MOGEN OCH MODIG Regissörerna ringer Mona Malm ”för hon vågar stå för att hon är rund”. – Men det kostar på varje gång, säger Mona, som inte gillar att se sig själv naken på filmduken. Foto: ÅKE ERICSON

I ”Den tatuerade änkan” hyllar hon den mogna kvinnan.
  Men Mona Malm är lika rädd för att åldras som alla andra.
  – Det är inte så förbaskat kul att se sig själv i spegeln längre.
  I Lars Molins tv-film ”Den tatuerade änkan”, som visades på tv i går, spelar Mona Malm Ester som efter 40 år i ett olyckligt äktenskap får ett arv och lämnar sin man.
  Och börjar ragga upp kärlekstörstande äldre män på kyrkogården.
  I filmen ingår flera sexscener med bland andra Sven Wollter och Jan Malmsjö. Bland annat får man se hur Ester blottar en tatuering på ett privat ställe för sina älskare.
  – Det var inte så kul att se sig själv på en jättelik filmduk. Man njuter inte precis av det. Jag vet att folk säger att ”vi ringer Mona, hon står för att hon är rund och det är härligt”. Men det kostar på varje gång. Det krävs mod för att sätta på sig den där rödbetsfärgade tajta klänningen, säger Mona.
  Hon tycker inte alls att åldrandet är vare sig enkelt eller smärtfritt.

Livskrisen kom i 40-årsåldern
  – Man har ju en bild av hur man själv ser ut och när man upptäcker att verkligheten inte stämmer överens med den, utan att det väller över lite här och där, så är det inte så lätt.
  Att äldre människor har ett sexliv är känsligt. I ”Den tatuerade änkan” skäller Esters dotter ut sin mor när hon inser att modern skaffat sig älskare.
  – Ester har aptit på det mesta och skäms inte för det. Att äldre har sex verkar vara en het potatis för många, men det är ju inget konstigt.
  Lars Molin specialskrev rollen som Ester åt Mona. Men den är inte baserad på hennes liv. Trots att det finns likheter.
  Monas stora livskris kom i stället i 40-årsåldern. Innan dess var hon den söta unga kvinnan. Men när hon sökte sig till mer mogna roller fanns det ingen plats för henne.
  Hon tröttnade och började läsa pedagogik på universitetet i stället.
  – Jag var så himla söt när jag var ung. Det kan jag säga i dag när jag har distans och inte är det längre. Men det gjorde att jag bara fick en typ av roll. När jag sen blev för gammal för det så fick jag bara små roller.
  – Att komma bort från teatern var bra för mig och gav mig helt nya perspektiv. Men jag fullföljde aldrig utbildningen för jag fick fler och fler grejer att göra, framför allt på tv.
  Många skådespelerskor tvingas spela kvinnor som är mycket äldre eller yngre än de själva.
  Men det har Mona förskonats från. Förutom den korta perioden i mitten av 70-talet har hon fått roller som passat hennes ålder.
  – Tack och lov har jag aldrig behövt lyfta eller operera mig för att få jobb. Jag är väldigt privilegierad på det sättet.

Började längta tillbaka till varandra
  Under samma tid, i början av 70-talet, skilde sig Mona under några år från sin man Lars. Orsaken tror hon var tidsandan. Och också hennes eget begär efter frihet.
  – Jag stod inte på barrikaderna -68, då var jag för upptagen med att ta hand om barnen och få fason på min familj. Jag slet som ett djur.
  – När jag skilde mig var det en frigörelse, precis som Esters. Jag var påverkad av tidsandan. Alla äktenskap knakar ibland och jag tror att vi gav upp på grund av påverkan utifrån.
  Men efter några år insåg Mona och Lars att det nog ändå skulle vara de två.
  – Det var så pass enkelt att vi började längta tillbaka till varandra och bestämde oss för att försöka igen. Och det var uppenbarligen inte fel.