  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
”Maffian slog sönder mina ben”
 är Sabina var elva år såldes hon av sina föräldrar.
Människosmugglar-ligan som köpte Sabina för 100 dollar ville ha flickan för att hon hade en missbildad höftled. De slog sönder Sabinas höft så att skadan blev ännu värre. De skulle fortsätta att slå så länge hon var i deras våld. Ju mer Sabina haltade, desto värdefullare var hon som tiggare. Sabina är bara ett av drygt hundratusen barn som utnyttjas av maffialiknande så kallade traffickingligor inom den Europeiska unionen. Många av barnen är tiggare som Sabina, men de flesta tvingas prostituera sig. Lyckades fly från ligan För tre veckor sedan lyckades Sabina fly. Hon gömmer sig nu på en hemlig adress i ett så kallat säkerhetshus som drivs av en ideell organisation i Belgien. Meningen var att hon skulle smugglas till England. Sabina har hunnit fylla 14 år. Efter åratals förtryck och stryk är hon skräckslagen. Kryper djupt in i ett hörn av soffan när främmande personer närmar sig henne. Det är först efter flera timmars lugnande samtal som hon inser att ingen i omgivningen vill henne något ont. Då vågar hon för första gången titta upp. Hon ler skyggt men i hennes blick finns fortfarande en djup och hunsad rädsla. Sin första tid som tiggarbarn var Sabina i Polen dit hon smugglats från sitt hemland. Under nätterna hölls hon inlåst i en källare tillsammans med andra tiggarbarn. De frös ofta, maten de fick var usel. På morgnarna kördes barnen ut och placerades i var sitt gathörn där de sedan fick tigga fram tills det blev mörkt. Barnen var ständigt övervakade av ligans medlemmar. Alla pengar de fick tvingades de lämna ifrån sig. De stannade några månader i varje stad. Efter en tid i Polen smugglades Sabina vidare in i EU där tiggeriet fortsatte.
Sabina var bara 13 år när hon födde sitt barn men det togs genast ifrån henne. Hon vet inte vad som sedan hände med barnet. Det såldes troligtvis vidare till en annan människosmugglarliga. Både Sabina och bebisen hade smittats av syfilis av våldtäktsmännen. Två dagar efter födseln tvingades Sabina ut på gatan igen för att tigga. Handeln med människor, så kallad trafficking, är ett växande problem i den Europeiska unionen. Vid EU:s polisorganisation Europol, som har sitt högkvarter i Haag, har man uppskattat att det finns en halv miljon människor i unionens medlemsländer som utnyttjas av traffickingligor. Fler än 100 000 av dessa är barn. De yngsta flickorna och pojkarna används som tiggarbarn eller säljs till illegala bordeller. De något äldre tvingas ut på gatan för att prostituera sig. De lagliga bordellerna, i de länder dessa finns, vågar inte anställa minderåriga som saknar uppehållstillstånd.
Tigger ihop 100 000 kr/månad Ett tiggarbarn brukar kunna få ihop flera tusen kronor i veckan. Förtjänsten för en liga som har fem barn kan bli 100 000 kronor i månaden, enligt den europeiska utlänningspolisens beräkningar. På ett år blir det över en miljon i ren vinst. För en ung flicka eller pojke som tvingas sälja sexuella tjänster kan vinsterna bli ännu större. Någonstans i Tyskland gör sig Jörgen redo för en ny dag på gatan. Jörgen är 15 år och brukar röka på ordentligt med hasch innan han går hemifrån. Tillsammans med sin bror Hans som är 18 år hyr Jörgen ett litet kyffe i en sliten förort i utkanten av storstaden. De lever ensamma. Från början var de tvungna att bedöva sig med narkotika för att stå ut med gubbarnas trevande händer. Nu har suget efter narkotikan blivit så starkt att prostitution blivit det ända sättet för dem att få in pengar till missbruket. Jörgen har varit prostituerad sedan han var 13 år. Oftast träffar han sina kunder på gatan. Han brukar också hänga utanför bögbarer och andra mötesplatser där de homosexuella sexköparna rör sig. ”Vi måste ju få in pengar” Varken Jörgen eller hans bror är homosexuella. Storebror Hans hade till och med en flickvän under en period men hon försvann när hon förstod vad han sysslade med. Jörgen är ännu för ung för att vara tillsammans med en flicka, säger han, men han gillar tjejer. – Jag vill gifta mig och ha en familj en dag, säger han. Men vi måste ju få in pengar på något sätt. Jörgen brukar få 100 D-mark för en halvtimme vilket motsvarar ungefär 500 kronor. – Det är äckligt, säger han. Helst vill jag inte göra något. Jag skäms för det jag gör. Speciellt när det är gamla gubbar som är torskar. Då är det så vidrigt att jag måste blunda och vara passiv och låta dem bara känna på mig för att stå ut. Sin bakgrund vill de inte tala om. De har alltid levt så här, säger de. – Men nuförtiden vill de flesta gubbarna ha Jörgen och struntar i mig, säger storebrodern. De vill ju ha någon som är riktigt ung. Jag har precis fyllt 18 och det tycker de är för gammalt. – Nej, säger Jörgen. Jag är inte rädd. Hittills har det ju gått bra ... I den tysktalande delen av den Europeiska unionen finns tusentals minderåriga pojkar som prostituerar sig. Exakta siffror är av förklarliga skäl omöjligt att få fram då trafiken sker i det fördolda. De organisationer som arbetar mot sexuellt utnyttjande av minderåriga uppskattar att antalet pojkar kan räknas i tiotusental. Störst är pojkprostitutionen i Hamburg och Berlin, men trafiken är också livlig i miljonstäder som Frankfurt, Köln, München, Wien, Amsterdam och Zürich. I alla dessa städer finns gator dit homosexuella sexköpare vet att de kan komma i kontakt med unga pojkar som säljer sig. I de flesta av städerna finns också barer för pojkprostitution. Internet är också en stor marknad.
För första gången på många år är Sabina i en trygg och säker hemmiljö. I säkerhetshuset, någonstans i Belgien, har hon fått en egen säng och nya kläder och hon har fått vänner. Flickan lyssnar uppmärksamt utan att förstå när Miranda, en av socialarbetarna som arbetar i huset, berättar om vad flickan har varit med om. Sabina kan bara sitt eget modersmål. Tv-kamera bevakar entrén Från världen där utanför hörs ett svagt sus av trafiken. Här inne i säkerhetshuset är det lugnt och stilla. Fönstren är tillbommade och blockerade med stål. En tv-kamera bevakar entrén. Socialarbetarna som arbetar här har mött hundratals barn, oftast flickor, som blivit hänsynslöst utnyttjade och inget förvånar dem längre. Inte ens Sabinas förskräckliga levnadsöde. I säkerhetshuset finns tolv platser, samtliga ockuperade av flickor och unga kvinnor. Sabinas kropp har börjat återhämta sig. Läkarna som undersökt henne tror också att hennes höft ska kunna bli helt återställd om den opereras. Att läka hennes själ kommer däremot att ta lång tid, om det överhuvudtaget är möjligt. Ferald Strecker är tysk socialarbetare på en av de åtta organisationer i EU som arbetar med att försöka hjälpa fattiga och utnyttjade pojkar att finna en väg bort från prostitution. Liksom de flesta av dem som arbetar på de åtta hjälporganisationer som finns i de tysktalande delarna av EU är han själv homosexuell. På så sätt kan han röra sig lättare i de miljöer där pojkprostitutionen äger rum. Enligt organisationernas statistik har pojkprostitutionen vuxit enormt de senaste åren som en följd av Östeuropas ekonomiska sammanbrott. – Det är inte ovanligt att pojkarna inte är mer än tolv år när de för första gången blir sexuellt utnyttjade, säger Gerald Strecker.
”De måste betala med sex” – Vanligtvis brukar det vara fattiga pojkar som är på rymmen som dras in i det här första gången genom att pedofiler tar kontakt med dem på järnvägsstationer eller varuhus. Pedofilerna ger pojkarna tak över huvudet och en säng. De får presenter, leka med datorer och god mat. Men de måste betala med sex. Om inte organisationerna får tag i pojkarna i början så försvinner de in i pedofilernas nätverk. Det dröjer sedan tills de är i 15-årsåldern då de kommer ut igen. – För pojkarna blir det en chock när de en dag plötsligt slängs ut på gatan. Det brukar ske när de kommer in i puberteten och får behåring och därmed blir ointressanta för pedofiler, säger Gerald Strecker. De flesta av pojkarna går då över till att prostituera sig och börjar missbruka droger. Ofta dröjer det inte länge förrän de dör till följd av av en överdos. – Traumat de här utsatta barnen har varit med om är fruktansvärt. Det brukar därför dröja ända fram tills de är i 20-årsåldern innan de orkar berätta vad de varit med om och kan börja bearbeta sina upplevelser. I säkerhetshuset har Sabina gått till köket för att få en kopp kaffe tillsammans med sin nya vän Maria. Maria är 15 år och från samma östeuropeiska land som Sabina och talar både lite tyska och franska. Det har Maria lärt sig från männen som betalade för att utnyttja henne. – Jag vill bli skådespelerska, säger Maria när samtalet kommer in på framtidsplaner. Sabina vill studera och bli sjuksyster. Flickorna bor tillsammans på översta våningen i ett rum som ser ut som om det skulle kunna tillhöra vilka tonårsflickor som helst. På väggarna hänger modebilder och idolporträtt. Sängarna pryds av söta kramdjur. Katten Gustaf är favoriten. Från en bandspelare spelas Britney Spears senaste hit. Flickorna försöker sjunga med. ”De våldtog och slog mig” I två år tvingades Maria prostituera sig, berättar hon. Hon hade fått ett löfte om att få jobba som hushållerska i Italien. Hemma fanns inget kvar att leva för.
– De våldtog mig och slog mig, säger hon. Sedan höll de mig inlåst i ett mörkt rum tills jag gick med på att lyda. Maria vill bara glömma. – Jag försökte slippa män som såg äckliga ut, men det var svårt, säger hon. Efter några månader fick Maria ett falskt id-kort där det stod att hon var 18 år. Sedan tvingades hon stå på gatan och ragga sina egna kunder. – Jag tjänade mycket men allt tog min hallick. En dag lyckades hon rymma. Sedan tre dagar finns hon i säkerhetshuset. – Jag vet inte vad jag ska göra nu, säger hon. Jag vet bara att jag aldrig kan återvända hem. I huset finns också 16-åriga Anna, 17-åriga Eva och 17-åriga Fanny. De övriga i huset den här veckan är alla strax över 18 år. Patsy Sörensen är EU-politiker men först och främst är hon de östeuropeiska traffickingligornas bittraste motståndare. Ända sedan 1988 då hon startade stiftelsen Centre Payoke som arbetar med att hjälpa utnyttjade kvinnor och barn har hon bekämpat den organiserade människosmugglingen. Patsy Sörensen är det skandinavisktklingande namnet trots att hon är belgisk medborgare men hennes far var norrman. Hon är invald i EU-parlamentet på det gröna partiets mandat men agerar numera som oberoende politiker.
Under en lång period hade Patsy Sörensen livvakter. I dag har hon dock endast kvar en skottsäker bil som kör henne mellan jobbet på parlamentet och det säkra huset där hon bor. Vill inte leva med livvakt – Om min tid är utmätt så vill jag inte leva de dagar jag har kvar i den ofrihet som livvaktsskydd innebär, säger hon. – Om någon verkligen är beredd att göra allt för att ta livet av mig så kommer han naturligtvis att lyckas en dag. Så blir hon allvarlig: – Ibland önskar jag att det gick att glömma allt det här och leva ett normalt liv. Det är fruktansvärt jobbigt. Men det går inte. Så länge människohandeln pågår så måste jag också göra allt som jag kan för att stoppa den. Patsy Sörensens organisation ligger bakom de flesta av de tiotalet säkerhetshus som finns i Belgien dit flickor och kvinnor som flytt från ligorna kan få hjälp än gömma sig. Hon är också en av initiativtagarna till det så kallade Dafneprojektet som är ett samarbete mellan de hjälporganisationer i Belgien, Frankrike, Italien och Tyskland som arbetar mot traffickingligorna.
”Värre det senaste halvåret” Problemet med trafficking har förvärrats under det senaste året som en följd av den politiska och ekonomiska utvecklingen i det forna Sovjetblocket. Just nu kommer de flesta barnen och kvinnorna från Moldavien, Rumänien och Albanien. Men också från Ukraina, Bosnien, Ungern, Tjeckien, Slovakien, Baltikum, Ryssland och Kirgizistan, Nigeria och vissa delar av Sydamerika smugglas människor in i EU för att utnyttjas. – Det har blivit mycket värre bara under det senaste halvåret. Flickorna som tvingas in i prostitution blir också bara yngre och yngre, säger Patsy Sörensen och suckar tungt. Problemet med trafficking har ökat i en sådan omfattning under bara det senaste året att varken polis eller rättsväsende har förmått hänga med i utvecklingen. Den 6 mars i år presenterade dock den svenska sexualbrottskommittén sitt förslag till ny lagstiftning på området. Bland annat vill utredarna införa en straffskärpning för människosmuggling med ett maxstraff på åtta års fängelse. Enligt lagförslaget ska också alla led inom hanteringen kriminaliseras. Under det svenska ordförandeskapet i EU har den svenska regeringen lovat att trafficking ska vara en högt prioriterad fråga. Förutom justitieminister Thomas Bodström är därför också jämställdhetsminister Margareta Winberg och migrationsminister Maj-Inger Klingvall delaktiga i arbetet med att ta fram ett EU-direktiv som kan leda till en gemensam lagstiftning. I maj väntas ett gemensamt EU-dokument. – Det handlar om en nutida slavhandel i värsta formen, har justitieminister Thomas Bodstöm slagit fast. Smugglades till Sverige Den före detta svenska EU-kommissionären Anita Gradin var redan under sina år i Bryssel engagerad i människosmugglingen. I Sverige är dock trafficking ett begränsat problem. Under förra året smugglades 200–500 kvinnor och flickor in i Sverige av traffickingligorna för att utnyttjas som prostituerade, enligt uppskattningar av den svenska rikskriminalpolisen. De låga siffrorna tror polisen beror på att den svenska sexköpslagen gjort det mindre lockande för traffickingligorna att operera i Sverige. I Sverige måste de ordna både kunder och lokaler till sina flickor, på kontinenten kan de tvinga flickorna och pojkarna att ragga själva på gatan. Jörgen har varit ute på gatan i flera timmar utan att få napp. Han har stått utanför pojkbarerna där männen som söker unga pojkar brukar hänga och han har gått förbi alla andra kända stråk. Han fryser och vill bara få ihop pengar så fort som möjligt. När en äldre man i hatt stannar till med sin svarta Mercedes blir det därför en snabb förhandling. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|||||||||||||||||
|
HÅLLS GÖMD FRÅN MÄNNISKOSMUGGLARNA 
Så smugglas barn och 
Pojkarna väntar på sexkunder 
Flickornas rum 
RÖKER HASCH 