Måndag 20 april 1998
  – Blöta blöjor är inte vanvård
Undersköterska går till attack mot 40-talisterna
232
KRITIK MOT KRITIKEN En mäktig generations ångest inför döden förklarar kritiken mot äldrevården. Det anser Ann-Charlotte Marteus, undersköterska sedan 14 år på ett ålderdomshem på Reimersholme i Stockholm.
Foto: ULF HÖJER

Liggsår och blöta blöjor är inte vanvård.
  I går stack undersköterskan Ann-Charlotte Marteus ut hakan i debatten om vården.
  – Kroppen blir skröplig med åren. Kritiken mot vården handlar om en mäktig generations ångest inför döden.

  De senaste månaderna har larmrapporter om missförhållanden inom vården avlöst varandra.
  Men i går skakade Ann-Charlotte Marteus, undersköterska inom äldrevården i Stockholm sedan 14 år, om debatten ordentligt.
  – Uttorkning och undernäring har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Det behöver inte innebära att vården är inhuman. Vi människor blir faktiskt gamla och skröpliga, säger hon.

”Vad är god vård egentligen”
  – Men det vill inte politikerna förstå. Så fort en ny vårdskandal avslöjas sitter de i tv och lovar mer pengar.
  Den 35-åriga undersköterskan menar att kritiken mot äldrevården är våldsamt överdriven och att den ytterst handlar om de mäktiga 40-talisternas rädsla för döden.
  Hennes attack publicerades på Dagens Nyheters debattsida i går.
  – Vi måste fråga oss vad god vård egentligen är. Att blöjorna ibland är blöta går inte att undvika. Det är ingen skandal.
   Aftonbladet träffar henne hemma i lägenheten i Enskede i södra Stockholm. Journalisterna har stått på kö utanför dörren hela dagen och telefonen vill inte sluta ringa.
  – Jag har fått samtal från läkare, äldre människor och anhöriga. De har tackat och sagt att jag har rätt.
  När tv och tidningar blivit klara med sina intervjuer åker Aftonbladet med Ann-Charlotte Marteus till hennes arbetsplats, ålderdomshemmet Vinddragaren på Reimersholme.

”Larmen är så förenklade”
  – Är du på väg att bli kändis, undrar en arbetskamrat och skyndar vidare.
  Det är under långa vaknätter här som hon formulerat sina tankar.
  – Jag och mina arbetskompisar känner att larmrapporterna är så förenklade. Gamla människor visas upp i tv och ser lidande ut, men man får aldrig veta vad de lider av för sjukdomar.
Var du rädd för att sticka ut hakan på det här sättet?
  – Nej, jag har jobbat så länge att jag vet vad jag pratar om.
Menar du att det inte existerar några missförhållanden?
  – Självklart finns det dålig vård och det ska avslöjas. Men jag vill nyansera diskussionen.
Vad tycker du om undersköterskan Sarah Wägnert?
  – Jag tycker att hon visade stort mod när hon trädde fram och avslöjade Polhemsgården.
Finns det inte en fara att dina åsikter används till att rättfärdiga den dåliga vården som finns?
  – Jo,
men det får jag ta.
Namn: Ann-Charlotte Marteus. Ålder: 35. Bor: lägenhet i Enskede i Stockholm. Familj: Mamma, pappa, syster och fem halvsyskon. Tjänar: 13400/mån + OB.


Har Ann-Charlotte Marteus rätt?
Jerzy Einhorn, cancerläkare och debattör:
– Artikeln är skickligt skriven. Men hon generaliserar på ett förledande sätt. Att kroppen skröpligare med åren får aldrig leda till att vi accepterar undernäring och liggsår.
Eva Fernvall, ordförande i vårdfacket:
– Det är bra och modigt av henne att ta upp det här. Vi har en oförmåga att acceptera åldrandet. Men jag ser inget motsattsförhållande mellan de här tankegångarna och den tidigare debatten.
Pia Eldh, läkare och debattör:
– Artikeln är bra. Hon tar upp något som lätt glöms bort, personalens utsatthet.
Sarah Wägnert, undersköterska:
– Jag blev jätteledsen när jag läste artikeln. Man måste få ett värdigt slut på livet även om man är gammal. Men det var så många fina ord i artikeln att jag inte riktigt förstod den.

Läs mer - alla nyhetsartiklar ur dagens Aftonbladet: