|
|
|
| Fredag 24 april 1998 |
 – Hon ska ut. Alla medel är tillåtna. Reine är från Tchad – men ska deporteras till Togo, Benin, Elfenbenskusten eller Zaire...  EN TRASIG FLICKA PÅ EN PSYKAVDELNING Rädslan plågar Reine in i ett psykotiskt tillstånd. Hon lider av posttraumatiskt stressyndrom efter sina upplevelser i Afrika. När Utlänningsnämnden beslutade att hon ska tillbaka föll hon ihop på sin systers köksgolv och togs in på psyket. Hon kommer på fötter, men är fortfarande skräckslagen för vad som ska hända henne. Till slut var hon så illa däran att hon togs till ett sjukhus. En sköterska lät henne springa. Reine tog sig till katolska kyrkan i N'Djamena och fick hjälp att ta sig till Sverige. På detta tror inte Invandrarverket. Men tre år tidigare, när Estelle kom, tvekade inte Invandrarverket. Handläggnigen gick rekordfort. På mindre än två månader hade Estelle uppehållstillstånd. På i allt väsentligt samma historia. Det tog sju timmar för Reine att berätta allt för asylbyrån i Malmö. Efteråt var hon helt utmattad, nära att falla i sömn. Då tog förhörsledaren fram en bandspelare. Ett språktest skulle nu göras på Reine. Halvt apatisk säger Reine någ-ra fraser på franska. Detta, säger hon, är det enda språk hon talar. I Tchad, en gammal fransk koloni, pratade hon bara franska med sina föräldrar. Orsaken var att föräldrarna talade olika afrikanska språk, de pratade därför bara franska i familjen. Med ledning av dessa franska fraser ska Invandrarverket nu krossa Reines dröm om att få starta ett nytt liv med sin syster i Göteborg. De tar in ett antal ”språkanalytiker”. Vilka de är är hemligstämplat. Vi har inte lyckats tränga bakom denna hemligstämpel. Men säkra källor säger att ”analytikerna” i Reines fall är av samma typ som brukar användas i språkanalyser av afrikaner.
Ingen från Tchad får lyssna på Reine De ska nu utifrån den undermåliga bandupptagningen avgöra varifrån den franska brytning som Reine talar med kommer ifrån. Det är tre analytiker som ska lyssna. En från Togo, en från Benin och en från Elfenbenskusten. Analytikern från Togo menar att Reines franska tyder på att hon är från Togo. Analytikern från Benin säger att det snarare är Benin. Analytikern från Elfenbenskusten säger att det är knapphändigt språk på bandet, men det troligaste hemlandet är Elfenbenskusten. Ingen analytiker från Tchad har tagits in. Kvaliteten på bandet anses som så dålig att en ny inspelning görs. Inför denna inspelning erbjuder sig Reines syster Estelle att frivilligt att låta invandrarverket spela in även henne som referens. Denna nya inspelning sker den 2 maj 1996. Estelle tog ledigt från skolan, reste från Göteborg till Malmö. Hon spelas snabbt in och skickas hem. En tid senare meddelar Asylcenter syd i Malmö att det varit ett tekniskt fel på bandet. Estelles röst har inte spelats in. – Jag kan inte förstå vad de håller på med. Först har de påstått att Reine kommer från tre olika länder, men absolut inte från Tchad, fast ingen från Tchad har lyssnat på henne. – När jag kommer ner, så har de inte sett till att ljudbandet fungerar, säger Estelle. Hennes slutsats blir att Invandrarverket är ute efter något annat med sina språktester. Hon vägrar genomföra någon mer test. – Deras jobb var att se till att min syster inte får bli kvar med mig i Sverige. De vrider och vänder på allt, jag kan inte lita på dem, säger Estelle. Den nya inspelningen av Reine fastnar på bandet. Denna gång lyssnar enligt uppgift en ”analytiker” från Zaire på bandet. Han tycker det låter som Reine är från – Zaire. Fortfarande har ingen från Tchad lyssnat på Reines franska. Tore Janson är professor i afrikanska språk vid Göteborgs universitet. Han är den främsta svenska auktoriteten på området. – Invandrarverkets språktester av afrikaner som pratar kolonialspråk är totalt värdelösa. Jag är mycket bestämd på den punkten. Det finns ingen vetenskaplig grund för de tester Invandrarverket gör. – Den här metoden har någon amatör inne på Invandrarverkets språksektion uppfunnit, säger Tore Janson. Tore Janson och hans kollega Kenneth Hyltenstam, professor i tvåspråkighetsforskning, skrev i januari i år ett långt, mycket kritiskt brev till Invandrarverket. ”(...) liknande analyser har använts i ett stort antal fall. Vi anser detta vara chockerande. Det tycks som om Statens invand-rarverk och utlänningsnämnden baserar ett stort antal beslut på helt otillförlitliga utredningar.” De exemplifierar med ett annat afrikanskt fall om en engelsktalande asylsökande som säger sig vara från Sudan. En ”analytiker” – i verkligheten en lekman – från Sudan anger att den person han hört på bandet med 80 procents säkerhet är från Ghana och med 15 procents säkerhet är från Nigeria. En värdelös metod, enligt främste experten Professor Tore Janson kommenterar ”analytikerns” slutsats så här: ”Det är fullkomligt osannolikt att en person från Sudan utan specialutbildning skulle kunna skilja på olika engelska uttal i Västafrika. Att göra det är ungefär lika rimligt som att en svensk utan specialkunskaper om Sydamerika skulle kunna höra om en person är från Colombia eller från Venezuela med hjälp av en inspelning av personens sätt att tala engelska.” Den metod Reine har blivit utredd med förkastas alltså av Sveriges främsta experter på området som totalt värdelös. Professor Tore Janson understryker också att denna metod bara används för afrikaner. Det är ett märkligt faktum. För eftersom Invandrarverket – tvärtemot Sveriges ledande expertis – hävdar att metoden är tillförlitlig borde den ju kunna användas för asylsökande från flera länder.
Det finns fler tecken på Invandrarverkets hållning gentemot afrikaner. Till exempel används konsekvent ordet ”stamspråk” om afrikanska språk. Det verkar som om Invandrarverket och Utlänningsnämnden fortfarande lever i föreställningen att Afrikas befolkning är organiserad i stammar, och att varje stam har ett eget språk. Så är det inte. Afrika har nationalstater, precis som andra världsdelar. – Termen stamspråk visar i bästa fall okunnighet, i värsta fall rasism. Den bör snarast rensas ut ur svenska myndighters vokabulär, säger Tore Janson. Invandrarverket har hittills ställt sig kallsinnigt till kritiken. De anser fortfarande att metoden med språktester av andraspråk är användbar. Invandrarverket utesluter Tchad helt Den 13 augusti 1996 kommer Invandrarverket med sitt beslut: Reine får inte uppehållstillstånd. Hon ska deporteras till Togo, Benin, Elfenbenskusten eller Zaire. Det enda land Invandrarverket helt tycks utesluta är det land Reine själv säger att hon är i från, Tchad. Hur är detta möjligt? Tove Östergren, med sju års erfarenhet av beslut från Invandrarverket som anställd i verket, säger: – Jag måste tyvärr säga att något kons-tigt har hänt centralt i verket. Det är som om Invandrarverket nu bestämt sig för att alla ska avvisas. Alla medel, och argument, har blivit tillåtna. – Det blir särskilt tydligt med människor som uppger att de är från länder som Tchad, länder dit det inte går att avvisa människor. Då måste de vara någon annanstans ifrån, säger Tove Östergren. Hon pekar på att det finns en annan bakgrund också. Året då Reine kom angav tre afrikaner att deras hemland var Tchad. Det kunde senare bevisas falskt. Det finns också exempel på familjer som skickat barnen till Sverige först. När de fått uppehållstillstånd dyker flera familjemedlemmar plötsligt upp. Detta förekommer. Men motsatsen förekommer också. Att föräldrar skjuts ihjäl i Tchad. Att barn fängslas och lyckas fly. Ett cyniskt spel med en ung flickas liv Tove Östergren menar att invandrarverket och Utlänningsnämnden gett sig in i ett cyniskt spel med en ung flickas liv som insats när de bestämt sig för att Reine ljuger. Själv kan hon inte stå för sin arbetsgivares agerande längre. – Jag har sagt upp mig. Reine blev droppen, men det är inte bara hennes fall. Jag orkar inte se hur Sverige misshandlar flyktingbarn och jag tänker inte längre vara en del i det system som knäckt Reine, säger Tove Östergren. I rummet på Lillhagens psykavdelning slår det mig plötsligt: Alla som träffat Reine säger sig vara säkra på att hon inte ljuger. De enda som är säkra på att hon ljuger är människor som inte träffat henne. Det är också de som inte träffat henne som har makten över hennes liv. Jag får ingen kontakt med Reine där på sjukhuset. Hon stirrar i väggen, eller ut genom fönstret, upp mot himlen. Vi tittar ut tillsammans. De vita strecken från värmen i ett flygplans motorer delar himlen i två. – Flygplan, säger jag till Reine. Hon skakar sakta på huvudet. Tre månader senare pratar vi i telefon. Hon gömmer sig nu och är fruktansvärt rädd. Det är den 18 mars 1998. Hon har just fått reda på det slutliga beskedet från Utlänningsnämnden. De vägrar tro på henne, påstår att hon obstruerat när hon sagt att hon inte har något ”stamspråk”. Verkställigheten av hennes deportering ska nu genomföras. – Jag vet inte vad som ska hända nu. Jag vill bara få vara med min syster, säger hon knappt hörbart. Jan Helin FOTNOT: I dag går flyktingjuristen Per-Erik Nilsson in med en förnyad ansökan i fallet Reine till Utlänningsnämnden.
Läs mer - alla nyhetsartiklar ur dagens Aftonbladet: |
Fortsättning från 
Invandrarverkets språktester av afrikaner är totalt värdelösa
Jag har sagt upp mig. Jag orkar inte se hur Sverige misshandlar flyktingbarn