Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
SÖNDAG 28 JANUARI 2001
 
 

Text: Staffan Heimerson
Tyck till om Staffan Heimerssons kolumn
Läs mer av Staffan Heimerson
Kongo är på nytt offer för kolonialister
Slumpen gjorde att jag just hade rest mig från ett av hans gamla hang-outs och var tillbaka på hotellet, när jag fick veta att Laurent Kabila skjutits vid ett attentat i presidentpalatset i Kinshasa.
  
Jag var i Nairobi och hade på Thorn Tree Café suttit med svenska biståndsarbetare och diskuterat Afrikas möjligheter och omöjligheter. Kongo kom upp. Jag mindes Henry Morton Stanleys beskrivning från 1870-talet: En väldig tomhet, ett område av fabel och mystik, en kontinent av dvärgar, kannibaler och gorillor. Joseph Conrad kallade sin skildring av ondskan längs Kongofloden för ”Mörkrets hjärta”. General Nils Sköld beskrev läget i Kongo 1960, när Sverige skickade dit FN-soldater: Myteri, allmän oro och plundring. Administrationen slutade att fungera och totalt kaos hotade.
  
Jag har varit i Kinshasa en gång. Jag fascinerades då av att livets nödtorft kom dit tack vare smuggling över Kongofloden från grannlandets huvudstad Brazzaville. Enbenta och förlamade var speciellt eftersökta som kurirer, ty de korsade floden på subventionerad halv biljett. Jag tänkte: På något sätt reder det sig alltid.
  Det gör det inte längre.
På kaféet i Nairobi hade jag hört Arne Eriksson, en veteran med 20 år i Afrika och gift med en afrikanska, berätta hur Kongo karvas upp. Grannarna i nordöst, Rwanda och Uganda, förde 1997 Kabila till makten. De vände honom snart ryggen och stöder nu rebeller.
  
I stället blev det Angola och Zimbabwe i söder som backade upp Kabila.
  Från de intervenerandes sida handlar det bara om systematiskt röveri. Kongo är fem gånger större än Sverige. Det är rikt på guld, diamanter, koppar, kobolt och timmer. Zimbabwes regeringschef Mugabe skänker Kongos rikedomar till sina kumpaner för att köpa deras lojalitet. ”I Ugandas fall”, noterade Eriksson, ”har president Museweni tappat kontrollen över sin egen armé. Det är tveksamt om hans soldater tar order från regeringen i Kampala. De är kringdrivande stråtrövare – som arméerna i Europa under trettioåriga kriget.”
  Angolas inblandning är den grövsta. Om något år är Angola Afrikas största oljeproducent. Diamantindustrin frodas. Men Unicef säger: ”För ett barn är Angola värsta platsen i världen.” En tredjedel dör innan de fyllt fem år. På FN:s lista över människors möjligheter att utvecklas har Angola platssiffra 160 av 174. Biståndsorganisationer vet vart kritiken ska riktas. På regeringen som har resurser – om den ville använda dem. Men president dos Santos använder bara 2,8 procent av statsbudgeten till hälsovård. Landet producerar 800 000 fat olja om dagen. ”Ändå”, skriver Läkare utan gränser, ”finns inte en droppe diesel till sjukhusens generatorer.” Det är inte, som regeringen gör gällande, en konsekvens av inbördeskriget i Angola (det har pågått sedan 1975). ”Det är ett medvetet val.”
  Om händelser i Afrika kan man säga vad som helst. I en debatt i Stockholm i oktober lastade Ingvar Carlsson medier för att president Clinton inte ingripit och stoppat folkmordet i Rwanda. Carlssons tes löd: Tidningar och tv sysslade enbart med Lewinskyskandalen. De gav inte Clinton tid att ägna sig åt viktiga ärenden.
  Carlssons hjärta var gott men hans minnesbild dimmig. Även om Clinton kommit loss ur sin Lewinskys garn hade han inget kunnat göra. Skandalen briserade 1998. Folkmordet i Rwanda ägde rum sommaren 1994.
  
Möjligen kan vi lamentera över att avkoloniseringen i Afrika skedde i en politisk-filosofiskt olycklig tid. Sextiotalets ideal, så som de spreds av kafévänster och chic-radikaler, var leninistiska och maoistiska enpartisystem. Länderna gick därför in i sin självständighet utan respekt för demokrati, mänskliga rättigheter, konkurrens och marknadssystem. Kabila var sålunda på plats i Tanzania tränad av ingen mindre än Che Guevara. När han fått makten i Kongo var det Nordkorea som sände militära rådgivare.
Med usla grannar, med Ukrainas och Rysslands vapenhandlare på plats med offerter till de stridande fraktionerna, med ekonomin i dödsryckningar och med hela regioner återvändande till primitiv naturahushållning, finns det skäl för prognosen: Kongo går från ont till värre.



Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
tips: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77
växeln: 08-725 20 00


   

   
  FLER NYHETER