HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT
Mål meddelat i Stockholm den 28 maj 1998 Ö 4778/97

SÖKANDE
Riksåklagaren

MOTPART
Carl Gustaf CHRISTER Pettersson, SOLLENTUNA
Ombud, tillika biträde enligt rättshjälpslagen: advokaten Lars Ekman, STOCKHOLM

SAKEN
Resning

BAKGRUND OCH YRKANDEN
Strax före midnatt den 28 februari 1986 sköts statsminister Olof Palme till döds i korsningen av Sveavägen och Tunnelgatan i Stockholm. Samtidigt sårades hans maka Lisbeth Palme i ryggen av ett skott. l anslutning till platsen anträffades två kulor som kan komma från en revolver i kaliber 357 Magnum Christer Pettersson anhölls och häktades i december 1988 som misstänkt för att ha avlossat skotten. I maj 1989 åtalades han för mord på Olof Palme och för försök till mord alternativt framkallande av fara för annan såvitt gällde Lisbeth Palme. Pettersson förnekade gärningarna.
Stockholms tingsrätt fann i dom den 27 juli 1989 åtalet för mord styrkt och att Christer Pettersson för skottet mot Lisbeth Palme skulle dömas för framkallande av fara för annan. Påföljden bestämdes till fängelse på livstid. Tingsrättens två lagfarna ledamöter ansåg att det inte var styrkt att Pettersson var gärningsman.
Både Riksåklagaren och Christer Pettersson överklagade tingsrättens dom. Riksåklagaren yrkade att Pettersson, såvitt avsåg det skott som träffat Lisbeth Palme, skulle dömas för försök till mord. Pettersson yrkade å sin sida att åtalet skulle ogillas. Hovrätten höll huvudförhandling i målet den 12 september - den 9 oktober 1989. Den 12 oktober beslutade hovrätten att försätta Pettersson på fri fot. I sin dom den 2 november 1989 lämnade hovrätten åtalet utan bifall. Domen vann laga kraft efter överklagandetidens utgång den 30 november 1989.
Riksåklagaren har nu ansökt om resning i målet samt yrkat att Högsta domstolen efter beviljad resning häktar Christer Pettersson som på sannolika skäl misstänkt för mord och försök till mord.
Christer Pettersson har bestritt bifall till resningsansökningen.

SKAL
Åtalet mot Christer Pettersson och resningsansökningen bygger på samma påstående om händelseförloppet före och efter skotten. Detta är i korthet följande. Makarna Palme såg den aktuella kvällen en film på biografen Grand på Sveavägen. Föreställningen böljade kl 21.15 och slutade kl 23.05-23.10.
De gick sedan Sveavägen söderut, först på den västra och sedan på den östra trottoaren. Framkomna till mitten av korsningen med Tunnelgatan besköts de kl 23.21 av en man som stått i gatukorsningens nordöstra hörn utanför butiken Dekorimas avfasade skyltfönster. Gärningsmannen sprang sedan Tunnelgatan österut och uppför de trappor som leder till Malmskillnadsgatan och försvann. Gärningsmannen hade sett makarna Palme vid filmföreställningens början och efter dennas slut följt efter makama Palme från Grand. Gärningsmannen är identisk med Pettersson.

Hovrättens dom

Bevisningen
i hovrätten var omfattande. Förhör hölls med Lisbeth Palme och ett stort antal vittnen. Även annan bevisning förekom. Bevisningen gällde i huvudsak följande omständigheter.

Alibi
för Christer Pettersson: Pettersson, som vidgick att han befunnit sig i Stockholms innerstad tidigare under kvällen den 28 februari 1986, gjorde gällande att han omkring kl 19.30-22.00 varit på spelklubben Oxen vid Oxtorget och där träffat bl a spelklubbsägaren Sigge Cedergren och sedan åkt mot Märsta med ett pendeltåg från Centralen kl 22.46. Han uppgav att han inte hade uppehållit sig norr om Kungsgatan. Cedergren bekräftade att han träffat Pettersson den kvällen på klubben men kunde inte ange närmare när detta varit. Han var också i hovrätten osäker på den uppgift han lämnat i tingsrätten om att Pettersson sagt till honom att Pettersson före besöket på Oxen väntat utanför Cedergrens bostad på Tegnergatan. Vidare förekom bl a uppgifter av vittnet YY angående tidpudkten för Petterssons hemkomst till bostaden i Rotebro. Hovrätten fann att utredningen inte gav stöd för Petterssons påstående att hans besök på Oxen pågått från cirka kl 19.30 till cirka kl 22.00 eller att han befunnit sig i Märsta vid gärningstillfället.

Gärningsmannens närvaro vid Grand före och efter föreställningen. Hovrätten ansåg att det av den bevisning - ett vittnesmål - som avsåg Christer Petterssons närvaro utanför Grand vid filmföreställningens början inte kunde dras någon säker slutsats om att han uppehållit sig där omkring kl 21 den aktuella kvällen. - Fem vittnesmål i hovrätten gällde iakttagelser beträffande vad som tilldragit sig utanför biografen efter kl 23. Hovrätten kom till slutsatsen att det som ett resultat av särskilt två vittnesmål förelåg en betydande sannolikhet för att Pettersson befunnit sig utanför Grand när makarna Palme lämnade biografen men att en viss tveksamhet likväl kvarstod.

Vägen från Grand till brottsplatsen. Ett vittne, som den kvällen arbetat i ett gatukök på Sveavägen utanför Adolf Fredriks kyrkogård, uppgav att han sett makarna Palme och en man, som han senare identifierat som Christer Pettersson, passera honom vid 23-tiden. Hovrätten ansåg dock att någon säker slutsats inte kunde dras av vittnesmålet.

Brottsplatsen.
De vittnen som sett skotten avlossas hade iakttagit enbart makarna Palme och gärningsmannen på själva brottsplatsen. Hovrätten fann därför utrett att gärningsmannen var identisk med den man som efter skotten sprungit iväg in på Tunnelgatan. Lisbeth Palme, som vid en videokonfontration i december 1988 hade identifierat Christer Pettersson som den man som hon sett på brottsplatsen, pekade även i hovrätten ut honom som gärningsman. Hovrätten ansåg sig inte ha skäl att ifrågasätta att hennes uppgift verkligen återgav hennes minnsesbild men diskuterade hur tillförlitlig denna minnesbild var. Enligt hovrätten förelåg det ett betydande utrymme för att hon kunde ha misstagit sig vid identifieringen vid videokonfrontationen, och det saknade självständigt bevisvärde att hon sedan vidhållit utpekandet. Inte heller vittnesmål av bl a NN, XX och UU kunde läggas till grund för en identifiering.

Motiv
I denna del åberopades bl a ett brev från Christer Pettersson till Lars Tingström. Hovrätten fann att utredningen inte gav någon grund för antagande att Pettersson haft motiv att vilja mörda Olof Palme.

Vapen. Enligt vittnesmål av Sigge Cedergren hade denne i sin bostad på Tegnergatan haft bl a två revolvrar av det slag som skotten kan ha kommit från, men bara en av revolvrna falnns kvar hos honom i februari 1986. Den revolvern hade vid polisens undersökning inte kunnat bindas till mordet på Olof Palme. Christer Pettersson vidgick att han kände till Cedergrens vapeninnehav men uppgav att han aldrig själv haft något skjutvapen. Hovrätten fann att utredningen inte gav stöd för ett antagande att han haft tillgång till något skjutvapen den aktuella kvällen. Hovrättens sammanfattande bedömning Christer Pettersson saknade alibi för mordkvällen. Utredningen gav inte något tillförlitligt belägg för att han följt efter makarna Palme från Grand till mordplatsen. Uppgifterna av Lisbeth Palme och vittnena på brottsplatsen om gärningsmannens identitet kunde inte läggas till grund för någon säker identifiering. Teknisk bevisning som kunde binda gärningsmannen vid brotten saknades. Utredning fanns inte om att Pettersson tidigare använt handeldvapen eller den aktuella kvällen haft något skjutvapen. Det hade inte gjorts antagligt att Pettersson haft motiv att mörda statsministem. På anförda skäl fann hovrätten att det inte kunde anses bevisat att gärningsmannen var identisk med Pettersson.

Resningsansökningen
Riksåklagaren åberopar i resningsansökningen dels bevisning som var känd när hovrättens dom vann laga kraft men som inte förebringats i rättegångarna dels i bevisning som framkommit efter denna tidpunkt.
Till den i resningsärendet åberopade bevisning som var känd före utgången av tiden för överklagande av hovrättens dom hör vittnesutsagor av en person - i resningsansökningen betecknad A - som uppgett sig ha sett Christer Pettersson den 28 februari 1986 bl a utanför Grand vid 23-tiden och vid Dekorima strax innan det hördes två smällar. Ett första förhör med A hölls i januari 1989 då denne uppgav att han på kvällen den 28 februari 1986 kört s k svarttaxi i Stockholms innerstad, bl a söderut på Sveavägen någon gång efter kl 23.00. När han närmat sig Kungsgatan hade han hört två smällar men fortsatt färden. I ett brev till polisen i slutet av maj 1989 meddelade A att "C P" var "rätt man".

Sedan Pettersson försatts på fri fot av hovrätten kom ytterligare ett brev från A som uppgav att han sett Pettersson vid flera tillfällen bl a utanför Grand och Dekorima strax innan skotten föll. Nytt förhör hölls den 22 november 1989 med A som då tillade följande uppgifter. Han hade känt Pettersson sedan 1960-talet. På kvällen den 28 februari i 1986 hade han injicerat amfetamin innan han åkt in till Stockholms innerstad. Mellan kl 22.15 och 22.30 hade han observerat Pettersson på Tegnergatan och en stund senare gående norrut på Sveavägen. Omkring kl 23.00 hade han sett Pettersson stå utanför Grand och något senare vid Dekorima, vänd mot skyltfönstret i det avfasade hörnet. Han var helt säker på att det var Pettersson alla fyra gångerna.

Ännu ett förhör hölls med A den 29 november 1989, varvid denne i allt väsentligt upprepade sina tidigare uppgifter. Förhör hölls samma dag med en f d kriminalkommissarie, B, som berättade att han haft kontakt med A sedan omkring 1970 och att A till honom vid flera tillfällen lämnat viktiga uppgifter om kriminalitet, vilka uppgifter aldrig visat sig vara oriktiga.
A har vid förhör i november 1997 vidhållit sina uppgifter. C, som är kriminalinspektör, har vid samma tid uppgett att han haft kontakt med A sedan mitten av 1980-talet, att A har en tendens att "måla ut" saker men att C aldrig kunnat beslå honom med lögn.


Fortsättning........