|
Leif Blomberg påstod att han var blyg - men det han visade var principfast oräddhet
Regeringens knegare är död.
Integrationsminister Leif ”Blomman” Blomberg blev 57 år gammal.
Leif Blomberg påstod själv att han var blyg. Men blyghet är nog inte det första epitet som en utomstående skulle förknippa med ”Blomman”.
Snarare en principfast oräddhet som inte är helt vanlig i det offentliga livet.
Integrationsminister Leif Blomberg var regeringens ende knegare. 14 år gammal, efter sju års folkskola, började han som elev på Bachos verkstadsskola i Enköping. Där, på Bacho, jobbade han i arton år som verktygsfräsare innan han slutligen bytte verkstaden mot kontoret.
Leif Blomberg - sportentusiasten. Här på plats i Nagano-OS med svenske kungen och kanslirådet Tomas Johansson från inrikesdepartementet Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM
- Jag fick in i ryggmärgen hur det är att vara arbetare. Många gånger är det jävligt, stökigt, skitigt och skäll med basen. Men jag lärde mig också det positiva. Den råa men innerst inne vänliga jargongen, berättade Leif Blomberg i en intervju.
Han hade också knegarens yttre attribut. Rutig skjorta, på sommaren kombinerad med skinnväst, på vintern med kofta. Och på ena handen tatueringen Leif, en bokstav på på varje finger utom tummen. Tatueringen gjorde han själv, med tusch och nål, i tonåren.
Denne knegare, 198 centimeter lång och med 47 i skonummer, tog 1993 farväl av facket. Med en av arbetarrörelsens bästa löner flyttade han sig från Metalls huvudkontor till socialdemokraternas partihögvarter ett par kvarter bort i Stockholms city.
Ingen blev förvånad över Carlssons val
Från en i högsta grad offentlig tillvaro som ordförande i LO:s största industriförbund övergick han till anonymiteten som ombudsman på partiexpeditionen med ansvar för invandrar- och industripolitiken. Båda frågorna hade han sysslat med under hela sin fackliga karriär, nu ville han påverka mer direkt.
När socialdemokraterna återtog regeringsmakten ett drygt år senare var det dock ingen som blev förvånad över att Ingvar Carlsson hade Leif Blomberg på ministerlistan. Blomman blev statsråd med ansvar för flykting- och invandrarfrågor samt arbetsrättslagstiftningen.
I nästa socialdemokratiska ministär, ledd av Göran Persson, fick Blomberg ta hand om bland annat integrationen av invandrare, konsument- och idrottsfrågor.
Men det är nog inte som politiker och statsråd som de flesta minns Leif ”Blomman” Blomberg. Utan som Metallbas.
Redan 1983, efter ett år som ordförande, väckte han ett våldsamt rabalder. Metall bröt sig ur LO:s traditionellt samordnade förhandlingar med arbetsgivarna i SAF och nätterna på Blasieholmen blev plötsligt ett minne blott.
Ställde till kaos vid LO-kongressen 1986
Nästa stora strid stod under LO-kongressen 1986. Då meddelade Blomman att de offentliganställda, som just förhandlingsspurtade i sin avtalsrörelse, var ”gökungar i boet”.”När man fött upp dem så äter de dessutom upp morsan”. Han spädde på med att rekommenderade medlarna att sänka slutbudet med tre procent.
Att påstå att kaos utbröt är att uttrycka sig milt. Hela havet stormade. Bilder på två oerhört oeniga personer, den långe Metallbasen Blomberg och den kortväxte ordföranden i Kommunal Sigvard Marjasin, kablades ut från kongressalen.
Många år senare fick han frågan vad han tyckte om uttrycket att varje industriarbetare bär två offentliganställda på sin rygg.
- Det ligger mycket i det. Utan industrin och den konkurrensutsatta sektorn skulle vi inte klara oss. Den bär mycket i svensk ekonomi. Även om offentlig verksamhet behövs för en fungerande industri är industrin motorn i ekonomin.
Tydligheten har även vid andra tillfällen ställt till problem för Leif Blomberg. Å andra sidan har den ofta hjälpt andra att förstå vad det egentligen handlar om.
Leif Blomberg - sportfiskaren. Foto: URBAN ANDERSSON
”Man ska inte kasta en kaviartub innan man vet om det finns mer att klämma ut”. Man ska alltså alltid förhandla i botten, till sista öret och sista ledighetsekunden verkligen är utklämd.
”Raka rör till plånboken” var Blommans inopportuna åsikt om löntagarfonderna. Han ville ha kollektiva fonder för ökat inflytande i företagen. Men avkastningen skulle gå direkt till fackmedlemmarna.
Andra gånger då Leif Blomberg rutit ifrån var i samband med s-regeringens stoppaket 1990. Och försöken att avsätta Stig Malm som LO:s ordförande 1992.
Lax på elva kilo - och en fyrataggare
När Blomman tog klivet från facket till politiken sade han:
- Om mitt beslut får fler att göra samma sak är det en stor fördel. Industriarbetarna är väldigt underrepresenterade i det politiska livet.
Men i politiken gick det inte lika bara som i facket. Redan 1984 gjorde Leif Blomberg ett försök att ta sig in i socialdemokraternas innersta krets, det verkställande utskottet. Då misslyckades han men nio år senare gick det bättre. I samband med partikongressen 1997 lämnade Blomberg dock den högsta ledningen.
1994 gjorde han ett försök att bli riksdagsledamot. Också det misslyckades.
Framgångsrik var han dock som som ordförande i Sportfiskeförbundet, ett uppdrag han lämnade 1994. Största laxen vägde 11,1 kilo och drogs upp i Mörrum. Jakt var inte en lika stor passion men han knäppte en och annan älg. En fyrataggare var rekordet.
”Tanten” eller ”Käringen”, observera att det bara stavas med ett r, var viktig i Blommans liv. Margareta och Leif träffades redan i ungdomen och fick tillsammans barnen Lars, Liselotte och Malin. ”Tanten” strök Leifs rutiga skjortor även om statsrådet själv poängterade att rättvisan i det tålde att diskuteras.
Om smeknamnet Blomman sade Leif Blomberg att det kom sig av att han såg så jävlig ut. Om han fick välja blomma skulle han vara en tistel.
I dag säger vi adjö till tisteln, knegaren och tydliggöraren Leif ”Blomman” Blomberg. Han fick 57 intressanta år.
|
