Lördag 25 april 1998
 
AFTONBLADET GRANSKAR FLYKTINGHANTERINGEN

Vi är Kosovos frihetsarmé. Det är tid för hämnd

MISSADE BUSSEN - FICK STANNA. Ali Gecaj tänker på sin åldrade mamma i Kosovo varje dag. Familjen Gecaj lever i dag i Mölnlycke. De skulle deporteras 1994. Men beslutet kom för sent. Den sista deporteringsbussen ur Sverige till Kosovo hade redan gått.
- Att få uppehållstillstånd kändes som att vinna högsta vinsten på lotteri. Men jag hoppas en dag kunna återvända till Kosovo, när det är säkert för min familj, säger Ali Gecaj.


FORTSÄTTNING FRÅN FÖREGÅENDE SIDA
Har du fler exempel på människor som råkat illa ut sedan de kommit tillbaka från Sverige efter ha sökt asyl?
  Ismet Bërdynaj blir tyst en stund och säger sedan:
  - Ni måste förstå att det knappt bor några i Kosovo som flytt för att söka asyl i Sverige.

”Bara 50 familjer är kvar”

Men vi deporterade ju fler än 10 000 människor hit?
  - Visst, men de är inte här. Många sprang från bussarna vid bensinstopp i Tyskland. Och ännu fler stannade vid gränsen, andra var här ett tag men har rest igen.
Hur många av dem som sökt asyl i Sverige bor i dag åter i Kosovo?
  - Jag har ingen exakt siffra, men jag ljuger inte om jag säger färre än 50 familjer.
  Siffran bekräftas av en tjänsteman på det inofficiella partihögkvarteret för demokratiska partiet i Kosovo.
  En resa genom de byar i Kosovo där många albaner som rest till Sverige kommer ifrån ger samma intryck.
  Rad efter rad av övergivna hus. Tomma byar med bara mycket gamla människor kvar.
  Byn Llausha är en sådan. Där träffar vi Zade Gecaj, en 88 år gammal kvinna, i ett totalt utkylt och nedslitet hus.

Attack mot byn
  På väggen hänger en bild av en ung familj.
  - Det är min son Ali och hans familj. De är i Mölnlycke i Sverige.
Borde han inte vara här och ta hand om sin gamla mamma?
   - Den här gamla mamman ser hellre på fotot av sin son och tänker att han har ett liv någon annanstans. För här finns inget liv.
  Grannbyn utsattes för bara några veckor sedan för en serbisk attack.
  Tre helikoptrar, sex tanks och mellan 500 och 1 000 poliser sköt besinningslöst mot byggnader i byn.
  Läraren Halid Geci sköts till döds framför ögonen på sina elever.
  Han är redan på väg att bli en martyr.
  Till hans begravning kom nära 15 000 kosovoalbaner.

Rykten om ny gerillaarmé
  När begravningsakten var över rullade en svart bil upp. Tre maskerade män klev ut och tog mikrofonen.
  - Vi är Kosovas befrielsearmé. Det är tid för hämnd, väpnad hämnd.
  Ryktena spreds därefter som eld i torrt gräs genom provinsen.
  Allt från att befrielsearmén är en liten gerillarörelse med högkvarter på någon gård i Kosovo, till en välorganiserad hemlig armé med bas inne i det slutna Albanien.
  Fortfarande vet ingen säkert hur välorganiserad Kosovas så kallade befrielsearmé är.
  Men denna vår har de tagit på sig flera dödsskjutningar av serbiska poliser.
  Risken för öppet krig i Kosovo får världen att hålla andan.
  För det riskerar att sätta hela Balkanhalvön i brand - igen.

Världen håller andan för att helvetet ska bryta ut
Kosovo brinner igen.
  Serbisk polis har omringat albanska byar och skjutit rakt mot familjer.
  De kallar dem terrorister.

  Bara i mars sköt serbisk polis ihjäl 80 albaner de påstod vara terrorister. Minst 20 av dem var barn och kvinnor.
  Samtidigt beväpnar sig en gerilla i Kosovo. Det kallar sig Kosovas befrielsearmé och har hittills skjutit ihjäl sju serbiska poliser.
  Serbregimens systematiska brott mot de mänskliga rättigheterna i Kosovo är uppenbara för den som vill se.
  Men världen tittar mest på och håller andan. För krutdurken Kosovo riskerar att åter få helvetet att bryta ut på Balkan.

BAKGRUND
Kosovo är nyckeln till den som vill förstå det blodigaste kriget i Europa sedan andra världskriget.
  Det var hit serbledaren Slobodan Milosevic i slutet av 1980-talet åkte för att elda igång serbernas nationalism.
  Det viktigaste bränslet till kriget på Balkan fanns här:
  Drömmen om ett storserbien.
  Kosovo anses vara Serbiens vagga. Det är ett område sprängfyllt med känslor - men paradoxalt nog inte med serber. Av provinsens cirka två miljoner innevånare är bara drygt tio procent serber. Resten är kosovoalbaner.

POLITISK HISTORIA
n Kosovo var under de sista två decennierna av Jugoslaviens kommuniststyre (1974-1989) en självstyrande provins. Albaner och serber levde i fred, båda folkslag fanns representerade i provinsens ledning.
  Sedan 1990 kontrollerar serberna allt i Kosovo.

TERRORN
1990 beslöt Milosevic att förgöra albanerna i Kosovo.
  Det började med ett påbud från Belgrad. Alla innevånare i Kosovo skulle skriva under på att de var ”lojala medborgare i Serbien”.
  Albanerna vägrade.
  120 000 albaner sparkades därför från sina jobb.
  Skolorna segregerades för albanbarn och serbbarn, alla albanska polismän fick sparken, i armén skedde flera mord på albanska soldater.

FLYKTEN
Förtrycket och trakasserierna drev nära en halv miljon albaner i landsflykt. 40 000 av dem kom till Sverige, 120 000 till Tyskland.
  Men etnisk rensning var svårt i ett område med så liten del serber.

KRIGET
När resten av Jugoslavien föll sönder i strider på 1990-talet skonades Kosovo från krig. Orsaken var enkel krigstaktik: Milosevic ville inte ha två fronter.
  Det var i Bosnien de stora serbiska landvinningarna kunde göras och hela områden bli etniskt rena serbområden. Kosovo skulle hållas i ett järngrepp av inrikesstyrkor, i praktiken polisen.
  I dag är situationen minst lika svår för albanerna i Kosovo som i början på 1990-talet.
Text: Jan Helin
Research: Roland Söderholm
Foto: Urban Andersson



Läs mer - alla nyhetsartiklar ur dagens Aftonbladet: