  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
De har droppat in ett bra tag nu, breven från Finland i vilka jag ombeds förklara svenskarnas hat mot finnar. Du som är så väl bekant med båda länderna och båda folken, kan du tala om för oss vari svenskarnas aversion mot finnar består? Vad beror den innerst inne på? Kanske har vi inte märkt av finskhatet så mycket på senare år när Finland egentligen har gjort bättre ifrån sig än Sverige på de allra flesta offentliga arenor men när dopningsskandalen i Lahtis var ett faktum avslöjade de svenska kommentarerna hur djupt svenskarna föraktar allt vad finnar heter. På detta tema spinner breven i litet olika variationer. Svenskarna yvs över sin generösa flyktingpolitik och gör gällande att de är mindre rasistiska än andra. I själva verket visar svenskarnas skadeglada reaktion på det som hände i Lahtis att svenskarna förhåller sig djupt rasistiskt till finnar, påstod tidningen Iltalehti i en kommentar som påminde om rena spysjukan.I en insändare i Helsingin Sanomat blev Jörn Donner, Kjell Westö och jag själv avtackade för att vi hade försökt nyansera den hutlösa Finlandsbild som hade tonat fram i svenska medier och den andra finska kvällstidningen Ilta Sanomats Stockholmskorrespondent ringde upp mig på hemmaredaktionens begäran för att få en kommentar till det glödande hatet mot finnar i Sverige. När jag sade att jag inte har märkt av något sådant hat i svenska medier höll han med mig men han var väl tvungen att göra sitt knäck i varje fall. Till skillnad från sin uppdragsgivare hade han av allt att döma följt svensk tidningspress, radio och tv och sannolikt funnit att fusket i Lahtis behandlades enligt gängse journalistisk kutym – med stora uppslag, dramatisk redigering men utan generaliserande invektiv mot finnar eller Finland. Att den finska skidledningen fick sig på pälsen så det stänkte om det är självklart. Man skäller så i Sverige när någon ställer till skandal oberoende av vem det är. Skadeglädje kunde jag inte förmärka ett spår av bland svenska kommentatorer. Tvärtom! Alla verkade djupt olyckliga över vad som framkom, inklusive Aftonbladets Lasse Sandlin som blev en nagel i ögat på bland andra Kjell Westö som läste enDen formuleringen ingick i en balanserad text och bör läsas skämtsamt. I övrigt stötte jag på en enda formulering där finnar omnämndes i klump och det var en radiokommentator som sade att finnarna har en viss tradition av att dopa sig. Det var ju tyvärr sant. Om man vill tolka denna fullkomligt missriktade finska upprördhet över förment svensk rasism riktad mot finnar välvilligt, kan man spekulera i om finnar som sällan läser svenska tidningar är ovana vid det skarpa tonläge som präglar svensk journalistik över lag och att de därför fick för sig att de hårda omdömen som fälldes var betingade av de attackerades nationalitet. Vill man vara mindre välvillig kan man säga att finländarna med sin excess i nödvärn egentligen kom att avslöja sin egen djupt rotade ovilja mot svenskar. Jag har skrivit om denna besynnerliga finska egenhet förut eftersom jag med mina särskilda dubbelkulturella glasögon noterar den så tydligt och så ofta. Ibland blir jag därvid åthutad med argumentet att jag överdriver och att det inte finns anledning att göra sak av strunt. Strunt eller inte. Finnarnas sätt att hantera dopningsskandalen, först vrede och besvikelse riktad mot de egna, sedan självplågeri utmynnande i självömkan och till sist en manöver med vilken alla svåra känslor östes över svenskarna, är psykologiskt intressant. Vad vi har kunnat följa är ett klockrent fall av utträngning och överföring: ångestskapande och hotfulla, till hälften klargjorda föreställningar i det kollektiva medvetandet trängs ut och förs över på någon utomstående som kan bekämpas som ett yttre ont. Detta är en av rasismens många mekanismer. När detta äger rum mellan svenskar och finnar är det mindre allvarligt än när det sker mellan folk och etniska grupper som sällan möts. Finnar och svenskar umgås så mycket att fördomarna vid närmare bekantskap spricker som troll i dagsljus.Mekaniken tror jag emellertid är djupt rotad hos alla folk. 
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
