Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
MÅNDAG 16 APRIL 2001
 
 

Text: Jan Guillou
Tyck till om Jan Guillous kolumn
Läs mer av Jan Guillou
Så tystas kritik mot israelisk apartheid
E ntusiasmen över antisemitismen blommar ånyo i den stockholmska morgonpressen. Under de senaste veckorna har en legion av debattörer och ledarskribenter med kraft framhållit att de är emot förra århundradets stora politiska farsot.
   Eftersom vår tids rasistiska sjuka inte gäller judar utan muslimer måste morgonpressen emellertid skaffa sig svepskäl för att än en gång få igång den diskussionen.
  Svepskälet den här gången heter Lars Hillersberg, som fick ett statligt konstnärsstipendium trots att han gjort flera antisemitiska bilder. Hillersberg, vars hela konstnärliga produktion i övrigt är antirasistisk, är naturligtvis inte någonting så enfaldigt som antisemit. Varför han ändå gjort dessa bilder kan man grubbla över på samma sätt som med andra konstnärliga provokationer. Vill han visa var gränsen går för absolut förbjuden konst? Är det därför han noga parodierar just den nazistiska judekarikatyren (i stället för att skapa ”egen” antisemitism) så att vi alla garanterat skall få dåndimpen?
  Jag vet inte. Jag vet bara att dessa bilder nu för femtielfte gången är uppe till fördömande. Debatten syftar inte till klarhet utan bara till att få öronmärka nya antisemiter bland dem som försvarat Hillersbergs rätt till stipendium. Aftonbladets kulturchef har just antisemitstämplats i den andra kvällstidningen av den anledningen.
  Emellertid handlar den svenska diskussionen om antisemitism alltid om något annat. Svenska kommittén mot antisemitism och liknande politiska grupper har nämligen utvecklat en egen pseudovetenskap där de kan finna antisemitism där ingen annan finner den. Minst fyra av Aftonbladets kolumnister ingår i detta sortiment av antisemiter som antingen förnekar sin uppfattning, är omedvetna om den eller i vart fall inpiskade nog att dölja sina böjelser genom att, fräckt nog, inte uttrycka sig antisemitiskt.
  
D etta andra som diskussionen döljer är naturligtvis Israels ockupationspolitik. När debatten om Hillersberg rasade som hetast i morgonpressen attackerade Israels krigsmakt palestinska getton med artilleri och flygbeskjutning. Värst drabbades Gaza, där närmare en miljon människor hålls inspärrade tätt sammanpackade men där trettio procent av området är upplåtet åt något tusental israeliska kolonister som måste ”skyddas” från de palestinska infödingarna.
Detta är inte lätt att försvara. Skillnaden mellan Israel och apartheidstaten Sydafrika är att Israel avrättar fler människor och håller fler inspärrade eller i militärt omringade gettobildningar.
  
Därför blir frågan om antisemitism så angelägen för Israels försvarare. Med sin fruktansvärda historia är antisemitismen psykologiskt en värre form av rasism än sådan som dominerar vår samtid och riktar sig mot afrikaner, asiater eller muslimer. Om palestinierna och de som till äventyrs försvarar palestiniernas mänskliga rättigheter kan avfärdas som antisemiter är ju Israels ockupation berättigad.
  Vår malligaste morgontidning åskådliggjorde exemplariskt tydligt den tankegången på gårdagens ledarsida. Skribenten visar hur palestiniernas protester och motstånd kan rationaliseras bort ty: ”Under det palestinska upproret har vi sett hur barn och ungdomar hetsats av religiösa och sekulära ledare mot judar och den judiska staten.”
  
M ot den icke-judiska apartheidstaten Sydafrika hade det möjligen kunnat vara berättigat med motstånd, rentav förståeligt om de koloniserade och ockuperade tyckte illa om sina ockupanter. Men för palestinierna går ju inte det, ty då visar de ovilja mot judar och den judiska staten. Antisemiter, således.
  Ledarskribenten i morgontidningen vill inte direkt hävda att antisemitismen är ett stort problem i Sverige. Men han är hoppfull på den punkten ty han har hittat en fiende bland Sveriges ”unga muslimer” som ”med parabolantenner som sticker upp från balkongerna” tittar på fel nyheter så att ”hatet i Mellanöstern blir en del av vardagen”.
Summa summarum är det palestiniernas fel att de är ockuperade eftersom de har den oerhörda fräckheten att ogilla sina ockupanter trots att de är judar. Och de muslimer i Sverige som solidariserar sig och ser på andra nyheter än svenska är också de på väg mot antisemitism, varför deras framtida protester kan avfärdas.
  
Logiken är som synes rent och klart rasistisk. Men eftersom den israeliska apartheidstaten är svår att försvara måste Israels advokater ständigt tala om annat. Därför blev det sådan uppslutning i senaste Hillersbergs-debatten.
  Medan den kände krigsförbrytaren Arik Sharon ostört mördade vidare.


Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: [email protected]
tips: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77
växeln: 08-725 20 00


   

   
  FLER NYHETER