Europa dras åter sömngångaraktigt mot sitt öde: en hägrande utopi. En formel som skall frälsa kontinenten och göra det möjligt för den gamla damen att åter resa sig och ta sin plats bland de främsta.

  Tidigare skulle kontinenten förenas av en gemensam tro, ande eller ras. Men vad annat än ett mynt, kan i vår tid erbjuda lösningen på kontinentens alla plågor? Den gemensamma valutan skall på en och samma gång öka den ekonomiska tillväxten, modernisera de förkalkade samhällsstrukturerna, återindustrialisera landsändar och dessutom, som kronan på verket, bringa fred.
  Det fattas bara att euron också skulle kunna ge ett litet bidrag till klimatet här på den norra sidan, så att det blev en smula mildare för en frusen själ.

Allt detta kan uppnås eftersom den gemensamma valutan är så mycket mer än bara ett mynt. Den är en idé.
  Euron skall göra Europa hel och sann på nytt.
  Tråkigt nog urartade helgens möte i Bryssel som skulle bli en så vacker manifestation av det sameuropeiska, och visade att det sant europeiska var ett nationellt kattrakande utav guds nåde. En beklaglig olyckshändelse för de troende.

  Men när olyckliga beslut fattas trots att det finns gott om kunskap om konsekvenserna, pekar det på något annat och djupare. Vem glömmer valutastormarna 1992 och -93? Och då räckte livbåtarna ändå till alla. För att inte tala om 80-talets misshandel av den franska francen som påstods bli allt hårdare och hårdare, tills den plötsligt sjönk.

Att knyta Europas nationer allt närmare varandra påstås vara ett steg framåt av historiska proportioner. Det är en sanning med modifikation. Nationer tål inte att bindas alltför hårt samman. Då spricker sömmarna när strukturen sätter sig i rörelse.
  Det nygamla denna gång är att det faktiskt finns en sam-europeisk elit, en elit som inte har för avsikt att ta några nationella hänsyn. Som bärare av utopin om det magiska myntet, tänker den visa att den här gången är det allvar.
  Vad är Sveriges öde i detta spel? Frågan för dem som deltar i spelet är naturligtvis ren metafysik. Sverige - finns det? Det finns väl bara svenskar, om ens det.

  Europas centrum kan hantera ett mynt med magiska egenskaper, men däremot inte storheter som nation. Där gör språket - europeiskan, europratet - halt. Det är som att använda decilitermått för att mäta hur lång en meter är.

Det gäller att påminna sig att också mycket sällsynta mynt har en baksida.
  Det här kan inte fungera, och det kommer inte att fungera. Går som en anka, låter som en anka, måste vara en anka. Ändå skall projektet genomföras, tidtabellen hållas.
  Europa drivs av utopier. Baksidan av denna vurm för stora, allt omfattande idéer, projekt och strukturer, är den europeiska dårskapen, utopins ständige följeslagare. Dårskap är det just i meningen att det faktiskt finns kunskap om vart detta, liksom tidigare, äventyr kommer att sluta. Men insikten får inte några konsekvenser.
  Vi vet. Men ändå - så härligt att låta sig svepas med. Att hoppas. Att få drömma och löpa linan ut.

Ja till svenska kasinon. Finansminister Erik Åsbrinks nya satsning
Rockstjärnan åtalas för sex med åttaåring. Gary Glitter släpptes fri mot borgen efter sju timmars förhör
Jättebråk i HSB om 20 miljoner. Nya ordföranden: Fallskärmen skulle aldrig ha godkänts
Hon blir rik på sina mord. Mary Bell var 11 år när hon dödade två - nu kommer boken om hennes liv
”Folk som inte borde få låna - får låna.” Nu ökar de svenska hushållens skulder dramatiskt
Inga nya bevis mot Aftonbladets reporter. Advokat: Jag förstår inte hur det här ska kunna leda till åtal
Allt färre är pappalediga. Och i Sölvesborg är man sämst i hela landet
Viktoperationen blev hennes död. Maken: Vi varnade Christina - men hon hade redan bestämt sig
”Jag låter som gässen numera.” Wennman möter Kjerstin Dellert

---