  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
Männen har kopplat upp sig och gjort karriär. Men de mår bara dåligt. Och Tony Soprano är deras ende vän. De har varit karriärister, jobbat hårt, kanske inte alltid varit schysta, tjänat pengar, levt livet på krogarna, blivit kära, gift sig, flyttat till hus, skaffat barn. Så står de där, tittar ut över den sandiga garageuppfarten med mobiltelefonen i handen och funderar över hur de blev precis som sina farsor. En granne vinkar, rejält och manligt med ett frejdigt leende, medan de tittar på den lilla Nokian – inget MEDDELANDE MOTTAGET, bara det gamla ”glöm inte köpa kratta” – och börjar bläddra i telefonboken efter någon att ringa och snacka lite med, på riktigt. Men det finns ingen. De går in i huset, sätter på datorn och kopplar upp sig mot den nya, sköna värld som de själva haussade, där alla skulle mötas, alltid, överallt och där många faktiskt möttes. Men inget blev sagt för allt gick så snabbt och alltid var det väl något tv-program man skulle se också. Män har, till skillnad från kvinnor, aldrig haft nära vänner eller nätverk, de har haft makten i stället. Det var på väg att förändras, men sedan kom internet, mejlinglistor och 76 tv-kanaler och slog sönder mänskliga relationer i allmänhet och männens i synnerhet, eftersom männen givetvis var huvudstupa först in i den digitala världen. 60-talsgenerationen är uppvuxen med dubbelarbetande föräldrar, dagishämtningar och mormor på ålderdomshem. Självförverkligande var viktigare än omsorg. Det handlade om att få göra det man ville. Det var modernt. En man som vill vara modern i dag tar inte makten. Han skulle nog vilja, men han har läst lite för mycket om jämlikhet för att våga. Så männen försöker anpassa sig så mycket att de kräks. De tänker på hur de ska vara, mot frun, mot barnen, på jobbet, mot omvärlden och på vilken image som är rätt och vad ska de tycka nu och måste de verkligen kunna b å d e spika och amma? Ja. Och samtidigt ska de vara framgångsrika enligt den nyliberala värderingsskala som gäller alla: Man är vad man tjänar. Man är vad man har för titel. Man är vad man har för kläder. Man är vad man har för barn. Man är vad man har för bil. Man är vad man har för fru. Man är vad man har för utbildning. Man är vad man har för kuk.– Möjligheten att förverkliga sig själv är i dag inte en möjlighet, utan ett krav. Självförverkligande har blivit lika med att göra karriär, säger illustratören Johanna Drubin Dranger i Månadsjournalen. I en värld där vi inte värderas för vilka vi ÄR klistrar tv-serien ”Sopranos” – om maffia-bossen som går hos en psykolog – varje svensk, modern man framför tv:n på söndagar. Där hittar de äntligen en förebild, en idol rent av, som på en och samma gång är macho, tar hand om familjen, hinner med några bärs med polarna, knullar sek-reteraren och dessutom har fin kontakt med sitt själsliv. Jag är 70-talist och en kanske halv generation från villagettot. Mina problem är snarare kampen mellan prestationsångest och fritid, ungkarlsliv och kärlek, tonårsproblem och dags-att-bli-vuxen-nu-va. Jag kan titta på alla de där männen och tycka att de är skrattretande – de fick ju vad de förtjänade, de var arroganta karriärister och strebrar och framgångsfixerade och gick på hela myten om framsteget – men det är omöjligt att inte känna sympati.För min eventuella ångest är också alltid lyxångest, jag är också självupptagen och missnöjd med skitsaker. Alla har alltid sin egen resonansbotten, vi kan inte jämföra oss med kvinnorna i Afghanistan eller de aborterade fostren i Kina. Men när vi nu ser hela denna generation av strebrar som plötsligt mår så dåligt och till och med blir utbrända så måste det ju ringa varningsklockor för oss andra. Vi får inte vara som de. Jag vill inte stå där – självförverkligad men missnöjd, i familj men ensam, välavlönad men frustrerad, modern men vilsen – och vänta på att sitta halvsenil på en parkbänk i brun smårutig kostym (måste man ha brun kostym när man är farbror?). Tony Soprano är ju en gnällkärring. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
