Leif Blomberg blev ”Blomman” för alla

STOCKHOLM. Leif Blomberg hade, som han själv gärna påpekade, ett förflutet som ”vanlig knegare”, något som få ministerkollegor numera kan skryta med.

   Den forne Metall-basen vande sig aldrig vid att uppträda i slips och kavaj. Jeans och väst var hans favoritmundering. Den folkliga framtoningen och det rättframma språkbruket gjorde ”Blomman” populär i de egna leden. Hans resliga gestalt och tordönsstämma gav en självklar pondus.
   Leif Blomberg växte upp i ett socialdemokratiskt hem i Enköping. Pappan var svetsare och efter åttaårig folkskola följde sonen i hans fotspår och blev verkstadsfräsare. Han visade snart fallenhet för fackligt arbete och avancerade från klubbstyrelseordförande till ombudsman och avtalssekreterare på Metall i Stockholm.
  
Kritiserad flyktingpolitik
   Ordförande för drygt 400 000 metallarbetare blev han 1982 och den posten behöll han till 1993. Han övergick då till socialdemokratiskt partiarbete med flykting- och invandringspolitik samt industripolitik. Samtidigt blev han också ledamot av partistyrelsen och dess verkställande utskott. Han lämnade båda dessa poster hösten 1997.
  


Leif Blomberg - 1 maj-talaren.
Foto: PETER KJELLERÅS

Vid regeringsskiftet 1994 blev Blomberg invandrar- och arbetsrättsminister och deklarerade bland annat att flyktingpolitiken i fortsättningen skulle inriktas på att förhindra att människor utan skyddsbehov kommer till Sverige. Flyktingar skulle mer än tidigare få hjälp i sina hemländer.
   Den nya flyktingpolitiken fick hård kritik från flera håll. Bland annat krävde de kristna socialdemokraternas tidning Broderskap att Blomberg skulle avgå och en ledamot i barn- och ungdomsdelegationen ansåg att Blombergs agerande som asylminister gjort honom olämplig som ordförande i delegationen.
  
Sportfiskare
   Vid Göran Perssons stora ommöblering av regeringen våren 1996 befriades Blomberg från asylpolitiken, som nu hamnade på Pierre Schoris bord. Blomberg fick titeln biträdande inrikesminister, i ntegrationsminister och idrottsminister. Samtidigt fick han även ansvar för folkrörelser- ungdoms- och konsumentfrågor.
   Blomberg stack aldrig under stol med att det var konfliktfyllt att övergå från att vara ledare för LO:s mäktigaste förbund till att vara minister i en regering som i besparingstider ofta ansatts hårt från fackligt håll. I partitoppen betraktades han som en duktig politiker med reservation för en viss tendens att ”köra sitt eget race”.
   Bäst trivdes ”Blomman” när han fick dra upp en lax i Byskeälven, ett intresse som ledde till ordförandeposten i Sportfiskeförbundet under tre år.
  
Höll anförande
   Leif Blomberg drabbades av hjärnblödning 26 februari när han var i Göteborg för att delta i Nordiska rådets miljökonferens. Han hade på eftermiddagen hållit ett anförande vid konferensen. På kvällen upptäckte en dansk medarbetare vid rådet den sjuke Blomberg i hotellkorridoren.
   Blomberg fördes till Sahlgrenska sjukhuset, där hans tillstånd först betecknades som stabilt, men allvarligt. På måndagen blev han sämre och avled utan att ha återfått medvetandet.
  
Christina Nordström/TT