En del tror på Gud – andra på virvlar
Text: Robert Aschberg
Tyck till om Robert Aschbergs kolumn
Läs mer av Robert Aschberg
Eftersom jag låg under en båt och andades lösningsmedel orkade jag inte resa mig för att byta radiostation när de lämnade över till en kyrka i Jönköping, vars besökare kommit för att högtidlighålla den plågsamma avrättningen av judarnas konung, ett sällsynt original som sveks av sin far i ett avgörande läge för 2000 år sedan, och som alltsedan dess utsatts för rituell kannibalism i form av en ceremoni som kallas nattvard.
  Prästen i Jönköping sa att han också hade velat bli en helt igenom god människa, men att han inte hade städat ordentligt när han bodde i studentrum hos ett par pensionärer, utan konstant vräkt in allt skräp i en garderob som han hade tömt först när han var klar med skolan och det var då han hade hittat ett par smörgåsar som hade legat där i åratal och blivit gröna av mögel. Sedan jämförde han smörgåsarna med människornas eländiga leverne på ett ganska halsbrytande sätt, och menade att det är omöjligt att bli en fullkomligt ren och syndfri människa, eftersom det alltid ligger några kvarblivna mackor och ruttnar i klädskåpet.
Det var nästan så man saknade en riktig helvetespredikan. En långfredag borde ju inbjuda till fyrverkerier av dundrande talekonst och kaskader av kategoriska fördömanden. Vad fick vi som låg under våra båtar och drog i oss färgångor? Ett snack om prästens mögliga matsäck..
.
   I veckan visade det sig att det icke-kyrkliga flummet på allvar tagit upp konkurrensen om den andliga underhållningen även i den lagstiftande församlingen. Det avslöjades nämligen att riksdagen installerat vattenvirvlare.
  Idéerna om virvlat vatten är 70 år gamla, men har i praktiken aldrig fått ett så officiellt erkännande som nu. Enligt de troende blir vatten som fått virvla runt oerhört mycket bättre än vatten som inte virvlat. Att allt vatten virvlat omkring genom årmiljonerna hör liksom inte till saken. Det ska ha passerat en vattenvirvlare som kostar ett par tusenlappar för att vara färskvirvlat.
Vattenvirvlaren är en rörstump med stålfjädrar i som gör att vattnet inte kan rinna igenom på enklaste sätt. Men hur vet man att det virvlade vattnet är bättre? Det vet man om en slagruta visar att det rör sig om virvlat vatten och eftersom slagrutan ger utslag på det virvlade vattnets ”subtila energier” så är det unikt och bra och blötare och fuktar munnen bättre.

   Om man inte dricker virvlat vatten kan man bli mossig i huvudet om man är i närheten av en lampa eller en dator.
  Men man kan skydda sig genom att ha lite virvlat vatten i en behållare mellan sig och datorn. Det säger centerns riksdagsledamot Gunnel Wallin. Hon är inte ensam om de här idéerna. Det finns en falang inom centern som tror på allt som inte går att bevisa. Det var i alla fall Gunnel som i höstas motionerade om sommartid året runt.
  Nu vill hon ha ”objektiv” forskning om slagrutor och virvlat vatten, eftersom fysikerna inte tror på fenomenen. Hon har alltid virvlat vatten framför sin dator i ett par små plastbehållare.
  
Vi diskuterade dessa övernaturligheter, en praktikant på jobbet och jag. Han frågade förvånat, nästan upprört, om jag inte ens trodde på sanndrömmar. Jodå, sa jag. När de inträffar. Men ljugdrömmar är oerhört mycket vanligare. Gissningsvis kommer sanndrömmarna lika ofta som en slumpgenerator hittar ett bestämt matematiskt tal.
  Man kan tro på en slumpgenerator. Man kan i själva verket tillbe vad som helst:
Gud eller virvlat vatten. Totempålar eller managementfilosofer. Ödet eller Teliaaktien. Spöken, tarotkort, kaffesump, abborrskinn eller konstkritik. En tro är så god som en annan.

   Själv tror jag inte på de där grejerna. Vilket också är en tro.
  Men, nog nu, med grubblerier. Ejdrarna har anlänt och kulingen försvagats. Båten ska i sjön och påsksupen smakar gott av ingefära och citron. Räcker inte det en stund, så säg?