  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
Så länge jag minns har skolan varit i kris
I förra veckan firade vi Aftonbladets grundare Lars Johan Hierta och fick därmed en lektion i historia. Jag har hört att historieämnet inte prioriteras i dagens skola och att skolan är i kris. ”Skolan är alltid i kris”, lyder en rubrik i senaste LO-tidningen. Och så är det tydligen: så länge jag minns har skolans kris diskuterats. Alla utbildningsministrar har mobbats. Det var bättre förr, tycker en del, då fick vi lära något och det var tyst i klassen. Men det var inte bättre förr. I min ungdom tog cirka tio procent studenten och den aggressiva delen av borgarklassen slog vakt om bildningsmonopolet, en makt- och intressefråga. Under decennier kämpade högerkrafter mot alla idéer, goda som dåliga, om att vidga den sociala rekryteringen till högre studier. Nästan hela arbetarklassen stod utanför högre studier. Överklassen kunde röras till tårar över enstaka individer som höjde sig över sin klass men avskydde tanken att en hel klass ska nå ökad jämlikhet.Okunnigheten i historia med mera var naturligtvis mycket värre då. Men begåvningsreserven var enorm. En linje i debatten gäller krav att särskilt gynna ”begåvningarna”, så att Sverige ska hävda sig bättre i den internationella konkurrensen. Men begåvningar finns på mycket olika områden, inte enbart teoretiska, som dessa debattinlägg alltid tycks handla om. Skolan är till för de obegåvade minst lika mycket som för de begåvade, om nu den distinktionen kan göras. Den pedagogiska grundfrågan är hur man ser till att eleverna är motiverade, för det är då vi lär oss snabbt. Jag vet: det är lätt att säga, svårt att förverkliga. Men hur kommer det sig att svensk skola framställs som så usel, samtidigt som svenska elever vid internationella mätningar ligger i världstoppen? Skribenten jag citerade i LO-tidningen, Martin Lindblom, berättar att han under en skoldebatt på en socialdemokratisk partikongress roade sig med att anteckna de krav på skolan som fördes fram. ”Schemat tilldelades lektionstid för fredsforskning, jämställdhet, ekologi, arbetslivskunskap, invandrarkunskap, etik, sex och samlevnad, hälsa och kroppsvård med flera angelägna ämnen.” Han fann att tre veckotimmar återstod för de så kallade kärnämnena matematik, svenska och engelska. Jag skulle kunna addera ännu fler liknande krav. Malungs kommun vill starta ett dansbandsgymnasium som en näringspolitisk satsning, läser jag vidare. Ständiga hugskott. Jag tror det är bäst om lärarna, trots bruset av reformförslag, helt enkelt fortsätter som vanligt med sin huvuduppgift. Folkpartiet tycks ha satsat på lärarna som sin sista väljargrupp. Men framför allt satsar de tydligen på den stockholmska nyliberala revolution som nu bedrivs i staden under bullersam moderat ledning. Skolorna ska enligt denna idé vara företag som konkurrerar om eleverna. Det är en politik som leder till ökade sociala och ekonomiska klyftor, något som högern minst sagt tar med jämnmod.När vi firade Lars Johan Hierta deltog flera av stadens folkpartister och ett av deras borgarråd hade genomdrivit att statyn flyttades till en mer framträdande plats. Det var fint. Men historielektionen skulle kunna gå ut på att de konservativa var liberalernas huvudfiende på den tiden. Och under hundra år kämpade liberaler och socialdemokrater gemensamt för allmän och lika rösträtt mot högern. Nu hyllas Hierta till och med av Svenska Dagbladet. Tiderna förändras. Kungamakten, i den form som Hierta bekämpade, är slut, även om kungaparet gör fullkomligt banala men extremt uppmärksammade uttalanden. Statschefen och hans fru spelar huvudroller i en ständigt pågående mediasåpa, även i Aftonbladet. I skolfrågor är jag tämligen konservativ, om därmed menas idén att skolans huvuduppgift är att förmedla kunskaper och se till att så många som möjligt tycker att studier är roligt. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
