmark blev det också ja. Men utan någon övertygande majoritet. Under lunchen kom regeringscheferna, däribland Göran Persson, överens om att träffas på nytt för att på djupet diskutera den ur demokratisk synpunkt vitala frågan om hur EU ska komma vidare – med folkets välsignelse. Det blir vid ett extra toppmöte i österrikiska Innsbruck i oktober. Syftet är att lägga fram förslag till det ordinarie toppmötet i Wien vid jul. Göran Persson har länge oroat sig för att EU håller på att utveckla sig till eliternas projekt. Elva nya och tämligen fattiga medlemmar må vara en historisk uppgift för den politiske visionär som vill se Europa enat för första gången i modern tid. Men mindre angeläget för den som till sist ska betala, nämligen den vanlige EU-medborgaren. Men nu ska alltså folket vinnas. Med ett långsammare tempo. Med en större koppling till de politiker som man kan rösta bort om man är missnöjd – hemlandets egna, inte EU:s. Med en fokusering på de frågor som människor anser viktiga – arbetslösheten, brottsbekämpningen, miljön. Utvecklas åt två håll Politikernas omvändelse är nödvändig. Men den gör att EU i fortsättningen kommer att utvecklas i två helt olika riktningar. EU:s stoltaste framtidsprojekt, den nya valutan euro, genomförs praktiskt taget helt frikopplat från medborgarna. Av en stark oberoende centralbank där politikerna, och därmed väljarna, helt saknar inflytande. Men i andra frågor ska medborgarnas synpunkt plötsligt väga tyngre än tidigare. Tror vi på det? Persson protesterade mot högre löner CARDIFF. Statsminister Göran Persson tog tjuren vid hornen. Han ifrågasatte EU-parlamentets lönelyft. – Det var som att dra ur korken. I förrgår avslöjades att en grupp i EU-parlamentet föreslår att ledamöternas arvoden på sikt höjs med upp till 105 000 kronor i månaden. Statsminister Göran Persson upprördes och tog vid toppmötets första sammanträde upp frågan med parlamentets talman José-Maria Gil-Robles. Större respons än väntat – Det fick större respons än jag räknat med. Det var betydligt fler än jag som hade problem med att förstå det där. Persson fick stöd i sin kritik av en handfull premiärministrar. Tysklands förbundskansler Helmut Kohl, en av EU:s mäktigaste, mullrade och sa att frågan måste vara löst före valen till Europaparlamentet nästa år. – Vi var eniga om att det inte kan fortsätta så här. Det blir svårigheter om Europaparlamentet inte kan ta sig ur det här, säger Göran Persson. Svenskarnas löner i botten Nu tjänar EU-parlamentets ledamöter lika mycket som parlamentsledamöterna i hemlandet. Det innebär att italienarna, med högsta lönen, tjänar fyra gånger så mycket som de lägst betalda spanjorerna. Svenskarna med 30 300 kronor i månaden ligger i bottenligan. Till arvodet ska läggas mycket generösa ersättningar för bland annat resor, traktamenten och kontorshjälp. Det ger omkring 100 000 kronor i månaden. Den ersättningen är lika för alla. Lena Mellin
  
 Yrsa Stenius, kolumnist: Varför har vi så dåligt tålamod med hundar? |
|
